SamInTheory

I förra veckan gick Göinge Stenförädling och Göinge Blocksten i konkurs.
(Därför tänker jag hedra dem med att hylla deras fina granit som jag har jobbat så mycket med)

http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/article1395769/Osaker-framtid-i-Boalt.html

Beskedet kom som en chock för oss då vi handlat mycket och länge med Göinge. De har också försett oss med Mörkgrå granit (även kallad GS) så i förra veckan då jag gjorde två nya gravstenar i mörkgrå granit var jag kallt medveten om att de kan väl ha varit slutet för just denna svenska graniten. Väldigt tråkigt. Det kommer in så mycket skit ifrån Kina, Indien och polen som inte håller en tillräckligt hög kvalitet för vårt hårda klimat (sten vi inte tar i med tång!). Så varje svenskt brott som lägger ner är en tragedi för hantverket. Nu fick vi ju veta att det är polacker som har köpt upp företaget med maskiner och allt. Då kan de styra marknaden här nere eller helt enkelt bara skita i Sverige, bryta all granit som finns kvar i brottet, skicka den till polen, tillverka den där för en femtedel av priset och sälja den tillbaka hit till ett högre pris än innan om de så vill. Så nu förlorar 14 personer troligtvis jobbet.

Jag måste faktiskt ta och åka ner till Svarta Bergen och titta på våra stora, gamla stenbrott där nere. Glimåkra, GS, Hägghult m.fl. De lär vara helt gigantiska.

Anyway. Ingen utom jag vet vad jag pladdrar om så här kommer en liten guide till hur du gör en gravsten. Detta är de sista två i GS som jag gjorde. Hoppas på fler framöver och att nån vettig tar över brottet.


Här är en jag slipade ner toppen. Den blev 1.5mm fel på högra hörnet. Skamligt!


Så jag fick underkänt. Gör om, gör rätt.
Ska jag vara ärlig kollade jag inte så noggrannt men det syntes ju att den var lite sned.

Sådär ja! Mycket bättre. Skillnaden är ju enorm!
(Det gjorde faktiskt sjukt mycket. Även om det inte syns här...)


Så ser iallafall Mörkgrå GS-granit ut.
Jag gillar den som faen.


Nästa var (såklart) ännu ett vilande hjärta. Jag vet inte hur himla många jag har gjort, men det är ju närmare 40st snart, definitivt. Och jag börjar bli bra på dem. Har ett litet speciellt tillvägagångssätt för just dem. Nu har jag förmodligen gjort fler än Ninjamannen så det är satt i system. Alla har ju dock sin charm och utmaning. Här är det mötet som blir lite komplicerat.


Först ritar jag en mall, såklart. Brukar använda armen som en passare och jag suddar en hel del innan jag blir nöjd. Blir nästan alltid lite för stort, men det behövs för annars ser det förjävligt ut.


Ämne som jag på förhand har sågat och polerat. Formen ritas ut på båda sidor.


Sedan lyfter jag och Leif upp ämnet på huggbockarna. Verktyg redo. Glasögon på.


Resten är bara ett precisionsarbete där jag hugger från båda hållen för att skapa ett "möte". Allt handlar om rätt vinkel och rätt kraft på rätt plats. Och att inte vara en idiot.


Baksidan får sig en omgång. Jag brukar vända dem 3-4ggr.


Nu är det inte mycket kvar. Här ställer jag stenen upp och börjar pika ner mötet, eller ryggen som blir kvar i mitten av stenens kant. Den hårdaste delen.


Slutligen borras hål i sten och sockel för att till sist gjutas samman.
Notera huggmärkena. Uppe har det bevisligen gått mycket bra!


Nu är mitt jobb i princip slut med den här. Resten är Ulrikes uppgift; att texta och göra klart dekoren. En ram skulle det visst vara. Den högg jag idag.


I bakgrunden syns stenen jag håller på med för tillfället. En norsk granitsort som heter Blue Pearl på engelska och som norrmännen kallar Blå labrador. (Varför vet jag inte. Det låter ju skittöntigt) Den är hur som helst helpolerad och jag vill ha en slipad ram på den så det bryter av snyggt med en nyans till. Där är både Leif och jag överrens. Stenen ska vi ha i vår utställning. Tills nån köper den.

Detta hantverk blir till slut ersatt av maskiner. Jag ser det mer och mer. Men vi går mot strömmen och gör så gott vi kan för att bevara denna tradition.