SamInTheory

Mitt i mellandagshandeln stötte jag på Tom och hans äldre bror Tim. Jag hälsade bara på Tom för personen bredvid kände jag inte igen. Han var skäggig, lång, smal och oerhört ovårdad. Tom tillade till mitt "Hej Tom!" orden: "...och Tim...". Genast hajade jag till och insåg att visst fan var det han. Bakom allt skägg och hår. "Hur fan skulle jag se att det var du? Du ser ju ut som sångaren i System of a Down!" Värsta irakskägget!
Eftersom jag inte hade något bättre för mig (mitt tåg ämnade inte lämna Kalmar förrän tidigast om en timme) hängde jag med dem till McDonalds. Köpte nån alldeles för dyr juice, skrattade lite åt slumpen att stöta på de båda samtidigt vid larmtorget. Tim. En av världens kanske roligaste och mest missförstådda människor.
Tim sa: "Men vadå!? Vi ser väl pålitliga ut!? :)" -Det gör de.... INTE. Vilket gör saken ännu roligare.
Du ser tredje minst pålitlig ut av alla människor jag har sett i hela mitt liv svarade jag honom. Det kunde han acceptera. Vi har ju faktiskt vuxit upp i Emmaboda. Nära folk som Clas.

Vi kom genast in på gamla minnen. Min pappa i rosa mysdress, när vi jagade deras lillebror Max med saltgurkor, åkte baklänges på min moppe och lärde oss 15 ord för "bög" på engelska av Jamie (typ arsehole jockey), som då dejtade Tims morsa. Men mer till på köpet berättade de om sitt nya intresse. Fiskgubbe-metal.
Tänk dig ett band i blodiga fiskarkläder och sydväst med en trummis som har en krok till hand, där han kan sätta in en trumpinne. Alla röker pipa, konstant. "Jag andas inte. Jag röker!" och så fort de tar en nypa frisk luft börjar de hosta. Låtar som går i stil med "Blodröda vågor slår på svart hav", "Kill Sill!", "Skepp o'hoj, DESTROY". Allt med growlande, skrovlig röst. Jag skrattade så jag fick svåra host-attacker. Vi drog några hårda fiskgubbe-metal-citat till som typ: "Under vattnet kan ingen höra dig skrika" och "Det finns inga fingeravtryck i havet" medan jag sökte upp närmsta öppna pub.
Till slut kom vi fram till O'learys där jag beordrade in 3 fishmans shot åt oss. Vi svepte dem och hostan var över. inte helt förbluffad var jag att de inte smakat det innan, då de helst dricker mäsk eller hembränt. Lyckades även tuta i Tim en Murphys stout. Sedan var vi fiskegubbar allihopa en stund och brainstormade fiskgubbemetal tills tåget skulle gå. Jag hoppade på tillsammans med tom och mötte upp Emelie. Hon var inte lika entusiastisk som vi var över hela genren men ganska road trots allt.
Tim hade som idé att anställa Captain Morgan och ha honom som galjonsfigur med sitt ena ben evigt upplyft på ett belåtet sätt. Att på alla spelningar ha en polsk fiskare, fastbunden nära trumsetet, som inte hade en aning om var han var, eller varför, eller om han skulle få leva.

Jag har skrattat flera gånger för mig själv åt den bisarra synen som målas upp i mitt huvud varje gång jag ser det här "bandet" där inne. Helt jävla underbart!