SamInTheory

Charlie Crews.
Huvudkaraktären i den mycket egendomliga deckarserien Life.
Såg avsnitt 13 nyss, som släpptes idag. I förra avsnittet öppnade han dörren till sitt hus och blev skjuten i bröstet. Pang! Föll ner och allt blir ljust. Serien har uppehåll. Jag minns mig själv ställa mig upp ur soffan och säga: "Men vad fan!? Så får det ju inte hända!" Sedan var jag arg i tre dagar, innan det övergick till försäkran om en bra fortsättning.

Fortsättningen.
Charlie besöker sjukhuset och ber att få kulan som skjöt honom.
"It's an unusual request detective. Most people wouldn't want to have the bullet that shot them"
Crews svarar lugnt.
- Well. Someone gave it to me. It'd be rude just to throw it away.

Senare tar han kulan med sig hem. Slår på sitt kasettband "The path to Zen" och börjar smälta ner kulan.
Stöper sedan en ny patron av kulan, en tom hylsa och svartkrut. Guess why?
Precis. Han skjuter snubben som sköt honom. Det är manligt. En bra hämnd.


(Jag började lyssna på Alan Watts för ett tag sedan. "An introduction to Zen". Rena öron/hjärnpornografin för en äkta teoretiker som mig. Väldigt avslappnande och upplyftande "läsning" sprängfylld med AHA-upplevelser. Tips!)