SamInTheory

Ja. Så var det dags igen. En omstrukturering av alla hålrum i hjärnan är alltid bra.
Det finns ett sånt förakt för folk som byter åsikt, synvinkel. Ser du det som en svaghet, eller som om person i fråga har utvecklats? Det är något djärvt att ta in och verkligen behandla ny information, erfarenheter och verkligen mala ner dem på djupet. Jag reviderade min personlighet totalt för ett par år sedan men det är ju få som inser den saken.

Jag stör mig på de vänner som inte kan acceptera att jag gått vidare, bytt sätt och förändrats. För vem slänger medvetet ut sina BRA sidor han/hon trivs med? Det är ju de egenskaper vi inte trivs med som vi vill få bort, annars står en ju och stampar där. Missnöjd, uttråkad av sig själv. Jag gillar mitt nya jag. Mer än någonsin. Livet handlar inte bara om de stora ögonblicken. De små kan ha nog så stor impact på själen även dem. Bara en sån sak som ett miljöombyte en helg kan göra.

Jag blir så jävla besviken på de frågor jag fått när jag kommit hem.
Ingen verkar förstå, trots att jag försökt förklara. Redan innan.
Men sedan finns det ju de som förstår precis och som ser in under ytan.
Bara EN har frågat: Vad pratade ni om?
Då börjar jag ju undra om någon annan ens förstår sig på mig, vem jag är. Vem jag trivs med att vara.

"För dig ska jag, göra det tusen gånger om"

Det finns inget så värdefullt som ett intellektuellt samtal.
Synd bara att de är så svåra att få tag i.