SamInTheory

I fredags var det invigning av Vedrans nya nattklubb. Club Twenty Nine är ett minne blott och det är väl ingen olycklig över. Tack vare att det gick så bra med ovan nämnda ställe har han haft möjligheten att ta över Chili. Ett ställe med kanske inte jordens bästa rykte. De förra ägarna hade nattklubben öppen två dagar utan alkoholtillstånd och polisen gjorde razzia direkt, stängde ned stället och sedan dess har det myntats att öppning skulle ske när som. Det hände förstås inte. Då hette stället appsolut. Vem fan vill gå till ett jävla stavfel och dricka sex bärs med polarna!? Nåväl. Skit samma. Nu heter det Chili igen och första kvällen var en dundersuccé!


Gästerna trivdes iallafall. Vissa mer än andra...


Fått en smäll eller? KOMPIS!?

Jag hade fullt upp hela kvällen. Non stop. Jag fullständigt slängde öl, drinkar och vinglas åt alla håll. Med mig hade jag den nya killen Per som hade den teoretiska kunskapen så han fick svettas rejält den kvällen. Bildligt och bokstavligt talat. Men på det hela taget löste vi situationen ganska bra. Det nya kassasystemet var awesome. Touchscreen med inbygd kortläsare. Smidigt smidigt. Sedan krängde vi en massa fatöl, rödvin och jag langade till och med ut en nachostallrik. Fyllemat någon?



Den första timmen såg ju lite mörk ut. VIPgästerna hade astrevligt iallafall. De kom och jag fyllde på deras små glas, småpratade lite. Trevligt. Men jag undrade: När kommer folket?
PANG! En liten stund senare var det tvärfullt! De kom som tusenbröder, från alla håll. Genom golvet, från taket och upp bakom mig kändes det som. 4 öl hit, 3 drinkar dit, kaffe till vänster och 2 Vodka lime till tjatiga killen på hörnan. De var på mig som iglar; och denna gången vet jag inte vilka som var mer ute efter mig. Killarna eller tjejerna. Törstiga var de iallafall och ljudnivån var HÖG. Med 8 timmars jobb i stenhuggeriet innan kändes dessa dryga 4 som 11 timmar till. Jag tog ut mig maximalt. När klockan slog två vrålade jag ut: Baren stänger! Sedan städade jag och Per undan och gjorde lite fint. Varpå jag vandrar ut sjungandes, högt, "Då finns det ingen som tar en, man e kung kung kung i baren!" Kom ungefär 3½ meter innan väggen av människor stoppade mig. Satan. Det var visst 150 pers till som ville ut. Men jag klämde mig fram. Sorry. Very Important Person, bartender coming through. Flytta på er! Sedan fick jag tag i min jacka, sprang hem och lade mig till sängs.

4 timmar senare, dvs. 3 timmars sömn senare åkte jag till stenfabriken igen för att jobba med NinjaLeif. På en lördag! Jag kände mig bakfull. Det var stenhårt... (ha..... ha.... haaaaaa....)