SamInTheory

I lördags kväll väcktes mitt intresse för whisky till liv igen med en storsmäll.
Jag var inbjuden till Christoffer, som numera är tillsammans med min syster, på en kväll med film, dart, whisky och mörka öl. Hur bra som helst! Av de 26 single malts han hade hann vi gå igenom 7 olika, varav 6st som jag aldrig hunnit smaka, inklusive en whiskylikör av Glenfiddish har jag för mig.

Först och främst startade vi med whiskylikören. Söt. Sedan mycket whiskysmak och sedan likörsötma åter igen.
Jag trodde inte så mycket på den, fast den var god. Bästa likören jag druckit någonsin iallafall. Men lite väl söt dock.

Vi började resan med en whisky han köpt med sig från Skottland. En 12årig Royal Lochnagar från höglandet.
Den var mycket bra faktiskt. Inte rökig, men fyllig och välsmakande!


Vi satte igång att kasta pil, diskuterade lite om smak, glas och diverse tillhörigheter.
Så tog vi en 16årig Glengoyne Special Edition. Den var riktigt, riktigt bra. Lagrad sista finish på shirazfat.
En välbalanserad, lite söt, aningen torr smak. Mycket ek. Fin och rund eftersmak.


Efter ytterligare diskussion kom frågan: Så vilka mer har du inte smakat?
Vi tog en Dalwhinnie, 15år, innan det blev allt för sent. Egentligen borde vi börjat med den i och med att den är vad som i regel kallas "damwhisky" Ingen rökighet. Blommig och fruktig i smaken. En av "six classic malts".
För att vara helt utan rökighet var den jävlar inte dum!


Sedan kom en helt otippad, irländsk single malt. The Tyrconnell. Min första tanke vid provsmakningen var. Sötma. Sedan lätt rökig och mjuk tillbaka till söt smak. En annorlunda upplevelse!


Därefter en 18årig Glenlivet. Kvällens höjdpunkt! Den var kanonbra. En av de bästa jag druckit faktiskt.
Den bästa icke rökiga whisky jag hittills har provat. Garanterat köp!
Glenlivets 18åriga hade en mycket elegant smak av ek och tumlar runt mycket mjukt och fint i munnen. Smaksensation!


Kort paus med musikbyte från för mig okänt metalband till In Flames. Njöt länge av eftersmaken från Glenlivet medan jag spanade in Christoffers 28.000:- förstärkare. WLAN, USB-ingång och hur mycket olika portar som helst. Mäktigt ljud med Dali-högtalare och skrämmande tjocka kablar överallt. "En kedja är inte starkare än dess svagaste länk".

Efter pausen tog vi en som jag smakat innan. En 15årig Highland Park. Ny för Christoffer dock, som bara provat 12an och 18åringen förut. Den var rökig. Jag tycker den har en bismak av kaffebönor. I övrigt, även den, en mycket bra whisky. Väldigt tydlig och ganska lång eftersmak.

Avslutade resan gjorde vi med en Glenmorangie Madeira Wood Finish.
Det stod mellan den och port wood. Men Madeirafat lät mer intressant.
Denna whiskyn luktade väldigt gott. Smaken kunde du heller inte klaga på. Ek, lätt rökighet och fyllig. Mmm...




Kvällen slutade vi med film och en pint Guinness.

Nu har jag beställt 2 nya sorter till mig själv. En Glenlivet 18 och en Ardbeg Uigeadail,
Imorgon kommer den sistnämnda. Får se hur länge jag klarar hålla mig innan plomberingen ryker!