SamInTheory

De sista 60 sidorna av krigsromanen Moment 22 sträckläste jag med blandad förvirring, upplysning och spontana skratt-attacker. Avsky, kärlek, förakt och en ny insikt. Men vad jag ännu inte lyckats lista ut är hur Orr flydde från Pianosa till Sverige med hjälp av hästkastanjer och vildäpplen i kinderna, en ventil som han gång på gång skruvade isär och lagade under ständiga fnissanden till Yossarians förtret, en liten blå paddel och varför han betalade det där fnasket att slå honom i huvudet med en sko. Troligtvis kommer jag att vakna mitt i natten och inse alltihop. Det brukar vara så.

Yossarian var en dåre, en hjälte och en desertör som marscherade baklänges.
Allt han ville var att komma ifrån kriget. Att bli hemskickad.
Men för att bli hemskickad måste han övertyga befälen att han är sinnessjuk.
Fast ifall han bekänner sig sinnessjuk samt ansöker om att bli befriad från sitt uppdrag anses han vara frisk
En frisk man måste fortsätta kriga.
Å andra sidan är det bara en sinnessjuk man som fortsätter kriga i en så absurd tillvaro.
Den sinnessjuke fortsätter kriga när alla runt omkring dör som flugor under en så fruktansvärt inkompetent ledning.

Och där har du det. Moment 22. Boken som är upphov till begreppet.

Det finns tillfällen i boken som har fått mig att skrika och gråta av skratt. Allra helst de fantastiska argumentationerna mellan karaktärerna. Eller Milo Minderbinder. Yossarians samtal med psykologen som blir totalt vansinnig och betraktar honom som en man med personlighetsklyvningar, stark paranoia m.m, vilken till slut råkar skicka hem en helt annan soldat i tron att han skickat Yossarian hem. Fantastiskt roande dialoger. Bara saken att major Major's far i skymundan döpte honom till Major Major Major på sin frus dödsbädd, vilket gjorde att när han väl blev major i det militära fick befattningen major Major Major Major är ju ytterst bisarr och roande.
Boken är fylld med oerhört färgstarka karaktärer och mycket klockrena dialoger.
Ett måste på listan över böcker som du borde ha läst.