SamInTheory

Dagarna innan semestern drog igång var hektiska.
Massor av specialjobb var inpressade på det redan pressade schemat. Med en man mindre innebar det slit som ett djur. Det började med det helpolerade hjärtat i svart diabas. Jag sågade, slipade och polerade framsidan och NinjaLeif gjorde sidorna. I all hast och med fast polertrissa blev resultatet på kanterna kanske inte det bästa, men för min del var jag rätt nöjd. Är jag rätt nöjd är kunden jävligt nöjd. Det är en bra givare.


När den väl var gjuten och klar skickade vi in den för textning. Hyffsat blank.
Slutresultatet.



Jag och Dan monterade den och stenen finns att beskåda på Gullabo kyrkogård.
Fotot är taget veckan efter och ägaren tyckte tydligen att en tomte kändes okej såhär till sommaren...

Under tiden har jag haft min jungfrufärd med pelare. 10st närmare bestämt.
"Ah! Det klarar du!" sade Leif. -Ja...h... visst mumlade jag och satte upp dem.
Det jobbiga är att lutningen måste vara precis rak, eller så rak som det går. De får absolut inte se vågiga ut. Vilket kan vara nog så jobbigt då jag var tvungen att hänga mig på en träbalk och svarva med diamantbrynen för att jämna ut ämnena till att börja med. Men det gick till slut.


Grovslipad fot och finslipad krona (Svart Diabas)

De andra i Impala-granit skulle poleras. Tog nästan 3ggr så lång tid.

Också hyffsat blank, och mörk!
Såhär såg de ut tillsammans

2 par pelare till 2 gravstenar.
Sammanlagt 6st impala och två diabas

De ser nästan identiska ut. Men vid varje krage måste det spela några millimeter. Annars är det inte hantverk längre. Även två i Röd Vånga-granit fanns med. Ingen favoritsort direkt. Massa hål och så brukar de bli bleka. Dessa blev ovanligt mörka dock. Tack vare en extra vattenpolering kanske.

Chefen var nöjd iallafall. Trots att de tog mig nästan en dag extra att färdigställa dem.
Här ligger nog ca 60.000:- (de två svarta inräknade) i kostnad för kunden.
Vi säljer dem till ett annat huggeri som sedan tar ut en ganska kraftig höjning.

Jag maskinpolerade vidare på en liggare och handpolerade, med handbrynen, kanterna på en gravsten. Det var ett fasligt gnuggande. Ni som haft kul med er själva med sådär bra resultat ett par gånger kanske vet vad jag talar om. Gnugg, gnugg, gnugg och knappt något som händer, men sedan jävlar! Då är det blankt överallt! Det var jävligt drygt. Men fint blev det.
Liggarens yta blev bara halvklar tills jag gick på semester. Jag hatar att lämna saker oavklarade.

Maskinen som ligger till höger är lite av min bästis på jobbet. Men den har en tendens att tjura och ge våldsamma elektiska stötar om du startar den och inte håller stenhårt i handtagen. (600 små stötar i sekunden typ) Antagligen har det att göra med att den går på elektricitet och vatten passerar igenom... Obehagligt är det hur som helst. Men det killar skönt i fingrarna.
Är det att vara masocist? Att gilla när det gör obehagligt ont? Att vända det obehagliga till en lätt pervers förvridning. Eller är det så att jag bara biter ihop och tar skiten för att jag är man?