SamInTheory

Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på vad jag vill göra.
Vad jag ska bli. Hur jag ska nå dit. Vägen, målet, alla hinder, tiden.
Tiden är min fiende och min lärare.

Jag ser mig själv hållandes dödskallar i svart diabas, förvrängda ansikten i marmor. Änglar och demoner, precis som Bernini. Jag har fått mycket inspiration ifrån den abstrakta konsten. Samtidigt som jag lider av perfektionism i mitt skapande. Jag blir ibland mycket upprörd över halva millimetrar när jag i själva verket får ha en felmarginal på 4mm. Alla kanter ska vara tydliga, vinkelräta eller väl rundade och snygga. Inga defekter får synas, eller helst inte finnas alls.

Jag gjorde en sten i ljusgrå granit till Ronneby kyrkogård. Gradad framsida och råhuggna kanter. Tror måtten var 90 hög X 50 eller 55 bred. De kanterna blev absolut perfekta. Varje gång jag går förbi den stannar jag till, stryker handen över den huggna toppen och nickar för mig själv. Det här blev riktigt bra. Hoppas ingen ser det bara! Då undrar de nog vad som förssiggår.
Jag har en annan som är ett riktigt trumfkort. Den polerade, hjärtformade naturstenen. Både Leif och jag stannar varje gång där vid och står tysta ett tag. Den kunde inte blivit bättre.

Så många idéer, så lite tid.
Samtidigt som jag vet att jag utvecklas i god takt här i Sverige kan jag inte komma ifrån att denna marknaden är så tråkig. Ingen beställer något utmanande längre. Vad mycket roligare det hade varit att syssla med det här för 100 år sedan. Då folk inte bara tänkte på pengar och leverenstider. Det tar död på arbetsglädje. Om några år är det ett sedan länge glömt begrepp. När maskinerna tar över. Men en maskin kan inte göra allt, än.

Hörde på en mycket intressant dokumentär från History Channel att 95% av koden i vår DNA består av "skräp". Resterande 5% är våra gener och allt som beskriver vem vi är, hur vi ser ut m.m.
Detta fick mig att tänka sådär igen.
Tänk om. Tänk om allt det där inte alls bara är skräp. Varför skulle det bara vara skräp? Vad är det för skitsnack? Skulle jag bestå av 95% skräp eller? Knappast!

Så kom jag in i spåret igen på väg hem från en lååång helg. Jonas fest igår kväll och trippelkalas hos Far idag. Jag var fullkomligt slut i kroppen vilket gjorde att huvudet gick på fullvarv. Dels för att hålla mig vaken och vid liv. Kvar på vägen. Dels för att det bara var skit på radion. Samtliga kanaler och skivan jag brände härom dagen fungerade inte. Skitbrännarjävel.

Hur som helst.
Förmodligen så är det där "skräpet" inte alls skräp.
I dokumentären spånade de att det kunde ligga en dold kod, ett budskap av någon sort, gömd inuti vår DNA vilket vi måste utvecklas till en viss intelligensnivå för att förstå. Med andra ord är vi alla, enligt dessa professorer och forskare skapade utav en högre utvecklad ras, människoliknande "gudar" om du vill; i syfte att arbeta åt dem. Från början bryta guld, framställa energi m.m. Väldigt spännande dokumentär som jag skulle kunna skriva om i flera timmar. Men jag besparar mitt tangentbord den smärtan.
Serien rekommenderar jag varmt. "Ancient Aliens"

Jag tror däremot inte att utomjordingar åkte hit och förökade sig med oss. Istället tror jag att våra förfäder var enormt mycket mer avancerade än oss.

95% skräp. my ass!
De där 95% är bara oaktiverat förmodligen.
Tankeläsning, förmågan att flytta föremål med tankens kraft, sånt tror jag finns gömt där.
Detta har jag grubblat på i flera timmar.

Jag är övertygad om att på de underligaste platser döljer sig de mest intelligenta människor vi har på vår jord.
Bara häromdagen var jag och NinjaLeif och satte upp en blomlåda i grå Kahrugranit åt en kund på Kalmar södra, då han plötsligt försvann. Jag var klar med en perfekt uppsättning, putsning och började fundera vem han nu hade fastnat hos. Då jag gick över vallen och hoppade ner bland kyrkvaktmästeriet stod han i diskussion med två ur deras personal. Jag gick nyfiket fram, tyst och lystnade, hälsade med en blygsam nickning och visat intresse.
Där stod den ena kyrkvaktmästare vilken jag alltid varit lite fundersam över. Han ser lite ut som en malplacerad värsting. Snusnäsduk kring halsen, händerna fyllda med silverringar i dödskallemotiv, ringlade drakar i vikingastuk, oakleyglasögon i kolfiber och läderkeps. En rökande, tuggummituggande knutte bland de kristna, lika bisarrt som Ecche homo.
Han och den längre mannen utan prästkrage pratade engagerat med Leif om skolsystemets förfall. En fråga som låg mig djupt om hjärtat. En förvåningens vind svepte nära på omkull mig då jag upptäckte hans sprakande intelligens. En man som sopar löv över lik var mer intelligent än en utbildad politiker. Sanningen kör sina spratt med mig dag in och dag ut. Jag lär mig något nytt av en man nästan varje dag.

"Om person A som lärt sig allt han kan inom ett yrke som lärling - det gamla systemet, lärt sig allt han kan av en expert; alla knep, gamla tekniker och olika tillvägagångssätt - möter person B, som har gått i skola och studerat det systemet... När de möts här, vid denna punkten i livet, då båda har samma jobb... kan de lära sig av varandra. Person A får ta del av det moderna, de nya teknikerna, skolans kunskaper; medan person B lär sig Person A's praktiska system blir det två riktigt duktiga yrkesmän, lärda av varandras expertis. Det är där skolan har missat!"

Leif och mannen utan prästkrage nickade eftertänksamt.
-"En win win situation för båda! En blandning av gammalt och nytt! Det är lika genialiskt som det borde ha varit självklart!" utbrast jag.
"Precis", sade knutten och fortsatte.
Han utvecklade sig vidare och glänste på med sina argument.
När vi tog farväl var både jag och Leif lite tagna av situationen och det tog mig en stund att smälta. Till sist kom mitt ultimata svar;
"Leif. Jag tror att de mest intelligenta människorna är mitt ibland oss. De är vakmästare, gatsopare och murare. Enkla och missförstådda, precis som du och jag!"
-Att de är! instämde han och berättade om en granne han hade som stammade och ofta förväxlades som en efterbliven då han pratade lite konstigt, men lyssnade du till vad han sa upptäckte du en oerhört imponerande intelligens och livsinsikt få förärad.

Det blev tyst ett tag och vi båda andades ut för en stund.
Sedan fortsatte vi vår dags slit, pratade lite med en f.d ciceron medan jag grävde hålet för GROsockeln åt sjökaptenens ättling och funderade över min nya insikt.