SamInTheory

Jag fryser, men är varm ändå.
Nere i en trång källarlokal i Kalmar spelar Caj Karlsson rakt framför mig.
Sakta drömmer jag mig tillbaka igår. Fan vad bra han var.
Såhär i efterhand är det lätt att ångra jag aldrig följt med och sett honom innan.

Egentligen skulle jag följt med på fest den där kvällen. Men så trillade ett mess ner i min telefon.
"Caj spelar på Rosenlundska fre & lör sugen på det?"
Då tackar du bara inte nej till Caj. Har ju velat se honom sedan jag hörde honom första gången.
Jag frågade Emil: Vad ska vi ha på oss? "Skinnväst och trätofflor" svarade han.

Väl inne mötte vi Hampe, som tydligen känner Johan Glössner (gitarristen i Caj's band).
Denna gången spelade han solo dock. Inte till det sämre på något vis. Det var magiskt.
Jag testade en ny öl "Cobra" vilken ingen av oss lyckades lista ut var den kom ifrån.

Musiken Caj skriver och sjunger handlar om hans liv, upp och ner, in och ut.
Knark, depression, lycka, hans möten med psykologen, om pillren han glömt att ta och om sina barn.
Han stjäl lite friskt från andra ibland, improviserar en del och gör en jäkla show.
Hela lilla källaren var med i cirkus Caj.

"Nån har silverfat, någon letar mat"
"Nån kör limousine, någon flyr ifrån en amerikansk missil
Ändå är vi alla, tillsammans här, tillsammans där"



"En gång var jag vacker, innan lögner svek och skit"