SamInTheory

En ofta återkommande sak.
Varför ska jag vara ärlig mot folk, när ingen är det mot mig?
Bibeln har kommit med en bra regel. Den gyllene regeln. "Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig"
Något som jag upplever väldigt många glömmer. Även jag. det är ju lätt att tänka som min första tanke, och jag vet att jag är en sån person som vill vara så rak, ärlig och rätt jag behöver vara för att själv må bra utan att det bekostar andra människors mentala hälsa allt för negativt. Lite skit kan de ta. Ibland är det bra att vara brutalt ärlig. Som när man har fått den här frågan 300 ggr: "Får de här jeansen mig att se fet ut"? Då vill man gärna vräka ur sig: Nej. Men faktumet att du vräker i dig alldels för mycket glass och choklad får dig att se fet ut i, i princip alla kläder du äger. Fast det är ju lite elakt. Men vad kul det vore att göra så. Jag får ibland lust att vara genuint elak mot folk, bara för att jag så sällan är just elak och brutalt ärlig mot individer i min omgivning. Det är så olikt mig, och tanken på att göra sådana utstickare är nästan erotisk. Jag blev nästan kåt nu. Fast det är för kallt för att min penis, som har fått för lite fet lax, blåbär och frisk luft och sexuell stimulans, ska kunna resa sig i kylan. Satte ju ner elementen utav satan då det började bli varmt. Så sjönk temperaturen med 14 grader på 32 timmar. Otippat... Jag får klä på mig en sova-T-shirt och hålla händerna på täcket ännu en kväll. Kanske filosofera lite kring ett av tidernas största mysterium: Momsen.