SamInTheory

Det är ju otroligt hur ambivalent jag kan vara.
Jag vaknar sent, äter lite frukost. Gröt som vanligt. Varför ändra en vana som faktiskt är god? Sedan är det bara TVspel aaaall day long. Men jag har ju kul som fan. Norrlänningarna är så jävla härliga. Det blir liksom aldrig trist med dem. Även om rundorna går skit till och från. Det här är egentligen enda gången jag har tagit en riktig paus från spelandet och det känns rätt bra. Trots rastlöshet, vilket brukar vara min värsta fiende. Tur att det finns asmäktig musik att underhålla mig. Igår låg jag ryggläge i soffan, med mina nya kängor och vandrarbyxor på och bara log. Det var en riktigt bra dag. Detta året kommer bli sjukt. Får göra det bästa av situationen. Sommaren är ju fixad. Det finns inget som stoppar oss nu. Resan kommer förändra våra liv radikalt. Andligt och fysiskt. En ny syn på storhet. Så jävla underbart!

"You gotta get gone, you gotta get goin'. Hey, the world aint slowin down for no one. It's a carnival calling out for you. It sounds like a song. It hits you like scripture. You paint the picture with colors squeezed from your hand"

När vi kommit upp till Wayna Picchu tar vi oss en skål och blickar ut över staden i molnen.

SSSsssssatan vad kläder jag har då!
Hittade shorts längst ner i tvättkorgen.
Någonting som tyder på att jag fyllt den sedan minst en månad tillbaka. Inte bra.
Fem maskiner tvätt blev det och lär bli en timme övertid på tvättschemat. Blå GAPhals också!

Det blir nog ingen kvällens drink ikväll. Fast imorgon kanske. Vi får se vad det kan bli.



BTW. Hur fan... Näsan? Stackars unge. Och bildfilen heter "ears"!
Ja, det är ju det första man tänker på...
-Doktorn, det är nåt fel på mina öron.
-Näääeeeh... De verkar friska. Men du... Din... eeeeh... näsa?
-Vem kallar du näsa!!?

Kommer ihåg när parlamentet textade om vad politiker sade och det var en fransman med en skitstor näsa som pratade. De dubbade och lade till texten i stil med: "Jag kan en jättekul historia. Den handlar om en kille som hade jättestor näsa. Alla tittade och pekade på honom. De skrattade och sa: Haha, vilken stor näsa... En jättekul historia"

Jag brukade skratta så jag låg dubbelvikt åt de där. : )
Saknar gamla parlamentet och Snacka om nyheter med Stellan Sundahl.
Det var så jävla bra. Blev uppriktigt ledsen när han gick bort. Sven Melander var aldrig lika bra...

Full skandal är det ju verkligen inte. Över lag var det en jävla bra helg när jag tänker efter.
Bilder och en historia lär dyka upp framöver. Tills dess.
Håll till godo med den här. Den beskriver min helg perfekt!

"En bild säger mer än tusen ord"

Det är rätt så fel att skriva deppiga saker när du egentligen inte är nedstämd.
Många är de saker jag vill förändra med mig själv. Jag tycker om mitt jobb, trivs med min chef, arbetskamrater (trots de bara är två, varav chefen, NinjaLeif är en) Vännerna står mig nära och ni ställer ju för det mesta upp utan minsta betänklighet. *Tackar och bockar* Jag är frisk och hel för det mesta. Mitt immunförsvar har jag återbyggt ur spillrorna som var, fågel fenix reinkarnerad. Stark och hård för det mesta, åtminstone fysiskt. Det är den mentala biten som säckar ihop titt som tätt.

Vad är lycka? Ren och skär lycka?

En gång i tiden visste jag precis vad det var. 16 år gammal. Ett oskyldigt barn med drömmar.
Nu har allt med pengar att göra. Vända på varannan krona har aldrig varit min stil.
Det tog mig nästan 23 år att lära mig spara pengar. Hur fan ser det ut egentligen?
Bilen ska ut till nästa vecka. Får se hur länge det fungerar. Det funkade ju innan, men det var knapert.
Med ett extraknäck som inte ger mycket smörgåsar på bordet. Förresten. Det är ju skitsamma. Är ändå bara vatten, luft skräp, fusk och kemikalier i brödet vi äter iallafall, vårt sorgliga bröd. Det kan dra åt helvete. Tillsammans med reklamradio, vår odemokratiska demokrati och surkålsjuice.
Om jag hade pengar...
"Ge mig kraft att orka leva" skrev Jonas Gardell om den där gången Juha's pappa kom ner till frukostbordet med sin ena, håriga pungkula hängandes utanför kalsongerna. "En enda morgon utan hårig pung till frukost!". Den boken har nog många läst. Det känns lite så nu. Morgonarna, en hårig, utstickande pungkula från en senapsgul Y-front placerad i ansiktshöjd snett över flingskålen.

Nej. Jag tror jag behöver en riktig tjej som kan röra upp lite blåa känslor igen. Det var ett tag sedan nu.
Jag vet ju åtminstone var jag inte ska leta! Än har inte hela min självbild raserat iallfall!
Det är lätt att bli besviken men ack så mycket värre att ständigt bli det på sig själv. Trots en fantastisk helg svek jag ändå mig själv för en kort stund och red demonerna än en gång. Felet är mitt, min kropp och själ är mitt ansvar. Mitt tempel. Min röra ska ingen annan behöva städa upp.
Fast en knuff i rätt riktning hade inte skadat.

Svammel svammel svammel. Ibland skriver jag fan bara svammel. Ungefär som när jag är bitter. Igår var jag jävligt bitter. Då skriver jag mest utan att reflektera så värst. Det blir mycket spridda skurar. När du talar i spridda skurar kallas det för "Multiple Threading". Lite sån är jag med alla jag pratar med. Halkar in på ett sidospår, för att sedan gå tillbaka igen. Så angående gårdagens brde det nog ha varit bland svammel. Eftersom jag har en halvt oklar bild över vad jag skrev. Får väl kolla det sen. Tycker mest det är konstigt det där med vad alla ska vara så försiktiga med vad de tycker hela tiden. Speciellt dagens killar. Egentligen går de och bär på så mycket bitterhet som vem fan som helst. Alla
är lika och alla är olika. Zen.
Jag skriver så mycket konstiga saker...
Roligast av allt är att kolla vad jag har skrivit på fyllan. T.ex messet jag skickade iväg till Linda då jag var på fest hos Nisse.

Jag: Vad fan är det som låter?
Nisse: Musiken... Eller den! *pekar på kylskåpet*

Jag är en svammlare till och från. Det är ganska så händigt. Kul också för den delen. Jag är till exempel väldigt bra på liknelser. Som idag, på jobbet. Lillemor ville att vi skulle ha lite nya jobbarjackor, så vi syntes bättre. Hon hade kollat på ett par väldigt bra reflexjackor vilka du kunde vrida upp kragen så de blev liksom en mössa utav den. "De är jättebra". Leif var inte så het på den idén, eftersom han inte gillar att vara självlysande då vi gräver på kyrkogården. Min kommentar var. "Nähe du! Såna kan vi ju inte ha på oss! Då ser vi ju ut som ett ryskt åttiotalsdisco på två ben!"

Usch. Jag vill fan inte leva som jag gör nu. Jag gillar båda mina jobb, men jag gillar inte min lön någondera stans. Har blivit oengagerad, lite mer lat än nödvändigt och det börjar synas. Städningen är inte så bra som den brukar vara. Emil sa, när jag berättade att jag inte städar ifall jag är deprimerad, att "Det är väl värre om du bara städar när du är deprimerad?" Fast kanske inte. Då hade det varit ren lägenhet utav helvete vid detta laget. Eftersom foten knycklat fram och tillbaka har jag i princip hoppat ut och in ifrån jujutsun mellan stukningarna. Sedan ett par sträckningar, en knakande, krokig rygg då och då. Men just ryggen rättar alltid till sig efter några dagar, så den är i regel jävligt bra. Jag lyfter förvisso mycket tunga lyft dagligen, fast jag gör dem rätt.

Nu var det där exemplet på discokläderna långt ifrån mitt mest skruvade. Tro mig. Det finns mer att hämta där den kom ifrån. Men det svammlar jag vidare om en annan dag.

Nähe. Nu kan jag inte sluta tänka.
Får väl dra en Tarzan och hoppas att mina tankar förflyktigas.
Total hjärnstorm pågår och inget tycks få det att sluta.
Grubblaren finner ingen frid. Grubblaren har för mycket tid.

Får hedra mitt beslut med bilden jag hängde upp i skolan.
Mina källor säger mig att den hänger kvar än. Det är 4 år sedan nu.

De sista 60 sidorna av krigsromanen Moment 22 sträckläste jag med blandad förvirring, upplysning och spontana skratt-attacker. Avsky, kärlek, förakt och en ny insikt. Men vad jag ännu inte lyckats lista ut är hur Orr flydde från Pianosa till Sverige med hjälp av hästkastanjer och vildäpplen i kinderna, en ventil som han gång på gång skruvade isär och lagade under ständiga fnissanden till Yossarians förtret, en liten blå paddel och varför han betalade det där fnasket att slå honom i huvudet med en sko. Troligtvis kommer jag att vakna mitt i natten och inse alltihop. Det brukar vara så.

Yossarian var en dåre, en hjälte och en desertör som marscherade baklänges.
Allt han ville var att komma ifrån kriget. Att bli hemskickad.
Men för att bli hemskickad måste han övertyga befälen att han är sinnessjuk.
Fast ifall han bekänner sig sinnessjuk samt ansöker om att bli befriad från sitt uppdrag anses han vara frisk
En frisk man måste fortsätta kriga.
Å andra sidan är det bara en sinnessjuk man som fortsätter kriga i en så absurd tillvaro.
Den sinnessjuke fortsätter kriga när alla runt omkring dör som flugor under en så fruktansvärt inkompetent ledning.

Och där har du det. Moment 22. Boken som är upphov till begreppet.

Det finns tillfällen i boken som har fått mig att skrika och gråta av skratt. Allra helst de fantastiska argumentationerna mellan karaktärerna. Eller Milo Minderbinder. Yossarians samtal med psykologen som blir totalt vansinnig och betraktar honom som en man med personlighetsklyvningar, stark paranoia m.m, vilken till slut råkar skicka hem en helt annan soldat i tron att han skickat Yossarian hem. Fantastiskt roande dialoger. Bara saken att major Major's far i skymundan döpte honom till Major Major Major på sin frus dödsbädd, vilket gjorde att när han väl blev major i det militära fick befattningen major Major Major Major är ju ytterst bisarr och roande.
Boken är fylld med oerhört färgstarka karaktärer och mycket klockrena dialoger.
Ett måste på listan över böcker som du borde ha läst.

Dricker Du öl innan du ska jobba är det bäst för dig att du är som mig.
Det är inte för inte som jag kallas Drink Boy, Alcoholic Boy, Cacchassa, Drunk Boy m.m. Jag kan dricka stora mängder.
Att ha denna egenskap hör egentligen mitt yrke till. Bartendern ska kunna dricka sina gäster under bordet. Det är sen gammalt. Så kommer det förbli.

Nog om det.
Efter att ha, med glädje, satt en fantastiskt bra choke på Danne (egenkonstruerad teknik) var mitt humör på topp. Lite bitter att jag inte kunde fortsätta öl-intaget efteråt dock. Men vad gör det? Danne fick in en biceps-slice på mig. De gör så fruktansvärt ont. Personligen är undertecknad osäker på att de är tillåtna, ens i Brazilian Jiu Jitsu. Men den satt som sju planeter trots allt. Flippade runt Jens å fick in en fin teknik, mötte Emil och det gick som vanligt. Inte vansinnigt bra. Men så är det ju över 20kg's viktskillnad till min nackdel oss emellan.
Vid slutet av passet var alla mycket hypade på att korka upp och bastun hägrade.
Brooklyn Lager var mitt gift för kvällen och 4 av min 6st drog jag själv. En till Jens å en till emil försvann. Kalla det givmildhet om du vill. Men det är bara en del av min personlighet. Dessutom är det ovisst att komma berusad till jobbet.
Knäckte någon Mariestads (som råkar vara ett av Sveriges bästa öl) utav Emil med. Aldrig fel.
Kvällens joker var ändå Oskar, som blev aprak. En mycket roande show bitvis. Mycket kuksnack, många grabbiga historier. Precis som en bastukväll med kampsportare ska vara. Förvandla det gärna i ditt huvud hur du vill. Men lägg till 20% på hysteri och du har en typisk NKC-fest. "Det ryktas"

Om en timme ska jag paradoxalt nog inte alls drick öl, utan servera den. Dessutom åt samma typer som jag inmundigade denna välsignade dryck för bara någon timma sedan. Ska bli kul att se hur de är då. Jag är nykter som en naken etiop och de lär vara fulla som sju sjösjuka sjömän. "En sexa minttu, Sam!" -En elva sambucca? Ja, men självklart!

Jag gillar mitt jobb, öl och NKC.