SamInTheory

Igår satt jag och tittade på BBC´s HD-upplösta serie "Planet Earth".
Bildkvalitén är i det närmsta overklig på alla sätt och vis. Det är nästan FÖR BRA för att vara sant. Och så vackert!
Vad är det för kul att se naturfilm om det inte är bra bild egentligen? Här märks det verkligen att det ligger stora pengar bakom skapandet. Och ett bra skapande är det. Men... That´s not the point.

The point is... att, häromveckan såg vi ett avsnitt, "jungles" och där var det en växt som snurrade sin stjälk runt, runt, runt... tills den fick tag i en närliggande växt, då den slutligen snirklade sig hela vägen upp för att få mer av solljuset. Detta var ju extremt snabbspolat, och det är lite där min teori börjar gro fram.
Jag tror nämligen att växter upplever vårt liv (vi som rör oss omkring) som att vi gör allt i fast motion och att vi upplever deras som slow motion, när det i själva verket går lika fort. Det är bara en betraktelse.
Tänk dig när du tappar den där splirrans nya laptopen i golvet. Visst ser du den i ultrarapid dala ner, nästan viktlös mot golvet, för att i sista ögonblicket fara i parketten med en splittrande smäll som gör dig ekonomiskt och känslomässigt förkrossad. Din materiella lycka är rubbad.
Det är sådana ögonblick man får delad tidsuppfattning med växterna. Så... Varje gång du tappar nåt som står dig kärt, i golvet, blir du en krukväxt.