SamInTheory

*Hrrrrrr* ^_^

Jag älskar hur Amy MacDonald talar. Mmmm... Scottish!
Härom dagen kollade jag på en intervju med henne och jag tycker hon uttalar ordet "person" så jävla skönt.
Det blir liksom piersce-on! (Dessutom är hon mycket vacker)




Henne hade jag mer än gärna haft en tragiskt vacker höstromans med.



Tråkigt värre, så är min förstärkare helt galen. Spelar när den vill och inte vill. Jag får inte bestämma :(
Så jag ska ta den till Doktor Decibel någon dag framöver så han får löda ihop glappet där bak.
Annars klarar jag inte av hösten lika bra!

Fan vad jag hatar idol. Varför se på svenska när man kan se på Kazakstanska idol?
Häromdagen visade lillebrorsan mig en snubbe som kör freestyler på balalajka och jag är frälst! Han är så jävla rolig!

http://www.youtube.com/watch?v=kOROsJyNqrA&feature=related

Jag kan inte sluta skratta!
Det jobbiga är att jag börjar gilla den. Iallafall remixerna. Hittade en jumpstyle mix med, så nu har la Zige å göra ; )

För en "bra" remix. Se denna!
Det bästa är att man får se ett gäng andra nötter som ställt upp i deras idol. Och... precis som ni trodde. De är inte ett dugg sexigare än de som inte kom vidare i svenska idol. *Hrmm!*
Här är tre. En av dem innehåller seriösa "killer dance moves" av kazakhstanska "performance artists".

http://www.youtube.com/watch?v=bXOyoQzi5lI
http://www.youtube.com/watch?v=wDEdq3vDnWY&feature=related 
http://www.youtube.com/watch?v=wDEdq3vDnWY                                

De som gjorde samplingarna gick efter det klassiska tänket: "Fan grabbar det låter skit! Vi lägger på lite tung bas och en synthslinga i bakgrunden. Sedan har vi en hit!" Och det funkade. Den fastnar! Som ett krossat ägg i knullruffset!


"Diri diri dam du dum dari duru damm..."

Höst. Träningssäsongen är i full gång. 4 pass i veckan, och jag SKA klara av dem!
Fast oturligt nog har jag haft lite problem med foten. Sparkade en snabb, hård och välriktad mawa rätt in i Crilles armbåge för 2 veckor sedan. Skadan lade sig. Så gjorde jag samma sak igen! I måndags. Denna gången gjorde det mycket ondare. jag var med på brasse-brottningen dagen efter men sedan stod jag inte ut längre. Hela ovansidan av foten bara buktade ut. Nu har det gått över och min vänstra fot är mycket fläskigare och högre än den högra. Det kommer troligtvis alltid att se ut så nu framöver. Fast den är rätt mycket snyggare. Inte så mycket ben som syns. Kanske skulle jag sparka in i en hård armbåge med den andra foten också? Spinkfot VS. fläskfot. Hmmm...
Nåväl. Vidare har jag upptäckt en mycket bra sak med träningen. Den tar bort alla tankar på allt annat skit som drar ner mig. Pengar, ensamhet, tristess och försäkrings-debackel. It's like it never even existed.
Vanligtvis brukar jag, i samband med att jag satsar på träningen, bli oerhört förkyld. Ett resultat av "Ska jag verkligen ge honom så mycket kåvepenin, doktorn? Han är ju bara 3 år gammal... Jag tror inte det är bra." Guess what! Det var det inte! Med andra ord är mitt immunförsvar helt fucked up! Fast det börjar bli bättre. Jag har lite teorier om hur det ska bättras på. Och 2 av dem har funkat förhållandevis bra.

Teori #1. Ha alltid en flaska Kan Jang i kylen. Ta en kapsyl varje kväll då de FÖRSTA symptomen kommer.

Teori #2. Ät mer bra mat och drick mindre sprit. Okej. Maten. Det är enkelt. Men... Ja. Det andra är svårt. Åter igen det här med tristess, även på helgerna. Fan. Fast det går sakta framåt. SAKTA.

På senare tid har faktiskt även intresset för att dricka falnat. Det är ju samma sak. Samma människor, samma ställen. Fuck that! Jag åker hellre iväg någonstans där jag inte känner fler än MAX 1 person och festar med okända människor en hel kväll. Det är kvalitativt.
Till exempel igår. TVspel och grogg hos Ulrik. Vad fan? Egentligen kunde vi ju bara spelat. Slösa upp sprit på sånt. Njaah. Det är för mycket Peter Krappinger över min tillvaro. (Mannen som inte varit nykter en enda helg på 172 veckor...)
Det är sjukt. Stop it. Ryck upp dig. Klipp dig och skaffa dig ett liv Sam.

Jag och Jocke går sällan ut. Men när vi väl gör det, så brukar det vara hög klass på de kvällarna.
Denna var inget undantag.

Jag hade börjat ladda upp hemma hos farsan med bag-in-box-vin och isbjörn då Jokovich kom.
Vi tog os till hans polare Mango (Magnus), som satt och drack öl med en Magnus till. Så där drog vi i oss hallon/blåbärsgrogg och en del öl innan vi tog tåget in till Kalmar. Färd-ölen försvann snabbt tyvär.
Väl i kön till Vallen, salongsberusad och med ett skitnöjt leende på läpparna, såg jag Natalie. Iallafall trodde jag det. Så jag hälsade; och mycket riktigt. Det var hon. Hon var där med sin syster Emma och ett par tjejkompisar.
Efter jag hälsat av mig lite gick jag därifrån och mot baren. "En bartenderns hemlighet tack!" sa jag och fick in en fruktig god sak. Sedan berättade jag för henne, bartendern, vad hon hade hällt i. Det var mycket roande!
Jag skålade lite med Jocke och Mango. De såg ut att gilla läget. :)
Kort därpå minglades jag in i Natalie/Emma-gänget igen och där blev jag kvar mer eller mindre hela kvällen. Jocke och Mango gick in och ur lite till och från. Så kom efterfesten och plåtade mig 2 ggr. Jag ser full och pillemarisk ut.


En på dansgolvet


Och en soffbild.


 En hel del dans och en hel del snackande resulterade i en mycket lyckad fest. Goda groggar. Drack en GT ute. Det brukar jag aldrig göra. Det är såna man blandar hemma efter en lång veckas slit med lime och inte citron. Någonstans mitt i skytteltrafiken träffade jag Mattias Fransson. Sabina, som har gått i min klass's, äldre bror. Hon hatar mig. Eller jag har bara fått den uppfattningen. Men jag vet inte varför. Men han är trevlig som satan! Så vi hängde en del. Och han hjälpte mig att komma med bussen hem. De tar ju bara kontanter på nattbussen och jag, min klant, hade betalat cash i baren hela natten, istället för att dra kortet, vilket jag alltid gör annars. Så han räckte mig en och jag kunde komma med nattbussen hem. Satte mig längst fram. Sedan kom Emma och satte sig bredvid. Både trevlig, snygg och smart! Jocke åkte med den andra bussen. Jag undrar hur han mår idag... "Sam. Jag får inte bli för full denna gången. Då blir det inget bra på vallen" *tssss* Han blev ganska full.

Själv däckade jag på soffan. Framför Family Guy.
Kortfattat var det en av de bättre utekvällarna på länge. Jag hade mycket kul.

Hög klass.

De senaste 2 veckorna har min förstärkare gått sönder.
Jag har fått vattenplaning med bilen och kvaddat fronten. Eftersom däckmönstret vänster fram var för dåligt måste jag betala 25% av ersättningssumman själv. Delarna kostar runt 40.000:- (det beskedet fick jag idag) Sedan kostar det ju lite att reparera med. Och självrisk 3000:- + 1000:- för att jag är under 24 år. Så någonstans mellan 14 och 20.000:- av pengar som jag inte har.
Den här dagen var inte heller särskilt härlig. Jag sov ingenting i natt, vaknade en massa gånger och irrade runt och visste inte vad jag gjorde, kallsvettades och hade ont i huvudet samt jätteont i ryggen. På morgonen kände jag mig lätt illamående och undrade vad som var fel. Ska jag jobba? Eller sjukskriva mig? Klockan var 5 på morgonen, så tröttheten var som mest intensiv. Jag förberedde kaffe, hällde upp filmjölk och tog fram mackor. Efter två skedar filmjölk och müsli gick jag mot toaletten. Fan. Jag måste.... spy? Sedan kom allt. KEBAB! Jävla kebabtallrik! Jävla rötmånad! Kaskader av halvsmält mat. Paprikabitar, kött, kebabsås. Vidrigt. Jag spydde så jag fick ont i knävecken. Sedan sköljde jag ur munnen, gick ut i köket och åt upp resten av filmjölken. Ska jag bry mig om att åka till jobbet? Det kanske blir bättre? Fast det kan ju också bli värre. Det blev det. Ryggvärken var det jobbigaste, och yrseln, så fort jag rörde mig.
Vid 06:30 sjukskrev jag mig, vid 09:30 gick jag till apoteket och letade lindring. Fick bli en voltaren gel.
Men något gick snett. När jag stod i kassan fick jag ett anfall. Världen gick i ultrarapid, jag kallsvettades, öronen tjöt och jag höll på att ramla ihop. Så krånglade kortet. Jag fick panik. Kassörskan frågade ifall jag ville ha vatten. Jag tackade nej och sa att jag bor där vid. Sedan lutade jag huvet mot disken och hoppades att jag inte skulle falla ihop och spy ner mig på apoteket. Jag klarade det. Kortet funkade och jag kom därifrån. Frös som en nyduschad snödykare på vägen hem och svetten bara rann ner. Hann precis hem i tid. Mer detaljer känns onödiga.
Fram tills nu har situationen varit så gott som oförändrad. Jag har lite mindre ont i både huvud och rygg.
Tidigare fann jag en, EN, panodil. Jag blev så glad att jag ville skrika. Tack gode fan!

Än har jag inte riktigt fått klarhet ifall det rör sig om en eller flera anledningar att jag mår som jag gör.
Matförgiftning, stress, ekonomiska problem, ensamhet? Alltihop troligtvis.

Blir så trött på den här skiten.

Jag sitter och tittar på "Meet Bill" och önskar att jag vore hög.
Tar ett glas vin, sjunker in i ljudet av Röyksopp´s låt "What else is there". Jag önskar jag vore hög.
Det är snart semester. Bara ett par dagar kvar. Snart. Längtar. Faller in.
Jag önskar jag vore hög. 

Utan bilen stannar Sverige.

Häromdagen var jag ute med Stefan och monterade stenar. Vi åkte en relativt lång runda (30 mil, ca) och hade en 10 gravstenar att sätta... Så under allt resande börjar ju tankarna att flyga.
Jag har retat upp mig väldigt länge nu på miljösosse-snacket om att höja (!) bensinskatten.
Vipps! så hade de höjt den med 10 öre/liter till denna veckan. Nu stod den uppe i fasansfulla 13,49:- (!) det innebär för mig dryga 670:- för en full tank. Det är en ökning på 170:- per tank mot vad det var för bara två år sedan! Månadsvis är det en utgift på 4*170= 680:- Det är 680:- dyrare i månaden för mig att köpa bensin mot vad det var i januari 2005! Då låg bensinpriset på vansinniga 9,99:-/liter (JET-macken i Kalmar). Bensinen har blivit 3kr och 50 öre dyrare på bara tre år. Makthavarna (kärringarna) i Stockholm vill ha upp den till 27:- litern (!). Det kan ju ni betala då... Som har fungerande lokaltrafik.

Så som det ser ut nu betalar bilisterna en för hög skatt i glesbygden och en för låg skatt i tätorter. Miljökostnaderna är lägre på landsbygden än i städerna. Tänk bara på allt meningslöst köande i bilköer, hur mycket avgaser som släpps ut i onödan av all tomgångskörning, att folk åker större bilar, som drar mer bränsle i städerna, och värst av allt kanske.. De åker en och en. Här nere är vi många som samåker till jobbet. Vad får vi för det? På glesbygden kör gemene man vanligen fasta sträckor, på ungefär samma varvtal. Mindre accelerationer, lägre koldioxidutsläpp. Vi pendlande, hårt arbetande, överbeskattade människor som fortfarande kan se grusvägar här och var, ska väl inte behöva tyngas ned så mycket av skatter att vi får ischias hela bunten? Fast det kanske vore mer fördelaktigt. Då har vi ju ett så tryggt socialt skyddsnät som backar upp oss till den grad att vi slutligen ramlar framlänges och slår ut framtänderna! Och vilka ska betala våra krökta ryggar och söndertrasade nervbanor i slutändan?

Mitt förslag är: Inför en s.k. "Glesbygdsavdrag" på bensin samt bilar registrerade inom glesbygdsområden.
Inför också en extra, rörlig "Tätortsbeskattning" på bensin samt bilar registrerade inom storstadsområdena (Stockholm, Göteborg och Malmö m.fl.) Med rörlig menar jag att inom det område där det cirkulerar flest bilar per km2, skall också beskattningen vara högst. De som skitar ner mest, ska betala mest.

Det vackra med mitt förslag är att vi i slutändan kommer att vinna på förslaget. Hur då? Frågar du.
Jo! Såhär är det förstår du som tvivlar... att fler i storstäderna kommer sluta köra sina bilar, och istället utnyttja den där installerade, välutvecklade lokaltrafiken (som är totalt åt helvete på mindre orter). Ett uppsving för miljömålet jag siar. Fler på landsbygden kommer kunna ta sig till sina jobb. De kommer kunna ta sig till jobb på annan ort, vilka kanske ger bättre betalt, något som ger större skatteintäkter för staten (a.k.a Mother Russia) De kommer också kunna hämta sina barn på dagis, fritids, ridskolan, hockeyträningen, på en ort, handla på en annan och spendera sin fritid tillsammans på ytterligare en ort.
Försök göra den trippen här nere med lokaltrafik. Det går inte. I alla fall inte på glesbygden.


För att köra bil betalar jag mellan 2010:- och 2680:- i bensin, 890:- i försäkring, 150:- i trafikskatt. (3080 - 3750:- per månad) En dryg fjärdedel av min lön efter skatten har dragits. Jag kör en Peugeot 206 Gti, 2,0. Årsmodell 2003. En mycket trevlig bil att köra.

Föreställ dig vad som händer ifall bensinpriset går upp till 27:-/liter.

Helgen har fyllts till bredden med kalas.

Först firade vi min äldre bror, Johan (24 år på tisdag)
Samma kväll åkte vi på födelsedagsfest hos Tess. Syrran hängde på.
Dagen efter det firade vi kusin vitamineralia, Sanna som fyllde körkortsålder. Det var en typisk släktträff. Ingen pratar riktigt sådär intressant förrän maten är klar osv. Men det var faktiskt mycket trevligt. Jag hann dock bara sitta ner i 5 minuter innan jag hade fått 3st "Vad händer ikväll/sup ner oss!-sms" och telefonen ringde till råga på allt i ett smack, så den fick jag gå ljudlös med.
Jag valde att inte dricka något på kalaset, eftersom jag inte planerade att dra iväg någonstans. Men lite sugen var jag likväl. Det fanns ju Staropramen. Fast Coca Cola gick alldeles utmärkt till den peppriga köttsoppan med färska champinjoner i (närmare bestämt "mustig vintersoppa"). Det var jättegott! Lagom sälta, inte för mycket, eller för litet av någonting egentligen.
Givetvis kom jag inte undan denna kvällen heller (kvällen innan var jag så uppstädad så jag bara tog 3 öl). Men LOK-Martin-Alexanders grannar hade fest och han tyckte jag skulle komma, så jag hängde på. Kände inte en käft, men jag lärde känna lite nytt folk. Han som bodde där, Stefan tror jag det var, hade en 7kg tung, 1½ meter lång , tam leguan som gillade att bli klappad. Den var cool. His name was Rambo...
Vidare var det en annan jäkla härlig snubbe som kallades för Danne Satan. Vi snackade länge om våld, vapen och alkohol. Å snus. Trevlig den där satan alltså.
Iallafall. Festen började väl ebba ut, eller så fick alla rycket och vi bara SKULLE till Quarnaslät, för där var det nån typ av fest som kunde vara en massa folk på. Jag gick med LOKsnubben å snackade The Game hela vägen ner i princip och lite basic psychology, för han vart lite knäckt på en tjej på festen och jag försökte muntra upp lite. Tydligen funkade det, för jävlar vad han var igång sedan! :)
Efter att vi varit där, träffat Roth och Ulrik + folk, så drog vi till EN FEST TILL! Herregud!? När ska detta mardrömsvandrande ta slut? Jo. Det gjorde det där.
Det var hemma hos Sandra i Kungshall. Jag ville dit bara för att ajg inte hade sett Zige på hela kvällen å det vore skoj att se ifall han var lika party som vanligt. Men då jag kom in tittade jag runt omkring lite å där; i soffan! Sitter.- Honken; en polare jag inte sett på säkert fyra år. Så jag flippade ju i princip ut i eufori och blev alldeles sentimental, på det positiva sättet, inte det patetiska dito. Vi konverserade om splittringen av Salebodamaffian, moppetiden, fester vi varit på och andra som fallit ut ur kretsen. Men det hela cirkulerade kring en person, nämligen Nisse. Så jag skickade över Honkens nummer till Nisse morgonen efter. Vi pratade om att ha ett litet, eller ett stort get together någon kväll. Sedan snackade Jag, Honken, Danne Satan och LOK-Martin-Alexander politik resten av kvällen. Jag är osäker på vilken tid vi alla lämnade, men det spelar ingen roll. Jag var trött likväl. Och det är jag nu med.
Jag sprang nämligen till Paradiset och hämtade min bil hemma hos Roth. Till tonerna (i mitt huvud och delvis ut ur min mun) "Sluta grogga, börja jogga!". Heeeela vägen. Oh yeah. Hoppas det hjälpte. På en mer undermedveten nivå. Vi får se.
Nu ska jag försöka så gott jag kan, att vara städad. Tills Lillasyster ska spela på Eclipse. Det kommer bli kul! Ta ledigt från jobbet dagen efter? JA TACK!

Over and stout!

Kim

Du är nu snart 16 år gammal. Njut av den här tiden. Nu är du fortfarande barn. Ett oskyldigt barn.
Om två år blir du 18; och från att ha varit en individ med lika rättigheter som alla andra ändras allt med en kaskadspya rakt i ansiktet på dig. Då blir du samhällets fiende NUMMER ETT! Du är ung. Du är man. Dina försäkringar kostar det tredubbla, alla myndigheter kommer se dig som kriminell, trots att du har ett brottsregister lika kritvitt som ett tomt skissblock. Förr kändes livet ändlöst, med dagar av solbadande och lekar med goda vänner men det blir det snart slut på. Du kommer bli påminnd om att livet inte är långt, utan att redan nu prompt måste du pensionsspara. Du får orangea kuvert i brevlådan, oönskad direktreklam. Bensinen går ständigt upp i pris, och jag vet ju att du gillar köra moppe nu, men när du väl skaffar bil så brakar helvetet lös i kvadrat. Köp en kärra som går på plutonium! För det lär vara billigare än bensin om två år, ifall mp & v får sina röster hörda. (För alla har ju råd att ge 26:-/liter bensin...)
Funderar du på att skaffa en flickvän? Gör inte det. Bli bög istället. Då kommer du aldrig bli oskyldigt anklagad för sexbrott. Å andra sidan får du inte lämna blod. Men vad spelar det för roll? Ingen vill ju ha ditt blod iallafall. Du är ju kille för fan. Mindre värd från 18 och uppåt. Skaffar du tjej iallafall, vilket jag egentligen hoppas på. Se till att hon är en som väljer dig. Se till att det är en som passar ihop med dig. Men gör aldrig slut med henne. Då kan hon få dig i fängelse på falska anklagelser om misshandel och våldtäkt utan bevisbördan på sin sida. Utan ens en rättslig prövning. Så skaffa dig en kille istället, för ni har inga rättigheter någon av er. Dvs. jämställdhet. Fast vänta nu? Ni kommer iallafall få gifta er. För det kommer vara fullt naturligt att män ingår äktenskap. (Det har jag faktiskt inget emot.)
Jobba och tjäna ihop lite pengar så du har råd att köpa en riktig jävla bensinslukande V8-mullrande muskelbil så du kan förorena lite innan du dör. Då kan de andra sitta och dricka kaffe latte i papperskopp och vara måna om miljön åt dig. Det går jämnt ut i slutändan.
Ta nu inte allt detta på för stort allvar. Jag tror det finns hopp för samhället, bara folk (särskilt den manliga delen av befolkningen) vågar yttra sig kritiskt mot dagsdebatten (kvinnofrågan) och säga det de egentligen tycker, så ska du se att framtiden kanske blir ljus för dig med. Jag önskar dig lycka till lillebror.

Love and hugs och ett broderligt armlås på golvet! /Sam
There is still time

Sammanfattningsvis var mitt försök med smärtstillande en succé. Jag mådde vare sig dåligt, eller blev särskilt "hög" på dem. (lite feber hade jag sent dagen efter, fast det berodde troligen på vätskebrist) Men jag vet nu hur Zige har det. Och det var den stora frågan när allt kommer till kritan. "Hur känns det att ha en krossad fot och inte kunna jobba för smärtan + att man är dåsig var och varannan dag?" Dessutom hade jag ont i ryggen, skuldror och armar. (Jag tillhör den skara människor som fortfarande sysselsätter sig med tungt kroppsarbete. *UGH UGH!* Vilket är SÅ 1992...)
Många som jag har berättat om experimentet har varit strängt ifrågasättande kring varför i all sin dar jag skulle få för mig att göra något sånt. "Du är ju galen" eller: "ja, du, det var väl inte speciellt smart..." So what? Som Elton John så fint uttrycker sig i en av sina hits: "I´m still standing".
Ni tvivlare. Begrunda detta: Inga skadliga bieffekter. Säker dosering, med handledning av en van "intagare". Klara och specifika instruktioner om användning och eventuella bieffekter. Övervakning. Risk: Obefintlig.
Hur tror ni det går till när de framställt medicinerna? När de väl ska testas på människor? Letar de då upp specifikt sjuka människor som inte har något att förlora? Nej. De annonserar ut att de ska testa ett nytt läkemedel och behöver "försökskaniner". Skulle min egen vän lura i mig något som är farligt? Skulle inte tro det. Så gnäll inte. Jag är ingen idiot. Jag är bara människa. Och människan är nyfiken av naturen. Dessutom är jag man och fakta är att män är mer riskbenägna än kvinnor. (YES! Där fick jag in en fackla till i den missledda jämställdhetsdebatten!)

Slutligen. Ett tack till glada uppmuntrande läsare och goda vänner.
Tack Zige för en kul kur och en trevlig kväll igår.
Over and out.

YESSSSS! PkwaaaaaaH!

SEX stycken Panocod! Märkte inget av de första (inte mer än att jag spelade sjukt mycket bättre på Guitar Hero...)
Så jag tog två till. Då började mina armar och ben bli tunga. Det var en lätt svällande känsla i armveck, lår och kuk (näe. Jag bara skojar, inte i kuken... :D) Sedan blev mina pupiller dubbelt så stora, eller mer. Huvudet kändes tyngre och jag var oerhört avslappnad. Det kändes ganska skönt. Men jag hängde med bra på allt i filmen. Upptäckte att min engelska blev bättre.
Jag väntade en stund till, tog 1st panocod och märkte effekt ganska snabbt. Allt blev lite roligare och jag började känna mig nöjd med min tillvaro. Zige och jag snackade en massa. Babbel om det vanliga. Fest, flickor, träning och våld. Å så Family Guy-citat, givetvis!
Efter den sjätte var jag ordentligt mör i kroppen. Det var en mycket skön känsla. Märkte inte av någon smärtlindring direkt. Bara att alla ställen där jag hade värk kändes mycket tunga och avslappnade.
Då jag ställde mig upp (i rent vetenskapligt syfte) svajjade kroppen till lite lätt. Men jag var fortfarande skärpt. Det var min kropp som inte hängde med bara. Det kändes som efter 6st Gin & Tonic och ett glas tourettes syndrom. Eh va? Aowkej. Nu bara svammlar jag. Klockan är 23:50 och jag ska stiga upp och montera gravstenar med NinjaLeif klockan 7 på morgonen (D.V.S. jag stiger upp halv 6)

Sammanfattningsvis. Jag var lite smårädd efter 4st, men sedan blev det mer: Whatever... och så var det inga problem. Nu mår jag skitbra och är väldigt trött. Tror att jag har blivit temporärt impotent och det kliar på höger sida av ryggen, nacken, vänster stortå och höger ljumske. Sedan är armarna mycket tunga. Men det känns som att jag är mycket tillfreds med min livssituation och jag har kommit på vad jag slutligen ska jobba som (efter ett par år som Sveriges yngste stenhuggare) nämligen Riskkonsult. Hela planen arbetade jag ut medan jag pratade med Zige, tittade på Blood Diamond och kliade mig på mina latsmuskler som jag just nu är väldigt nöjd med.

Over and out.
/StonedSamsonite

Okej. Klockan är nu 20:19. För 4 minuter sedan svalde jag 2st panocod, som är smärtstillande.
Bieffekterna är: Slö i huvet, lugn känsla (som att vara hög), torr i munnen (i vissa fall) och så känner man sig nedstämd. Åh. Just det! Allt blir i slow motion. (Blir kul att spela Through The Fire And Flames på Guitar Hero sen...)
Om en stund ska jag ta två till. Sedan ska jag och Zige se Blood Diamond. Tydligen ska man ta en eller två till. Men det skippar jag. Vill inte överdosera något främmande...
Rätt skönt faktiskt. Har haft ont i skuldror, armar, rygg och nacke efter alla tunga lyft (förvisso bara träningsvärk eftersom jag iallafall inbillar mig att jag lyfter ergonomiskt korrekt)
Var det bra att svälja ner dem med en kopp starkt kaffe? Ah ja. Skit samma. Det ska bli intressant att se vad som händer :D

Okej. Nu inväntar vi bara nästa dos. :)

(återkommer)

Oj oj oj. Den årliga armbrytningen hölls helgen innan påsk hemma hos Familjen Larssons överhuvud. Nämligen min far. Det är egentligen inte något som är förutbestämt, det bara händer. Och alla kan liksom känna att nu jävlar drar det snart igång. Någon börjar snacka lite om genetiskt arv (vem som kommer bli längst av oss 3 bröder. Kommer lillsyrran bli kortast? Eller blir det kanske Sam? Det där snacket) Så brukar ju Johan, min äldre bror basunera ut att han minsann kan ta farsan i armbrytning. Och att han minsann var starkare än mig. Jag fnös lite och sa: Haha! Vilket skämt! Jag är starkare än dig. Spelar ingen roll hur mycket du tränar, eller hur mycket större du är. Är jag inte starkare än dig nu så är jag det mycket snart. ;)
Så, han bröt ner farsan. (Det har jag med klarat tidigare, så jag lät honom slippa förnedringen och gick på äldre broder) Efter många om och men + en massa dividerande om regler osv (det var tydligen jätteviktigt att allt skulle gå rätt till och att ingen "fuskteknik" skulle kunna användas, just i matchen mellan mig och Johan) innan vi kunde börja. Och bara det tog tid. Men med facit i hand. Jag var extremt nära på att sänka honom i höger hand. Tror vi höll på i nära 4 minuter innan jag brast sakta inifrån och falnade ner i det kakelbelagda sjömansbordet i farsans "lounge". Han var faktiskt allt lite skrämd av bevisen framför honom. Jag kunde ha vunnit. Men inte i vänster. Allt som är vänster går emot mig. Kim sa: "Njaaah. Om några år är jag starkare än dig Sam.. :P"
Då gav jag honom ett par lätta klappar på hjässan och sa med lätta suckar: "Kim Kim Kim... Du må bli längre än mig; större än mig. Men starkare än mig, det kommer du aldrig att bli..."

De senaste dagarna har jag stått hela min arbetsdag med lufthammare, handslägga, pikjärn och 10-15kgs slipmaskiner och jobbat på 3 naturstenar (formgivning och torrslipning) och 4 stora, tjocka grindstolpar (krysshammring). Yrkesskada in totale. Få gånger har jag torterat mina armar så som dessa dagar. Men det härliga i allt slit är att jag får betalt för att bygga muskler.
Även om det är lite av en svältlön mot storebrors. Men nästa gång drar jag ner honom med en dov smäll i kakelbordet och vrålar: Hugga power!

Igår satt jag och tittade på BBC´s HD-upplösta serie "Planet Earth".
Bildkvalitén är i det närmsta overklig på alla sätt och vis. Det är nästan FÖR BRA för att vara sant. Och så vackert!
Vad är det för kul att se naturfilm om det inte är bra bild egentligen? Här märks det verkligen att det ligger stora pengar bakom skapandet. Och ett bra skapande är det. Men... That´s not the point.

The point is... att, häromveckan såg vi ett avsnitt, "jungles" och där var det en växt som snurrade sin stjälk runt, runt, runt... tills den fick tag i en närliggande växt, då den slutligen snirklade sig hela vägen upp för att få mer av solljuset. Detta var ju extremt snabbspolat, och det är lite där min teori börjar gro fram.
Jag tror nämligen att växter upplever vårt liv (vi som rör oss omkring) som att vi gör allt i fast motion och att vi upplever deras som slow motion, när det i själva verket går lika fort. Det är bara en betraktelse.
Tänk dig när du tappar den där splirrans nya laptopen i golvet. Visst ser du den i ultrarapid dala ner, nästan viktlös mot golvet, för att i sista ögonblicket fara i parketten med en splittrande smäll som gör dig ekonomiskt och känslomässigt förkrossad. Din materiella lycka är rubbad.
Det är sådana ögonblick man får delad tidsuppfattning med växterna. Så... Varje gång du tappar nåt som står dig kärt, i golvet, blir du en krukväxt.

En ofta återkommande sak.
Varför ska jag vara ärlig mot folk, när ingen är det mot mig?
Bibeln har kommit med en bra regel. Den gyllene regeln. "Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig"
Något som jag upplever väldigt många glömmer. Även jag. det är ju lätt att tänka som min första tanke, och jag vet att jag är en sån person som vill vara så rak, ärlig och rätt jag behöver vara för att själv må bra utan att det bekostar andra människors mentala hälsa allt för negativt. Lite skit kan de ta. Ibland är det bra att vara brutalt ärlig. Som när man har fått den här frågan 300 ggr: "Får de här jeansen mig att se fet ut"? Då vill man gärna vräka ur sig: Nej. Men faktumet att du vräker i dig alldels för mycket glass och choklad får dig att se fet ut i, i princip alla kläder du äger. Fast det är ju lite elakt. Men vad kul det vore att göra så. Jag får ibland lust att vara genuint elak mot folk, bara för att jag så sällan är just elak och brutalt ärlig mot individer i min omgivning. Det är så olikt mig, och tanken på att göra sådana utstickare är nästan erotisk. Jag blev nästan kåt nu. Fast det är för kallt för att min penis, som har fått för lite fet lax, blåbär och frisk luft och sexuell stimulans, ska kunna resa sig i kylan. Satte ju ner elementen utav satan då det började bli varmt. Så sjönk temperaturen med 14 grader på 32 timmar. Otippat... Jag får klä på mig en sova-T-shirt och hålla händerna på täcket ännu en kväll. Kanske filosofera lite kring ett av tidernas största mysterium: Momsen.

Snö. Finns det något mer ångestframkallande än snö och slask när man för två dagar sedan gick utan jacka och gassade i solen? Fy fan vad jag hatar Sveriges jävla äckliga väder. Är inte så värst förtjust i landet överhuvud taget för den delen. Eller rättare sagt, det samhället vi lever i. Men det är en längre, argare och i princip ändlös ilska som jag går och bär på, och för tillfället bespar jag min natts sömn ifrån att printa ner mina politiskt inkorrekta åsikter till en annan dag. Till den dagen då jag brister. Lite som när jag inte kunde sova på 3 nätter efter att ha läst en bok av Per Ström. Så lång tid tog det för mig att bara acceptera att såhär är det, och det är inte mycket jag kan göra åt saken.
Men skit samma. SNÖ var ordet.
Det var tur att jag inte hann lägga på sommardäcken, tvätta, rubba, vaxa och polera bilen, som jag tänkte gjort i helgen. Då hade jag nog fått psykbryt totalt. Då hade individen Sam varit ett minne blott, med tanke på hastigheten han vanligtvis håller om mornarna. Det är inte 90, men heller inte 70.
Jag finner det fruktansvärt typiskt att så fort man hinner bli euforisk över hur fint vädret är så blir man pissad i ansiktet av de äckliga molnen som tar sig fram likt stora, svettiga och gråa blomkålshuven över zenith på en. I detta fallet blev vi dock mjällade av all snö, men det är inte bättre heller. Då kommer saltbilen och saltar vägarna så min rostiga bil blir ännu rostigare och ännu skitigare, samt ännu svårare att få ren.
De senaste gångerna rengjorde jag bilen med stentvätt. Närmare bestämt unicum 100. Ett starkt lösningsmedel vi använder på jobbet för att rengöra gravstenar med. De blir, från att ha varit grönsvarta av mossa och tidens tand, alldeles blanka, rena och fan vet, renare än de från början har varit. Ska du tvätta bilen bör du späda ut det med ganska kratig mängd vatten. Det gjorde jag också. Förhindrade det faktumet att jag löste upp lite av lacken? Nej. Bryr jag mig om hur illa bilen ser ut längre? Nej. Så skit samma. Mazdan är så oerhört ful om vintrarna att jag nästan gråter så fort jag stiger in och ut ur den. 13" vinterfälgar i rostig plåt och "ballongdäck" är ingen vacker syn då den vanligtvis pryds av 17" lättmetallfälgar och lågprofilsgummin. En ofantlig skillnad. Från katastrolf-ful till charmig bara genom att byta 4 däck + fälgar. Otroligt. Jag vill ha sommarväder, NU!

Är du glad att du kan åka skidor på elljusspåret? ja, SKIT NER DIG DÅ! Jävla romantikdödare! Jag vill ha mysig värme, en eld att grilla korv över och sommarskymning. Inte slask, kyla och trafikolyckor. Död åt svenskt väder!

Jag hatar tisdagar.

Det är dagen efter måndag och man inser att: Fan. Det är ju iallafall ett bra tag tills det är helg...
På måndagen går allt så fort att man knappt reagerar. men tisdagar. De är sega! Men av någon anledning var jag på riktigt gott humör hela dagen igenom. Gick och visslade på "Samling Vid Pumpen" och skojjade lite med Hasse. Vi slog vad förra veckan Hans och jag.
Hasse: Jag ska inte äta glass på en vecka.
Sam - Det tror jag så mycket jag vill på!
Hans: Ja okej då! Jag åt ju 1½ liter till frukost idag... (Detta är sant. Han sa så. Han är sån...)
Sam - Jo, men det räknas inte. Inte om du börjar nu. Men jag slår vad om att du misslyckas!
Hasse: Jag tror inte heller att jag lyckas. :) Vad ska vi slå vad om då?
Sam - Ett paket glass naturligtvis!
Hans: Deal!

Idag fick jag inte glass, för den hade nog smält inne i fabriken, men jag fick glasspengar, å de SKA jag handla glass för, ungefär NU. Vaniljglass med jordgubbsrippel eller chokladkross? Varför inte båda!? Fantastiskt gott!

För övrigt så fick jag en hel del klart på jobbet. Jag gjöt tre gravstenar, gradade klart en spetsformad sten efter en mall jag ritat ut, Torrslipade lite på en natursten, lagade tryckluftsmunstycket, lyfte ner och lyfte upp en jävla massa och tappade den otympliga jävla naturstenen på foten så att skon sprack. Precis en liten bit ifrån där stålhettan börjar. Det gjorde ont. En stund iallafall. Men nu är det bra. En bra dag kort sammanfattat.
Imorgon ska jag lära mig efterhuggning. Kan inte vara så svårt då jag gradar bättre yta än de vi beställer in färdiggradade från andra huggerier, enligt NinjaLeif iallafall... Det är dock lite vanskligt eftersom man ska in med spetsjärn mellan upphöjda bokstäver och siffror på stenarna. Ett enda misstag och man får göra om eller slänga hela stenen...

När jag kom hem sprang jag förbi bokhandeln en runda. Hittade en bok om mineraler och metaller som var halvintressant. Den var lite liten bara. Jag behöver nåt mastigare. Därför letade jag upp en massa böcker på Adlibris.se som jag var intresserad av. Men så kom jag på att jag beställde ju 4 böcker i förrgår. Någon måtta får det vara!
Hela grejjen som låg bakom var att jag såg en bok inne vid ritbordet som handlade om porfyr och dess användningsområden. Porfyr är en av de hårdaste stensorter som finns. Den har en hårdhetsskala på 8. Diamant ligger på 10, och är det hårdaste vi känner till. Men Leif kan göra arbeten i porfyr. Det ser jävligt mäktigt ut ihop med guld. Färgen är varierande lilagrå/röd/svart och gulprickig. Lätt obestämbar färg, men fruktansvärt hårt. Tar evigheter att såga igenom. Nästan som Zack!
Det ligger en massa skivor som chefen sågade åt geologiska institutet en gång i tiden. Det hade jag velat vara med på. Då fick de ner en massa stensorter från Norrland som de skulle se ifall det gick att svarva i. Lila, gröna, rödskimrande, kristalliserade ämnen och allt mellan himmel och jord. Det är kul jobb! När man får experimentera lite!

Rent kroppsligt är jag kortare än de flesta, men längre än många. Närmare bestämt 175 nånting. 
Min kropp är bland det mest oproportionerliga du bara kan tänka dig. Vad säger man inte om de med stora fötter? Stora skor. Min kropp framifrån kan liknas vid ett timglas (om jag inte slår ihop fötterna raskt och militärt i en absurd nazihälsning förstås...) Smal midja, abs, bred rygg och tjock hals med tydlig käklinje. På senare tid har jag börjat smygodla en liten soul patch. Men med universums sämsta skäggväxt lär den aldrig se bra ut, hur jag än gör. Håret är en typ av halvorganiserad röra med längre lugg och lite att dra i där bak i nacken när jag har varit stygg. Komunalgrått skulle någon kalla det som jag känner, men jag väljer det mer exklusiva "Rått-brunt" En obestämbar blandning av mörkblont och lätt brun finish. En tidigare flickvän förklarade att "färgen", om man nu kan kalla den det, hette "Sandré" Vilket förmodligen var något av det mest bögiga uttryck jag nånsin hört ang. färger. Men skit i det! Blågrågröna ögon, om man nu kan ha det. Obestämbar färg sisådär.. Långa ögonfransar och nästan alltid ett självbelåtet leende på läpparna. I annat fall bara ett glatt leende.
I övrigt är jag blekvit 40% av året som de flesta svenska solstollar som aldrig reser utomlands i princip, är.
Min förnedrande låga vikt (62kg) håller jag med en svängning på ca +/- 3 beroende på ifall det är tävlingssäsong eller ej. Jag intalar mig det iallafall... En bra bortföklaring när man inte kan gå upp i vikt. Men det finns ju muskler, och alla vet att det är roligare att ha lite mer muskler och lite mindre kroppsfett.
På senare år, tack vare träning är jag smidig, snabb och stark för min låga flugvikt. Kondition har heller aldrig varit en svag sida.
(Styrkan har jag iofs. också ett tungt industrijobb att tacka för)

Mentalt sätt är jag fan inte riktigt klok. Men vem kan definera ett sånt begrepp utan att ha en doktorsavhandlig? So ,fuck off! Dock har jag en rejält skruvad humor, oändlig fantasi och en förmåga att kunna gå fram till vem som helst och prata om i princip vad som helst. Jag är samtidigt ifrågasättande, överanalytisk teoretiker med självdistans och är det något som gått fel försöker jag lösa det så gott det går. Eller så skiter jag fullständigt i det.
Många skulle nog beskriva Sam som en snäll, rolig, lite knäpp, glad, social och utåtriktad person, och min självbild säger mig att de har ju fan rätt. Men det första ordet där känns negativt laddat... Snäll... Som i meningen: "Tjaa... Han är.... snäll...." Med andra ord har jag tendens att vara lite väl snäll ibland. Och det får man ju lida alla helvetes kval för. Något som jag lärde mig efter att ha gått från en "Mr. Nice Guy" till den lite mer Säga-ifrån-och-ifrågasätta-attityden jag allt oftare tillämpar. Jag trivs med den.

Och för att göra ett skolexemplar av det här så tillägges följande.
Huvudintressen i individen Sam´s liv.
Människor. Dels att träffa dem, men även att analysera och skaffa sig fördomar om dem. En elak hobby jag har :) Böcker är ett intresse som jag har haft, blivit av med och skaffat igen. Fast nuförtiden har de inte titlar som "Bellmanhistorier", "GummiTarzan" eller "Sagan om Ringen"
Nuförtiden har de titlar som "Sperm Wars", "21 Steg till Självstjälp", "Moment 22"
eller "The Encyclopaedia of Stupidity"
Film är ett av mina huvudintressen. Filmer och serier. Sam är en stor filmälskare, i alla kategorier, utom Chick Flicks. Det finns en anledning att de kallas just så. Ingen (straight) kille vill se dem. Men serier ser Sam på. Främst Scrubs, Family Guy och Californication. Men ja; jag kollar också på Simpsons. Humor är temat!
Musik. Så jävla originellt va? Synth eller Rock föredrar jag. Men det finns inte mycket som slår R.E.M. Om ens något... Fast "Money For Nothing" med Dire Straits är ju en jävla skön låt...
Mat och matlagning är ju också kul. En blodig oxfilé som ligger gråtandes på tallriken med en kryddig rödvinsås och nån glad potatisbit till- Vad mer kan man begära? En sallad utan salladsblad med en massa olja och balsamico + salt och peppar. Men let´s not get carried away here...
Träning. Börjar tyvär glida ner sedan Danne ryckte in i NBG, då han var roligast att slåss med. Nu har det reducerats till Brazilian Jiu Jitsu 2ggr/vecka och Sport-jujutsu någon gång ibland. Men det ska jag ta tag i snart igen.


Ja! (eller Jååå! Som Jörgen Karmapolis skulle ha sagt)... Det var allt för den här gången.