SamInTheory

Oj oj oj. Den årliga armbrytningen hölls helgen innan påsk hemma hos Familjen Larssons överhuvud. Nämligen min far. Det är egentligen inte något som är förutbestämt, det bara händer. Och alla kan liksom känna att nu jävlar drar det snart igång. Någon börjar snacka lite om genetiskt arv (vem som kommer bli längst av oss 3 bröder. Kommer lillsyrran bli kortast? Eller blir det kanske Sam? Det där snacket) Så brukar ju Johan, min äldre bror basunera ut att han minsann kan ta farsan i armbrytning. Och att han minsann var starkare än mig. Jag fnös lite och sa: Haha! Vilket skämt! Jag är starkare än dig. Spelar ingen roll hur mycket du tränar, eller hur mycket större du är. Är jag inte starkare än dig nu så är jag det mycket snart. ;)
Så, han bröt ner farsan. (Det har jag med klarat tidigare, så jag lät honom slippa förnedringen och gick på äldre broder) Efter många om och men + en massa dividerande om regler osv (det var tydligen jätteviktigt att allt skulle gå rätt till och att ingen "fuskteknik" skulle kunna användas, just i matchen mellan mig och Johan) innan vi kunde börja. Och bara det tog tid. Men med facit i hand. Jag var extremt nära på att sänka honom i höger hand. Tror vi höll på i nära 4 minuter innan jag brast sakta inifrån och falnade ner i det kakelbelagda sjömansbordet i farsans "lounge". Han var faktiskt allt lite skrämd av bevisen framför honom. Jag kunde ha vunnit. Men inte i vänster. Allt som är vänster går emot mig. Kim sa: "Njaaah. Om några år är jag starkare än dig Sam.. :P"
Då gav jag honom ett par lätta klappar på hjässan och sa med lätta suckar: "Kim Kim Kim... Du må bli längre än mig; större än mig. Men starkare än mig, det kommer du aldrig att bli..."

De senaste dagarna har jag stått hela min arbetsdag med lufthammare, handslägga, pikjärn och 10-15kgs slipmaskiner och jobbat på 3 naturstenar (formgivning och torrslipning) och 4 stora, tjocka grindstolpar (krysshammring). Yrkesskada in totale. Få gånger har jag torterat mina armar så som dessa dagar. Men det härliga i allt slit är att jag får betalt för att bygga muskler.
Även om det är lite av en svältlön mot storebrors. Men nästa gång drar jag ner honom med en dov smäll i kakelbordet och vrålar: Hugga power!