SamInTheory

Jag är övertygad om att på de underligaste platser döljer sig de mest intelligenta människor vi har på vår jord.
Bara häromdagen var jag och NinjaLeif och satte upp en blomlåda i grå Kahrugranit åt en kund på Kalmar södra, då han plötsligt försvann. Jag var klar med en perfekt uppsättning, putsning och började fundera vem han nu hade fastnat hos. Då jag gick över vallen och hoppade ner bland kyrkvaktmästeriet stod han i diskussion med två ur deras personal. Jag gick nyfiket fram, tyst och lystnade, hälsade med en blygsam nickning och visat intresse.
Där stod den ena kyrkvaktmästare vilken jag alltid varit lite fundersam över. Han ser lite ut som en malplacerad värsting. Snusnäsduk kring halsen, händerna fyllda med silverringar i dödskallemotiv, ringlade drakar i vikingastuk, oakleyglasögon i kolfiber och läderkeps. En rökande, tuggummituggande knutte bland de kristna, lika bisarrt som Ecche homo.
Han och den längre mannen utan prästkrage pratade engagerat med Leif om skolsystemets förfall. En fråga som låg mig djupt om hjärtat. En förvåningens vind svepte nära på omkull mig då jag upptäckte hans sprakande intelligens. En man som sopar löv över lik var mer intelligent än en utbildad politiker. Sanningen kör sina spratt med mig dag in och dag ut. Jag lär mig något nytt av en man nästan varje dag.

"Om person A som lärt sig allt han kan inom ett yrke som lärling - det gamla systemet, lärt sig allt han kan av en expert; alla knep, gamla tekniker och olika tillvägagångssätt - möter person B, som har gått i skola och studerat det systemet... När de möts här, vid denna punkten i livet, då båda har samma jobb... kan de lära sig av varandra. Person A får ta del av det moderna, de nya teknikerna, skolans kunskaper; medan person B lär sig Person A's praktiska system blir det två riktigt duktiga yrkesmän, lärda av varandras expertis. Det är där skolan har missat!"

Leif och mannen utan prästkrage nickade eftertänksamt.
-"En win win situation för båda! En blandning av gammalt och nytt! Det är lika genialiskt som det borde ha varit självklart!" utbrast jag.
"Precis", sade knutten och fortsatte.
Han utvecklade sig vidare och glänste på med sina argument.
När vi tog farväl var både jag och Leif lite tagna av situationen och det tog mig en stund att smälta. Till sist kom mitt ultimata svar;
"Leif. Jag tror att de mest intelligenta människorna är mitt ibland oss. De är vakmästare, gatsopare och murare. Enkla och missförstådda, precis som du och jag!"
-Att de är! instämde han och berättade om en granne han hade som stammade och ofta förväxlades som en efterbliven då han pratade lite konstigt, men lyssnade du till vad han sa upptäckte du en oerhört imponerande intelligens och livsinsikt få förärad.

Det blev tyst ett tag och vi båda andades ut för en stund.
Sedan fortsatte vi vår dags slit, pratade lite med en f.d ciceron medan jag grävde hålet för GROsockeln åt sjökaptenens ättling och funderade över min nya insikt.