SamInTheory

Hittills har jag bara kommit en liten liten bit på vägen.
Men den lilla biten gjorde jävligt mycket. Fick börja lära mig webdesign från scratch igen.
Lite jobbigt med tanke på att jag hade MVG i det när jag gick ut gymnasiet...
Men trots allt. Det blev lite snyggare nu!

Har suttit hela tiden och lyssnat på Yello dessutom.
Lyssna på "Oh Yeah" och koda om sin blogg med newbieskills is the shit.



"OOOH YEEEEAH..."

Det är en sån tid. En bra tid. Den tiden på dygnet då du rycker till och fattar vad det handlar om. Då musiken är som bäst, då du dansar för dig själv och luktar svett, sjunger illa och trummar med händerna. Vid detta tillfälle slår det mig.
Nu är det skönt att leva. Söndag och jag gillar det. Isabelle kommer ner från Stockholm för att besöka mig. Vem gör sånt?
Ja, okej. Jag är skyldig. Åkte nån gång upp för att träffa en tjejkompis som jag snackat med på internet i FEM jävla år och jag hade skitkul. Inga Dirty Trix, bara en sjuhelvetes trevlig vistelse. Synd att hon bor i London nu bara, Hella. En av de coolaste människor jag vet. Respect.

Tillbaka till ämnet.
Det snurrar mycket i mitt huvud och det är halva inne lite varstans. Trevliga tjejer allihop. Inga jävla fredagsligg. Skär ner på den skiten nu Sam. Vi har haft denna diskussionen förut. (Mitt alter ego och jag alltså.) I denna stund är det mycket svårt att skriva för jag diggar skiten ur Mike Oldfield's sampling på sin egna låt. Denna heter "Man in the rain". Hör på den och känn efter. Nog hör du vilken låt det är ganska snabbt. Underskattad artist. Konstanta avbrott med trummande, kastande med huvudet och en fot som stampar till musiken. Jag sittdansar och skriver samtidigt.
Den största inspirationen till skrivande kommer då du gör lite skumma saker. Som t.ex att försöka trycka ner tangenterna i takt till musikens beat. En. Tangent. Åt. Gången. (avbrott med intensivt diggande och dubbeltramp)



Stängning var vår sak vid 2 och gästerna lämnar ju i princip aldrig stället. Det står ett par vid disken framför mig. En mörkhårig donna och den där trevliga snubben jag känner igen som ser lite bad ass ut. Hur som helst. Jag har gjort mitt vid min sida av baren och börjat hjälpa Tina. Så går jag fram och snackar med vår croupier. Minns inte vad hon heter...
"Fan vad du måste tjänat pengar ikväll! Det är fan inte 2000:- i marker hos oss..."
- Du, det är mindre än så. Säkert inte ens 1500:-, svarade hon.
Då kommer bad ass fram till mig och knackar mig på axeln.
"Tjena. Du, jag skulle bara säga att min kompis tyckte du var porrig"
-Eh. Jaha. Tack. :) (Bad ass ger mig en klapp på axeln och en menande nick)
Så den porrige begav sig mot baren och gjorde en 1500tals-nigning de gör när de hälsar: My lady, och sa med mitt mest välsmorda leende: Tackar. Hon var inte fel alls med rätt längd, fin hy, blygsamt leende och stora ögon på en smal, fast figur. Så jag tog upp ett kvitto. Hade varit kul att hitta ett som det hade sålts en "orgasm" för 76:- på, men vad fan? Det är lite väl try hard. tog nåt random kvitto, skrev ner mitt nummer, utan namn, lämnade det framför hennes hand samtidigt som jag såg henne i ögonen, log lekfullt och gick in i köket för att höra reaktionen. Ett stormförtjust *iiiiiiiiiiiih* och såhääär många smileys.
"Men jag vet ju inte vad han heter... :("
-Sam heter han, sa Bad ass.

Efter att ha hållt inne en massa fniss och tårar i köket och ett par djupa andetag, kom jag ut igen och log stoltserande, hälsade på Bad ass och tjejen. "Hoppas ni haft trevligt ikväll, nu ska jag hem! Adjö!"

Vaknade morgonen efter och var på skitbra humör. Messade lite med donnan fram och tillbaka, plus tjejerna från förra helgen jag mötte på Palace. De satte verkligen ett bra intryck med mig. Trevliga, roliga och spontana.
HockeyPär fick med mig till Thomas, f.d VD för systembolaget Nybro, numera VD för samma spritkök i Lessebo. En mycket trevlig prick. Det var bara Han, Pär & Luffe + Jag där, men det gjorde inget. Jag drack mina Corona lugnt och metodiskt. Avlsappnat, chips, spotify, Mike Oldfield. Kärlek.
Hehe. Var förresten en kille som beställde en Corona, en Budweiser och en Staropramen i baren. Så såg han när jag öppnade kapsylen på Coronan och det pysande ljudet trädde fram. Reaktionen var vulkanartad. "Woa woa woa! Byt ut den där budweisern mot en Corona till!" Hade han sagt det en sekund senare hade han fått nöja sig med amerikanskt skräpöl. Fick en enorm high five och en näve dricks av snubben som var lyckligare än ett barn på julafton.



Det händer mycket med Corona. Verkar som att de flesta inte fattar att vi vet hur den ska drickas.
Blir så jävla irriterad när någon kommenterar att det ska vara lime i. Klart som fan jag vet det! Jag är kung i baren, inte du.
En annan kille beställde in tre Corona. Jag hann öppna alla kapsylerna och han skulle precis gapa på mig för att det inte var lime i, då jag smällde ner tre fina gröna klyftor av brasiliens bästa i trattarna. Ny high five, ny näve dricks. Han bad om ursäkt för att han hade tänkt säga till om det också.

Nu är det ett par timmar kvar tills Morr morr kommer hit och jag behöver städa lite, fixa ordning på min tvätt och kanske diska lite. Mest för framkomlighetens skull. Allt till tonerna av Starships låt: "We Built This City"
Just nu är en bra tid. Jag gillar att vara mig igen.

Har en massa ont i knäet sedan någon gjorde ett misslyckat bakåtkast snett mot mitt ena knä. Johan och Martin, OCH EMIL, har sagt till oss flera gånger att alltid svepa rakt bakåt på just det kastet. Men icke. Fan också. Det sträckte till som satan och det kändes som om nåt gick ur led. En smärtimpuls gick blixtsnabbt från nedre vaden, genom knäet, förbi låret och upp i andra sidans ljumske. Det blev bättre efter en stund. Men en obehaglig ömhet satt i resten av det passet.
Det fortsatte på jobbet och idag på träningen hindrade det mina tekniker avsevärt. Ingen bra runda alls knappt. Förutom en bra. främre mawa från sidan rätt in i skruvens mage. Snabb och snärtig. Precis som en spark ska vara!
De sista 15 minuterna gjorde det lite för ont, men jag hade massa energi kvar. Jag hatar sånt.
Så när vi körde herren på täppan ställde jag upp lite till. Det gick sådär. Jag kastade förste man och sedan kom Staffan in och körde slag. Fick in en halvdassig träff medan han fick in 4 bra, så jag åkte ut. Nästa gång valde jag golvet och blev mosad av köttklumpen Skruven igen. Fan vad tung han är! Tjockis... :$



Lite bättre känns det nu i benet. Ska bli skönt att sova. Hoppas det inte stör mig på jobbet imorgon. Veckans härligaste dag (då jag jobbar dubbla skift).

Jag fryser, men är varm ändå.
Nere i en trång källarlokal i Kalmar spelar Caj Karlsson rakt framför mig.
Sakta drömmer jag mig tillbaka igår. Fan vad bra han var.
Såhär i efterhand är det lätt att ångra jag aldrig följt med och sett honom innan.

Egentligen skulle jag följt med på fest den där kvällen. Men så trillade ett mess ner i min telefon.
"Caj spelar på Rosenlundska fre & lör sugen på det?"
Då tackar du bara inte nej till Caj. Har ju velat se honom sedan jag hörde honom första gången.
Jag frågade Emil: Vad ska vi ha på oss? "Skinnväst och trätofflor" svarade han.

Väl inne mötte vi Hampe, som tydligen känner Johan Glössner (gitarristen i Caj's band).
Denna gången spelade han solo dock. Inte till det sämre på något vis. Det var magiskt.
Jag testade en ny öl "Cobra" vilken ingen av oss lyckades lista ut var den kom ifrån.

Musiken Caj skriver och sjunger handlar om hans liv, upp och ner, in och ut.
Knark, depression, lycka, hans möten med psykologen, om pillren han glömt att ta och om sina barn.
Han stjäl lite friskt från andra ibland, improviserar en del och gör en jäkla show.
Hela lilla källaren var med i cirkus Caj.

"Nån har silverfat, någon letar mat"
"Nån kör limousine, någon flyr ifrån en amerikansk missil
Ändå är vi alla, tillsammans här, tillsammans där"



"En gång var jag vacker, innan lögner svek och skit"

Alrighty then!
Det kändes märkligt att ha varit uppe i nästan 1½ dygn i streck när jag gick till jobbet.
Det märkliga var inte att jag inte sovit alls; jag var pigg! Behöver jag sömn?



Min dag har bestått i att översätta instruktionsboken till nya ritmaskinen på jobbet.
Oh. Och just det, hämta en 300kg's gravsten i Torsås.
Hann väl komma till sidan 43 i bruksanvisningen när det var dags att åka hem.
Stressade som en idiot till tåget, bara för att upptäcka det var försenat med en halvtimme.



Jag var lika pigg/trött på vägen hem som på morgonen, D.V.S. klarvaken.
Träffade Jossan på tåget. Vi pratade lite sporadiskt om mat, tåghelvetet och helgsysslor.

Fick lite nya arbetskort av NinjaLeif, så troligtvis så får jag råhugga lite kanter.
Som omväxling till det där översättarjobbet.
Några råsidor, lite torrslipning och en dust krysshamrande så är jag back on track!



"Let the hammer fall!"

Idag har jag sett två fantastiska klassiker.
Clerks. Går inte att tröttna på :) Se dem ifall du missat dem. Har du sett dem. Se dem igen!



Lite fetare i tvåan, men lika roliga. Och i färg dessutom!
Jag skulle egentligen ha hjälpt Emil installera TVersity på hans dator.
Ett fantastiskt program som streamar video, musik och bilder från datorn via Xboxet och ut genom TVn.
Men han skulle skaffa ett 360 Elite (sånt som jag har) först. Det är svart, och lite vassare.
Så kraschar det inte hela tiden, och jag har inte hört någon som fått "red ring of death" med ett sånt.
Ett annat tips är att se på Jay & Silent Bob Strikes Back. Som handlar om de två knarklangarna som hänger utanför affären som Dante och Randal jobbar i. Utan de två hade filmen tappat 2 stora stjärnor.

"Fifteen bucks little man, put that shit in my hand..."
Jay & Silent Bob

Under min lediga tid har jag knäckt igenom två nya serier, som båda är tillbaka detta året.
Men det framkommer inte när de börjar exakt.

Den första, True Blood, ska inleda sin andra säsong till sommaren.


The Tudors har jag ingen som helst aning om. Såg nyss klart säsong 2 av den.



Jag följer väl för många serier antar jag.
Väntar för närvarande mycket ivrigt på att Top Gear och Family Guy ska återkomma.
Men Family Guy går aldrig att räkna med. Ett nytt avsnitt ska släppas på söndag.
Vi får väl se hur det blir med den saken...
För övrigt är jag sugen på att få reda på vad som kommer hända i Dexter och Californication.
Två mycket intressanta serier även det. Hoppas de är tillbaka snart!

Jag var sugen på att basta, så jag duschade först. Minns inte om detta är innan, eller efter bastandet.
Pupillerna säger väl en hel del. HAH! Kom ut och gjorde en riktig scare på sällskapet efter duschen innan bastandet. Klev ut i morgonrock och bara slängde upp den tvärt å vråla till: HWRAAARR! Så hade jag kallingarna kvar ändå. Priceless... Ni ser ju bara hur jävla nöjd jag är.


Det tog en stund innan bastun blev varm nog, men jag väntade, och gav mig fan på att inte gå ut förrän alla hade gått ut minst varsin gång. Success! Sprit och cola gjorde susen och efter första timmen var vi rätt bladiga allihopa.

Jag ser ut lite som Stefan på den bilden. Har hela jävla munnen full med 60/40mix apeach och cola. Yummy!

Så skulle vi "vara med på kort" och det blev också bra... Emma var beredd iallafall.

En noggrann koll på grabbarna i vänstra bildrutan berättar om berusningseffekten ;) Lillis och Sholle ser trötta ut.

De lyckades hitta nån lustig gräddkolalikör med som vi klunkade i oss. Fina fisken.

Och här kommer en krigare än en gång. Vi hade tydligen whisky också...


Ja. Så såg det ut. Inga större djur har fått lida under inspelningen av detta avsnitt ur mitt liv heller.
Vi överlevde. Jag höll på att bli kvarglömd i bastun för jag var så envis.
Det brann lite (1m högt) ur agreggatet (och av någon lustig anledning luktade det persikor i hela saunan efteråt...)

Jag är som snyggast just nu.
Jag har inte sovit på väldigt många timmar och det sista jag gjorde innan jag sov var att basta till halv fem på morgonen med galningar inne på ett hotell. Spilla sprit i bastuagreggatet, oroa mig för att få stånd, som när jag var "typ tolv!", skratta och dricka gräddkolalikör med svettiga grabbar och minst två väldigt vackra flickor. Som även de var väldigt svettiga.
Jag har ett blåmärke över näsan som jag inte vet hur jag har fått och flera gånger idag har jag frågat Emil (den stackars jävla människan som får stå ut med mig kanske lite för ofta) "Vad fan har jag gjort med NÄÄSAN?" Så många gånger att I swear to god, detta scenario utspelade sig oss emellan. Vi är på kvantum och jag uttalar i ett så kallat "outrage" Vad fan har jag gjort med min näsa?" Emil svarar: Ja men du har väl fått en sucker punch! -Nej. JAG får aldrig sucker punch. Folk tycker om mig. - Inte efter de har sett dig i duschen.. avslutar han med.
Nu är jag som snyggast.

Jag har inte duschat sedan dess. Japp. Det är sant. En gång efter sista bastufighten, som jag "vann" och var drypande av svett. Som en, ja jag vet inte vad. Men något som har varit i närheten av sex med en del av sig själv och en del av någon/något annat väldigt ntensivt och varmblodigt. Jag har finnar. Lite överalt i ansiktet. Mitt hår är otvättat, råttfärgat och frisyr. HA! Jag söp ju för fan ner hon som klipper mitt HÅR! igår! Mitt HÅR för helvete! Eller vänta. Jo, det var igår. Fan med. Jag är knäpp. Men fan vad snygg jag är nu.

Mina ögon är stora och torra av sömndeprivation. Jag kan inte sova hos andra och vi drack rosa champagne och åt scampi. Man säger väl för fan räkor? Det är nog förresten en av de mest gay kombinationerna av saker vi gjort på länge. Bara den ena delen av det hela, rosa champagne, har så mycket homosexuellpoäng att vad du än kombinerar det med så blir det gay. "Ja, vi borrade hål i asfalten med en  trettiosjukilo tung bilmaskin i bar överkropp och gul plasthjälm... å så drack vi lite rosa champagne samtidigt." GAY! Men vad fan? Jag är ju snygg nu.

Luktar ganska mycket svett.. Bra skit det. Danne hade inte gillat det. Han brukar klaga på att jag luktar lite svett, men bara bär vi är på fest bland folk. För att ta ner mig på jorden eller nåt. Eller för att vara elak. Jag vet inte. Han är min vän och då får han lukta på min svett om han vill. Men det där oförklarliga blåmärket rakt över näsan får mig faktiskt att se jävligt snygg ut. Ska be folk at köra utan knogskydden på träningen. Blåmärken är snyggt. Då får man brudar. Om man har fått lite snyggstrk. "Ni skulle sett den andra snubben..." ; ) Då kan du ju köra den lajnen liksom.
Jag skrev nyss lunarstormord. Det är en sådan enorm skymf att göra att jag blir tvungen att lämna det där. Fy fan. "lajnen" Please... Men jag bryr mig inte, för jag är snygg nu.

Ingen kan se mig, men jag är snygg nu. Om svett hade en färg... hade den färgen hetat Sam just nu.
En annan märklig grej som har hänt efter den där något märkliga efterfesten i bastun (som var helt fantastiskt kul å vi brann nästan upp) är att jag har muskelvärk i bålmuskulaturen. På sidan. Jag visste knappt att jag hade muskler där. Men fan. Du lär dig något nytt varje dag. Jag har lärt mig att om jag inte kan sova, ska jag bara ge fan i det och göra något vettigt av min tid. Skriva världens mest fantastiska blogg, se på Howard Stern, dricka mjölk och tänka: Ja. visst. Som om det skulle hjälpa, pfft! Eller se jävligt snygg ut när ingen ändå kan se dig och inte bry dig. Njuta lite av din egen goodness. Min goodness.
Nu är jag snyggast.

2009. En ny början. Men ingen ny början utan en rejäl avslutning, lite nyårsdagsångest och att vakna fortfarande full!
Så. Till saken. Istället för att åka på fest i reflexbyxor och volvokeps nere i Blekinge (Närmare bestämt (R)ödeby) begav jag mig till det inte så avlägsna Casa di Emilio, beläget i Hanemåla. Där befann sig förutom Emil, Familjen Martin Ingholt med barn, Johan och Ulle, Dadda, Jocke, Danne & Sara, Moa, Jag selve samt nån gång runt 21:00 även Stefan och Carro.
Förrätt bestod av plockmat (tapas) vilka gjorde succé till mitt dunkla stenhuggarvin, Black Granite Shiraz, vliket jag inte fick av ninjaLeif i julklapp detta året. Efter ett par tre öl innan hos Danne gjorde vinet precis vad det förväntat... inte någon märkbar skillnad. Vilket var fördelaktigt eftersom jag hade en flaska till med mig som jag gärna ville avnjuta.
I väntan på huvudrätten upptäckte vi att Elias har huvudet på skaft ibland och att barnfrågorna på Trivial Pursuit kan vara rätt svåra. Särskilt när de handlar om ministerposter... ;)


Huvudrätten. Grillad oxfilé i precis sådär massiva, grova och möra stycken som en köttätare likt mig vill ha, ugnstekta rotfrukter och en kryddig rödtjut-sås. Också den utsökt till faktiskt båda sorters vin. Ett utav dem var Castillero del Diablo. Mustigt värre.

Mitt i maten dök Stefan med sällskap, i form av flickvännen Carro upp. De knaprade på någon kycklingbit och jag var alldeles för upptagen med att dricka och göra det jag gillar mest. Snacka pinsamheter. I mitt fall kallas dessa vardagsupplevelser.
Med bravur och många skratt passerat var vi hux flux inne i en dessert och jag fick riktigt kaffe, kräsen som jag är. Desserten. En chokladtårta som inte var chokladtårta, fast den var en chokladtårta i alla fall? Jag vet inte. Men den var god och hade stora pekannötbitar täckta i mörk choklad ovanpå.

Klockan närmade sig kväll och vi slog halvt ihjäl ett trummset, tre gitarrer och en mikrofon till Rock Band och Guitar Hero. Men vilken stämning!

(Alltså. Kolla Elias i sin Justin Timberlake-hatt. Vilket exemplar han är...)
Jag testade att sjunga och det gick åt helvete. Jag skyller på att jag är sjukt kass på att sjunga låtar jag inte kan texten till alls och inte för att jag var inne i min kroniska förkylningsperiod. Vanligtvis pågår den bara ett par månader, så den borde vara borta nån gång efter Mars.
Men!
Av en anledning fick jag det mycket hedersamma uppdraget av Martin, att fylla Stefan. Och det kan ju bli kul. Så han var något bladig när raketerna skulle tändas. Fast det var inte det bästa. Det allra häftigaste var Dadda. Eller rättare sagt... hans manér. Militärhjälm och skyddsglasögon på. Safety First.

Sedan var det Armageddon på Aborrvägen med raketer i olika höjd kulör och explosion. Helt galet.


Efter det spektaklet och ett glas skumpa var vi tillbaka där vi slutade. Guitar Hero, kampsporthistorier, mina vardagserfarenheter, andras pinsamheter och ett konstant påfyllande av olika glas till höger och vänster.
Alkoholen flödade och Stefan försvann. Det som flödade ner i våra andras kroppar gjorde en omvänd resa genom Stefans. Med en viss hint av majonäs och galla...
Han var instängd på toa resten av kvällen och med lite dåligt samvete bestämde vi oss för att titta till honom och ta en bild, för medicinska skäl givetvis. Men dörren var låst och förseglad. Inte ens med den mest subtila gång mot, och bara lätt fnitter, lyckades vi smyga på och bända upp dörren. Det var precis som att någon trott vi hade nåt slags sadistiskt uppsåt med det hela....

Men det sket vi i sedan och lät honom vara. Vårt nästa "offer" blev Jocke "näe näe jag går hem sedan" "Sleepy twig" som i ena sekunden var en glad lokal kille

Och i nästa... en lokal kändis. En trött sådan...


Och där slutar bildkapitlet. Men festen fortsatte och jag var i säng vid 5 kanske, invirad som en tunn rysk militär i ett alldeles för varmt termotäcke och vaknade av att några barn... hade vattenpalats i Emils hus?

Fy fan vilka fula kläder det finns. Dessutom lika många modekåta småflickor som stolt visar upp slappa, uttvättade linnen med 7 decimeter stora hål i ärmarna. Figurlösa, intetsägande och meningslösa plagg hyllas, medan de kastar syra på den tjej som vågar visa upp sig i något utmärkande. Tjejer är mycket duktigare än killar på att kalla andra av sitt kön för slampa, hora, våp och luder bara vid första anblicken. Kanske är det modemaskineriets försvar mot feministernas slagord om att kvinnan minsann inte ska målas upp som något sexobjekt. Män däremot, får målas upp hur som helst. Måhända har modekreatörerna, som det så fint heter, därför gjort slappa, formlösa och intetsägande kläder och kallat det mode.
Inte vet jag.
Egentligen förstår inte ovan nämnda person inte alls varför det skulle vara intressant att veta något som helst om mode. Än värre att läsa bloggar om saken i fråga. En studie jag gjort (genom att gå igenom topplistade bloggar) visar att just sådana är de mest lästa. Varför?
De saknar allt som jag värderar av en god läsning. Humor, relevans och framför allt, en egen stil.
En kan ju tro att vi lever i en kommuniststat där våra förmyndare bestämmer åt oss och att allt ska vara lika, alla ska ha lika av allt och inget får sticka ut. Eller vänta nu... Det är ju precis så det är.

Jag har funderat på en sak. Fan vad ute det är att vara singel, uppenbarligen. Värre än manchesterbyxor, hår under armarna och blommiga tapeter... nej vänta. Det är ju inne igen. Ah. Skit samma. Nu när alla är upptagna med varandra kan de ju inte gärna ha och göra med en självupptagen, lat och misslyckad sate som inte ens har nån flickvän. Hmmm... Ensamhet är skit, tvåsamhet är bra och threesome is the shit. Så måste det vara.
Hur som helst så är det påtagligt i mellandagarna. Egentligen vill jag fan inte ha semester alls.

1. Jag har inte råd att leva på peanuts en och en halv månad.
2. Det finns inget att göra.
3. Det finns INGET att göra.

1½ vecka har passerat och jag har skittråkigt.
AHA! Bara för det kom jag på att jag har 5 böcker att läsa ut. 3 på engelska och 2 svenska.
"The Selfish Gene" av Richard Dawkins. Mycket tung läsning.
Robert Anton Wilsons tungviktare "Prometheus Rising"
Och sist utav de tre, en bok om Lucid Dreaming. En guide till hur du kan medvetet kontrollera dina drömmar.
Av de två svenska står det mellan "I Cirkelns Mitt" av Dan Brown, som jag aldrig läste klart för cirka 2 år sedan...
Och den något skumma boken "Klitty 3 - Mysteriet med den oknullade fittan" av Anastasia Wahl.

Problemet är bara det att... när du är uttråkad blir allting tråkigt. Även de saker du egentligen skulle uppskatta högt i vanligt tillstånd. Så du hittar på konstiga saker att göra. Som igår natt till exempel: Jag funderade på hur det kom sig att friktion från drivhjulen, då du bromsar, på en bil inte går att använda som kraft till styrning. Rent fysiskt. Det tog mig ett tag. Sedan körde jag lite bilspel på Xboxet, kollade på Top Gear och skrattade lite åt Jeremy Clarksons citat då han provkörde en Dodge Viper. "Driving this car is like going out... with a really good mate. It's all fun and laughs, always out for a party... Trouble is, it does have a habit of axe murdering people. So you´re never really relaxed, if you see what I mean?"

Jag drog hem en ljudbok med Jeremy Clarksons alla artiklar han skrivit för London Times. En sorts blogg, if I might.
"The World According To Clarkson" En fantastisk liten källa till glädje; trots att, till min besvikelse, var det inte Jeremy som läste upp den. Det var dubbat. Någon annan brittisk äldre herre läste upp den. Men i varje mening andades den Clarkson rakt igenom. Jag översatte den med hans röst i mitt huvud. Fantastiskt.
Ju mer stilla, lugn och fokuserad jag var, desto bättre blev det. Och där kommer vi till problem nummer 1 i ljudböckernas värld. Det är så trist att ligga still. Men du vet att om du gör något annat så kommer du missa en massa och bli okoncentrerad. Jag är sådan iallafall. Börjar lätt pillra med något annat mitt i showen. Whisky hjälper ganska bra.
En fin, lagrad, rökig whisky säger till min kropp: "Sitt ner och håll käften! Le! Njut!"
Är inte ljudböcker också lite ute? Det är bara singlar, och mammor i långvariga äktenskap som lyssnar på sånt.

Det kom nyss in ett vykort ifrån Socialdemokraterna genom brevinkastet.
Så jag öppnade dörren och slängde ut det efter spånhuvet som kastade in det, stängde dörren, låste och gick in i vardagsrummet igen.
Behåll din propaganda. Sossejävel.

Igår var jag med NinjaLeif och reste en runsten i en polares trädgård.
Inte en sak du gör varje dag!
Freddy, som han heter, kom in för ett par vekor sedan med en idé om att göra en runsten i granit.
Dagen efter kom han och berättade: Jag har hittat en i marken.
Så vi tog hem den till Granitslöjd. Åbäket vägde hela 1.2 ton och var 1.80 lång x 70 bred och nästan 40cm tjock!
Freddy sa: Den är kring 10cm tjock. Ja. Visst du...
Det visade sig att han bara sett ena änden på den och trodde den var smal. Bad guess.

En eller två dagar senare var stenen tvättad och färdig att blästras. Freddy kom in med en skiss han hade jobbat med.
2 snirklande drakar med runor på kroppen. Ganska snyggt faktiskt. Ser jävligt äkta ut.
Här är en bild på stenen innan målning.
Här återstår jobbet att skära ut runorna. Det tog honom ett tag...

Efter detta helvete återstod blästring av text och dekor, en sista handhuggning, samt målning. 3 lager roströd färg.

Resultatet (tyvär hann vi inte bli klara innan mörkret föll, och jag hatar min mobilkamera)


Jag och Leif fyllde en pall med stenskrot och slängde ner som stöd för stenen. 5 man var vi och reste bumlingen.
Nu har killen bara kvar att hälla i en massa tunn cement, täcka, låta det stelna, ta bort stöttepelarna, häva på med singel runt och och sedan har han en äkta runsten i sin trädgård. Ett jävligt bra jobb måste jag säga. Kommer se skitbra ut till våren! Hoppas nu att han ringer barometern och lurar dem. "Ah, hallå. Jo det är så att jag har hittat en runsten i min trädgård..." *asg*

...Som en hund sitter jag och tittar in i min ugn och drömmer mig fram.
Ångan från grillade bacon sjuder ut i mitt kök.
Full som jag är, finns det inget mer attraktivt för mig vid detta tillfälle än att frossa i grillat fläsk, lagt på en baguette med kycklingfilé och senap. Ett par skivor rödlök ovanpå, samt en nypa svartpeppar och riven parmesan. Världens bästa fyllemat!

För några veckor sedan fick jag i uppgift att torrslipa en natursten åt en kund. Den skulle vara hjärtformad.-
Mitt uppdrag var att göra grundformen. Leif skulle sedan polera upp stenen.
Det föll sig som så att jag, trots att jag inte har någon erfarenhet av våtslip/handpolermaskinen, eller att polera rundade kanter, fick göra poleringen också. Resultatet...



A heart made of stone.

Det tog mig ca 1 timme innan jag hade fått rätt knyck på maskinen i fråga.
Ett ganska tidsödande jobb då du har många olika grader att slipa med
60-, 120-, 200-, 400-, 800-, 1500-, 3000korn och polerfilt + polermassa. De första två tar en timme styck.
De andra, fram till näst sista tar en halvtimme och poleringen tar ungefär en timme.
Fast å andra sidan. Det var min första natursten.

Ganska roligt var det trots allt slit.
Gick in till chefen och sa: Kom ska ni få se en polerad natursten!
Så stod jag där och lite stolt tog emot beröm som "konstverk", "wow" och den stillsamma nicken.
Det bästa var att höra Leif säga "Det tar mig emot att behöva säga detta, men jag hade inte kunnat göra det bättre själv!"
Jag är mycket nöjd med resultatet. Hoppas bara att kunden är lika nöjd!

Egentligen är det synd att göra den till gravsten. Hade gärna sett den i en trädgård någonstans.
Äldre bilder kommer framöver...

Aaaah! Höst! Vilken fantastisk årstid!
Jag brukade alltid hata hösten. Men nu när jag inte bor på leriga skogsvägar, har jag lärt mig att uppskatta de gula löven och vädret, doften. Vad jag dock aldrig kommer lära mig att tycka om är den ofrånkomliga förkylning som kickar in varje höst.
Ganska rejält dessutom.
Vilket är fine by me. Jag har ju ändå varit förkyld en fjärdedel av mitt liv. Jag är van.
Men nu har jag något som gör min tillvaro mycket, mycket drägligare. En massa ny whisky att dricka upp. :)
De tre senaste dagarna har jag suttit varje kväll och njutit av en single malt. En från Speyside och två typiska Islaywhisky's.
Med andra ord så stör jag mig inte lika mycket på min förkylning.
(Andra whiskyn slinker ner)
Jag nyser och snorar, har feber och harklar mig men en mycket behaglig smak ligger i munnen. Fin och rund eftersmak.

Vi var ute och monterade idag, jag och Stefan. Så började vi prata om sprit och kom in på Galliano. Fan vad länge sedan det var vi drack det, uppenbarligen. Jag var sugen på en Harvey Wallbanger, något så djävulskt, och Stefan längtade efter Hot shot, vilka han inte druckit sedan 90talets slut. Så tanken var att vi skulle handla Galliano idag. Men den fanns inte i Emmaboda och den var slut i Nybro. Typiskt. Får se ifall den finns kvar i Kalmar. De har ju två bolag där.

Åter till förkylningen.
Jag har testat allt möjligt. Gamla huskurer, nya huskurer. Allt utom NinjaLeifs huskur. En dubbel kvadrupel whisky. DVS en 24:a Whisky i ett dricksglas på kvällen.
Saken är den att jag har inte någon blandwhisky. Att köra "Leffekuren" med single malt vore ju en skändning.
Ska se om jag får tag i en Red label billigt av nån polare. Den är bra som fan för allehanda ändamål. Whisky sour, medicin och rengöringsmedel för bilstereoprylar.

Just nu agerar den rengörings- njutningsmedel för min kropp och själ. Slainthe Mhath!

I lördags kväll väcktes mitt intresse för whisky till liv igen med en storsmäll.
Jag var inbjuden till Christoffer, som numera är tillsammans med min syster, på en kväll med film, dart, whisky och mörka öl. Hur bra som helst! Av de 26 single malts han hade hann vi gå igenom 7 olika, varav 6st som jag aldrig hunnit smaka, inklusive en whiskylikör av Glenfiddish har jag för mig.

Först och främst startade vi med whiskylikören. Söt. Sedan mycket whiskysmak och sedan likörsötma åter igen.
Jag trodde inte så mycket på den, fast den var god. Bästa likören jag druckit någonsin iallafall. Men lite väl söt dock.

Vi började resan med en whisky han köpt med sig från Skottland. En 12årig Royal Lochnagar från höglandet.
Den var mycket bra faktiskt. Inte rökig, men fyllig och välsmakande!


Vi satte igång att kasta pil, diskuterade lite om smak, glas och diverse tillhörigheter.
Så tog vi en 16årig Glengoyne Special Edition. Den var riktigt, riktigt bra. Lagrad sista finish på shirazfat.
En välbalanserad, lite söt, aningen torr smak. Mycket ek. Fin och rund eftersmak.


Efter ytterligare diskussion kom frågan: Så vilka mer har du inte smakat?
Vi tog en Dalwhinnie, 15år, innan det blev allt för sent. Egentligen borde vi börjat med den i och med att den är vad som i regel kallas "damwhisky" Ingen rökighet. Blommig och fruktig i smaken. En av "six classic malts".
För att vara helt utan rökighet var den jävlar inte dum!


Sedan kom en helt otippad, irländsk single malt. The Tyrconnell. Min första tanke vid provsmakningen var. Sötma. Sedan lätt rökig och mjuk tillbaka till söt smak. En annorlunda upplevelse!


Därefter en 18årig Glenlivet. Kvällens höjdpunkt! Den var kanonbra. En av de bästa jag druckit faktiskt.
Den bästa icke rökiga whisky jag hittills har provat. Garanterat köp!
Glenlivets 18åriga hade en mycket elegant smak av ek och tumlar runt mycket mjukt och fint i munnen. Smaksensation!


Kort paus med musikbyte från för mig okänt metalband till In Flames. Njöt länge av eftersmaken från Glenlivet medan jag spanade in Christoffers 28.000:- förstärkare. WLAN, USB-ingång och hur mycket olika portar som helst. Mäktigt ljud med Dali-högtalare och skrämmande tjocka kablar överallt. "En kedja är inte starkare än dess svagaste länk".

Efter pausen tog vi en som jag smakat innan. En 15årig Highland Park. Ny för Christoffer dock, som bara provat 12an och 18åringen förut. Den var rökig. Jag tycker den har en bismak av kaffebönor. I övrigt, även den, en mycket bra whisky. Väldigt tydlig och ganska lång eftersmak.

Avslutade resan gjorde vi med en Glenmorangie Madeira Wood Finish.
Det stod mellan den och port wood. Men Madeirafat lät mer intressant.
Denna whiskyn luktade väldigt gott. Smaken kunde du heller inte klaga på. Ek, lätt rökighet och fyllig. Mmm...




Kvällen slutade vi med film och en pint Guinness.

Nu har jag beställt 2 nya sorter till mig själv. En Glenlivet 18 och en Ardbeg Uigeadail,
Imorgon kommer den sistnämnda. Får se hur länge jag klarar hålla mig innan plomberingen ryker!

Jag är så jävla blind, trögfattad och naiv. Det borde jag ju fattat. Att det inte skulle funka. Det fanns alldeles för lite tid.
Skit också. Murphys lag har krävt sin rätt. As usual. Så fort man sträcker ut en hand kapar de hela armen. Klingons...
Never, never, ever trust a klingon...

Jaha. Nåväl. Det är bara att hugga vidare. Tänkte att jag skulle få lite sömn i natt. Men det blev bloggen istället. Bara för det.
En glad nyhet är att jag har upptäckt fler nya bra serier, skrattat lite åt gamla serier och så har jag börjat odla skägg. Nu är det bara för mig att stå på mig. Låta skiten växa ut en gång. Det kommer se förjävligt ut! Ännu vet jag inte ifall mitt psyke klarar av det. Skägg är så jävla fult. Mustasch med för den delen. Och Sam Ärkepuck Larsson, har nu, snart både och!
Iofs. För något år sedan så hade jag getskägg. Mycket bisarr skäggväxt har jag. Hittills har det bara gått en vecka. Så första centimetern närmar sig. Usch...
Varför gör en människa såhär mot sig själv kan ni undra. Det har befintlig författare inget vettigt svar på i detta skede.
I helgen ska det bli åka av! Ifall jag får min bil tillbaka vill säga. Men i annat fall blir det nog en utegång. Jag måste dansa! Har fått låten "Just Dance" på huvet, och den lossnar inte. I love it!

Till frukost imorgon blir det starkt kaffe, fil med flingor och banan samt ett stort glas färskpressat.
Montering på fredag. Jag och NinjaLeif. Långrunda. Missar säkert träningen. Hoppas inte. För då vill jag dricka öl i bastun efteråt. Det ryktas...