SamInTheory

För några veckor sedan fick jag i uppgift att torrslipa en natursten åt en kund. Den skulle vara hjärtformad.-
Mitt uppdrag var att göra grundformen. Leif skulle sedan polera upp stenen.
Det föll sig som så att jag, trots att jag inte har någon erfarenhet av våtslip/handpolermaskinen, eller att polera rundade kanter, fick göra poleringen också. Resultatet...



A heart made of stone.

Det tog mig ca 1 timme innan jag hade fått rätt knyck på maskinen i fråga.
Ett ganska tidsödande jobb då du har många olika grader att slipa med
60-, 120-, 200-, 400-, 800-, 1500-, 3000korn och polerfilt + polermassa. De första två tar en timme styck.
De andra, fram till näst sista tar en halvtimme och poleringen tar ungefär en timme.
Fast å andra sidan. Det var min första natursten.

Ganska roligt var det trots allt slit.
Gick in till chefen och sa: Kom ska ni få se en polerad natursten!
Så stod jag där och lite stolt tog emot beröm som "konstverk", "wow" och den stillsamma nicken.
Det bästa var att höra Leif säga "Det tar mig emot att behöva säga detta, men jag hade inte kunnat göra det bättre själv!"
Jag är mycket nöjd med resultatet. Hoppas bara att kunden är lika nöjd!

Egentligen är det synd att göra den till gravsten. Hade gärna sett den i en trädgård någonstans.
Äldre bilder kommer framöver...

Aaaah! Höst! Vilken fantastisk årstid!
Jag brukade alltid hata hösten. Men nu när jag inte bor på leriga skogsvägar, har jag lärt mig att uppskatta de gula löven och vädret, doften. Vad jag dock aldrig kommer lära mig att tycka om är den ofrånkomliga förkylning som kickar in varje höst.
Ganska rejält dessutom.
Vilket är fine by me. Jag har ju ändå varit förkyld en fjärdedel av mitt liv. Jag är van.
Men nu har jag något som gör min tillvaro mycket, mycket drägligare. En massa ny whisky att dricka upp. :)
De tre senaste dagarna har jag suttit varje kväll och njutit av en single malt. En från Speyside och två typiska Islaywhisky's.
Med andra ord så stör jag mig inte lika mycket på min förkylning.
(Andra whiskyn slinker ner)
Jag nyser och snorar, har feber och harklar mig men en mycket behaglig smak ligger i munnen. Fin och rund eftersmak.

Vi var ute och monterade idag, jag och Stefan. Så började vi prata om sprit och kom in på Galliano. Fan vad länge sedan det var vi drack det, uppenbarligen. Jag var sugen på en Harvey Wallbanger, något så djävulskt, och Stefan längtade efter Hot shot, vilka han inte druckit sedan 90talets slut. Så tanken var att vi skulle handla Galliano idag. Men den fanns inte i Emmaboda och den var slut i Nybro. Typiskt. Får se ifall den finns kvar i Kalmar. De har ju två bolag där.

Åter till förkylningen.
Jag har testat allt möjligt. Gamla huskurer, nya huskurer. Allt utom NinjaLeifs huskur. En dubbel kvadrupel whisky. DVS en 24:a Whisky i ett dricksglas på kvällen.
Saken är den att jag har inte någon blandwhisky. Att köra "Leffekuren" med single malt vore ju en skändning.
Ska se om jag får tag i en Red label billigt av nån polare. Den är bra som fan för allehanda ändamål. Whisky sour, medicin och rengöringsmedel för bilstereoprylar.

Just nu agerar den rengörings- njutningsmedel för min kropp och själ. Slainthe Mhath!

I lördags kväll väcktes mitt intresse för whisky till liv igen med en storsmäll.
Jag var inbjuden till Christoffer, som numera är tillsammans med min syster, på en kväll med film, dart, whisky och mörka öl. Hur bra som helst! Av de 26 single malts han hade hann vi gå igenom 7 olika, varav 6st som jag aldrig hunnit smaka, inklusive en whiskylikör av Glenfiddish har jag för mig.

Först och främst startade vi med whiskylikören. Söt. Sedan mycket whiskysmak och sedan likörsötma åter igen.
Jag trodde inte så mycket på den, fast den var god. Bästa likören jag druckit någonsin iallafall. Men lite väl söt dock.

Vi började resan med en whisky han köpt med sig från Skottland. En 12årig Royal Lochnagar från höglandet.
Den var mycket bra faktiskt. Inte rökig, men fyllig och välsmakande!


Vi satte igång att kasta pil, diskuterade lite om smak, glas och diverse tillhörigheter.
Så tog vi en 16årig Glengoyne Special Edition. Den var riktigt, riktigt bra. Lagrad sista finish på shirazfat.
En välbalanserad, lite söt, aningen torr smak. Mycket ek. Fin och rund eftersmak.


Efter ytterligare diskussion kom frågan: Så vilka mer har du inte smakat?
Vi tog en Dalwhinnie, 15år, innan det blev allt för sent. Egentligen borde vi börjat med den i och med att den är vad som i regel kallas "damwhisky" Ingen rökighet. Blommig och fruktig i smaken. En av "six classic malts".
För att vara helt utan rökighet var den jävlar inte dum!


Sedan kom en helt otippad, irländsk single malt. The Tyrconnell. Min första tanke vid provsmakningen var. Sötma. Sedan lätt rökig och mjuk tillbaka till söt smak. En annorlunda upplevelse!


Därefter en 18årig Glenlivet. Kvällens höjdpunkt! Den var kanonbra. En av de bästa jag druckit faktiskt.
Den bästa icke rökiga whisky jag hittills har provat. Garanterat köp!
Glenlivets 18åriga hade en mycket elegant smak av ek och tumlar runt mycket mjukt och fint i munnen. Smaksensation!


Kort paus med musikbyte från för mig okänt metalband till In Flames. Njöt länge av eftersmaken från Glenlivet medan jag spanade in Christoffers 28.000:- förstärkare. WLAN, USB-ingång och hur mycket olika portar som helst. Mäktigt ljud med Dali-högtalare och skrämmande tjocka kablar överallt. "En kedja är inte starkare än dess svagaste länk".

Efter pausen tog vi en som jag smakat innan. En 15årig Highland Park. Ny för Christoffer dock, som bara provat 12an och 18åringen förut. Den var rökig. Jag tycker den har en bismak av kaffebönor. I övrigt, även den, en mycket bra whisky. Väldigt tydlig och ganska lång eftersmak.

Avslutade resan gjorde vi med en Glenmorangie Madeira Wood Finish.
Det stod mellan den och port wood. Men Madeirafat lät mer intressant.
Denna whiskyn luktade väldigt gott. Smaken kunde du heller inte klaga på. Ek, lätt rökighet och fyllig. Mmm...




Kvällen slutade vi med film och en pint Guinness.

Nu har jag beställt 2 nya sorter till mig själv. En Glenlivet 18 och en Ardbeg Uigeadail,
Imorgon kommer den sistnämnda. Får se hur länge jag klarar hålla mig innan plomberingen ryker!

Jag är så jävla blind, trögfattad och naiv. Det borde jag ju fattat. Att det inte skulle funka. Det fanns alldeles för lite tid.
Skit också. Murphys lag har krävt sin rätt. As usual. Så fort man sträcker ut en hand kapar de hela armen. Klingons...
Never, never, ever trust a klingon...

Jaha. Nåväl. Det är bara att hugga vidare. Tänkte att jag skulle få lite sömn i natt. Men det blev bloggen istället. Bara för det.
En glad nyhet är att jag har upptäckt fler nya bra serier, skrattat lite åt gamla serier och så har jag börjat odla skägg. Nu är det bara för mig att stå på mig. Låta skiten växa ut en gång. Det kommer se förjävligt ut! Ännu vet jag inte ifall mitt psyke klarar av det. Skägg är så jävla fult. Mustasch med för den delen. Och Sam Ärkepuck Larsson, har nu, snart både och!
Iofs. För något år sedan så hade jag getskägg. Mycket bisarr skäggväxt har jag. Hittills har det bara gått en vecka. Så första centimetern närmar sig. Usch...
Varför gör en människa såhär mot sig själv kan ni undra. Det har befintlig författare inget vettigt svar på i detta skede.
I helgen ska det bli åka av! Ifall jag får min bil tillbaka vill säga. Men i annat fall blir det nog en utegång. Jag måste dansa! Har fått låten "Just Dance" på huvet, och den lossnar inte. I love it!

Till frukost imorgon blir det starkt kaffe, fil med flingor och banan samt ett stort glas färskpressat.
Montering på fredag. Jag och NinjaLeif. Långrunda. Missar säkert träningen. Hoppas inte. För då vill jag dricka öl i bastun efteråt. Det ryktas...

*Hrrrrrr* ^_^

Jag älskar hur Amy MacDonald talar. Mmmm... Scottish!
Härom dagen kollade jag på en intervju med henne och jag tycker hon uttalar ordet "person" så jävla skönt.
Det blir liksom piersce-on! (Dessutom är hon mycket vacker)




Henne hade jag mer än gärna haft en tragiskt vacker höstromans med.



Tråkigt värre, så är min förstärkare helt galen. Spelar när den vill och inte vill. Jag får inte bestämma :(
Så jag ska ta den till Doktor Decibel någon dag framöver så han får löda ihop glappet där bak.
Annars klarar jag inte av hösten lika bra!