SamInTheory

Jag har ont, lite här och var. Inte alls farligt faktiskt. Känns rätt så bra att ha lite småont, då vet jag att min kropp fungerar korrekt. Foten stukades i torsdags utav själva satan. Tur väl så fanns fotledsskyddet med i träningsväskan och tack vare det har Sam kunnat gå som vanligt redan kvällen efter träningen. Var sjukskriven från jobbet, eller ja, båda jobben, så det blir en fattig månad framöver. Särskilt med tanke på att varannan människa jag känner och bryr mig om fyller år denna och nästa månad. Har jag tur får jag ut 14 efter skatt. (Något du inte får berätta i Sverige, hur mycket du har i lön)

Jag var hos Lasermannen (Uffe) på morgonen idag och gick igenom ryggen. Hade bara hört en massa ont om hur brutal han var från Emil, så jag väntade mig en rätt bufflig, grov man som gillade att knyckla ihop folk som paket. Inte mig emot iofs, men... Att döma av min förvåning var det en mycket sympatisk och trevlig man som tog emot mig klockan 05:45 på morgonen. Inte alls som jag föreställt mig. Lite småprat, massage och mer prat sedan "KRASK!" ryckte han till i nacken så det lät likt ett decimetertjockt stycke pasta bröts mellan två kraftiga manshänder. "KRASK!" på andra sidan och lägg dig på sidan. Samma ljud, fast från ryggen, vända sig och likadan procedur där. Pang! Knak och krask! Min rygg är som en samling oregelbundna legobitar. Men fan vad skönt det kändes. Stående med armarna i kors, handflator på axlarna och andas ut. "RITSCH!" En karusell av kotor placeras om med en välbelåten min från min sida och behandlingen är klar.

300:- för att gå snett? Iallafall kändes det som att jag gick snett efteråt. Men det måste varit p.g.a jag var sned innan.

Han tyckte jag hade en macho jobb och det måste ju erkännas att Ulf inte är den första som säger.
Väl tillbaka på Granitslöjd mötte jag min halte chef, NinjaLeif. Vi tog genast tag i dagens rutin. Såga storsten med "precision". D.v.s. den absolut värsta såg-sömmen vi någonsin lagt. Något vajsing med klingan gjorde att den blev en centimeter fel och sågade genom det stora blogget mer som ett S än en rak, fin sömm. En hel centimeter! Vad fan!? När jag sågar med ögonmått så brukar det fela på kanske max 1 millimeter! "This shit is fucked up" Vad göra? En bit som skulle ta en dag att såga har tagit oss tre dagar p.g.a detta. Nu måste vi turas om att fräsa ner skivorna som blivit, manuellt... 85cm, 4mm åt gången. Varje spår tar 1 minut. You do the math. Tråkigare jobb kan du inte ha.

Allt var inte skandal iallafall.
Vi lyfte en enorm sten också. Det var precis vad jag klarade av. Hade någon lagt dit en golfboll hade den inte åkt upp en millimeter till. Väl vägd räknade vi ut den till ca 365kg. Så strax över 180kgs lyft per man. Tur att jag bara behövde lyfta den mer än några centimeter. Här är rätt handtag, fattning, och hur du håller ryggen inte bara A och O, utan leva med eller utan diskbrock. Så noggrannhet är ett krav. Blev lite sur på Leif som lyfte trots att han har skitont i benet. Men det är ju hans val. Egenföretagare har inga krav så sätt. Han kan ju stå och torrslipa utan vare sig skyddsglasögon eller andningsmask. Finns ändå ingen försäkring som skyddar honom. Jag hade varit mer försiktig.

Nog om det.
Smärta är en viss form av njutning och en sorts obehag på samma sätt som livet är kort och kärlek alltid är överskattad.
Ja just det. Fan också! Min katt har dött. I lördags. Linus Pinus. Han var döv, smal och knotig mot slutet. Svart och vit som en fågelskit, men han var min, han var vår och trots att han hårade av sig som en platinablonderad 40åring så var den katten en fin vän under min uppväxt. En och annan luftfärd genom storebrors fönster, en ifrån mitt med möjligtvis. Men nu är hans nio liv förbi. Farväl Linus, världens skyggaste lilla katt.