Aldous Snow
Jag har börjat tycka om Russel Brand's karaktär från Forgetting Sarah Marshall och Get Him To The Greek mer och mer. En egocentrisker med gudskomplex. Känns bekant på något vis. Hybris kan vara så roande att se ibland. Men den här karaktären har de verkligen lyckats med. Han är skitrolig. Men framför allt... musiken! Helt fantastisk.
Speciellt den här
"I need you here and I need to be inside of you"
Jag fullkomligt hatade honom i Forgetting Sarah Marshall men efter Get Him To The Greek tycker jag han är skitrolig. Ett geni. Infant Sorrow går hett i Winamp nu för tiden.
Rastlös och lycklig
Det är ju otroligt hur ambivalent jag kan vara.
Jag vaknar sent, äter lite frukost. Gröt som vanligt. Varför ändra en vana som faktiskt är god? Sedan är det bara TVspel aaaall day long. Men jag har ju kul som fan. Norrlänningarna är så jävla härliga. Det blir liksom aldrig trist med dem. Även om rundorna går skit till och från. Det här är egentligen enda gången jag har tagit en riktig paus från spelandet och det känns rätt bra. Trots rastlöshet, vilket brukar vara min värsta fiende. Tur att det finns asmäktig musik att underhålla mig. Igår låg jag ryggläge i soffan, med mina nya kängor och vandrarbyxor på och bara log. Det var en riktigt bra dag. Detta året kommer bli sjukt. Får göra det bästa av situationen. Sommaren är ju fixad. Det finns inget som stoppar oss nu. Resan kommer förändra våra liv radikalt. Andligt och fysiskt. En ny syn på storhet. Så jävla underbart!
"You gotta get gone, you gotta get goin'. Hey, the world aint slowin down for no one. It's a carnival calling out for you. It sounds like a song. It hits you like scripture. You paint the picture with colors squeezed from your hand"
När vi kommit upp till Wayna Picchu tar vi oss en skål och blickar ut över staden i molnen.
