SamInTheory

Oj oj oj. Den årliga armbrytningen hölls helgen innan påsk hemma hos Familjen Larssons överhuvud. Nämligen min far. Det är egentligen inte något som är förutbestämt, det bara händer. Och alla kan liksom känna att nu jävlar drar det snart igång. Någon börjar snacka lite om genetiskt arv (vem som kommer bli längst av oss 3 bröder. Kommer lillsyrran bli kortast? Eller blir det kanske Sam? Det där snacket) Så brukar ju Johan, min äldre bror basunera ut att han minsann kan ta farsan i armbrytning. Och att han minsann var starkare än mig. Jag fnös lite och sa: Haha! Vilket skämt! Jag är starkare än dig. Spelar ingen roll hur mycket du tränar, eller hur mycket större du är. Är jag inte starkare än dig nu så är jag det mycket snart. ;)
Så, han bröt ner farsan. (Det har jag med klarat tidigare, så jag lät honom slippa förnedringen och gick på äldre broder) Efter många om och men + en massa dividerande om regler osv (det var tydligen jätteviktigt att allt skulle gå rätt till och att ingen "fuskteknik" skulle kunna användas, just i matchen mellan mig och Johan) innan vi kunde börja. Och bara det tog tid. Men med facit i hand. Jag var extremt nära på att sänka honom i höger hand. Tror vi höll på i nära 4 minuter innan jag brast sakta inifrån och falnade ner i det kakelbelagda sjömansbordet i farsans "lounge". Han var faktiskt allt lite skrämd av bevisen framför honom. Jag kunde ha vunnit. Men inte i vänster. Allt som är vänster går emot mig. Kim sa: "Njaaah. Om några år är jag starkare än dig Sam.. :P"
Då gav jag honom ett par lätta klappar på hjässan och sa med lätta suckar: "Kim Kim Kim... Du må bli längre än mig; större än mig. Men starkare än mig, det kommer du aldrig att bli..."

De senaste dagarna har jag stått hela min arbetsdag med lufthammare, handslägga, pikjärn och 10-15kgs slipmaskiner och jobbat på 3 naturstenar (formgivning och torrslipning) och 4 stora, tjocka grindstolpar (krysshammring). Yrkesskada in totale. Få gånger har jag torterat mina armar så som dessa dagar. Men det härliga i allt slit är att jag får betalt för att bygga muskler.
Även om det är lite av en svältlön mot storebrors. Men nästa gång drar jag ner honom med en dov smäll i kakelbordet och vrålar: Hugga power!

Igår satt jag och tittade på BBC´s HD-upplösta serie "Planet Earth".
Bildkvalitén är i det närmsta overklig på alla sätt och vis. Det är nästan FÖR BRA för att vara sant. Och så vackert!
Vad är det för kul att se naturfilm om det inte är bra bild egentligen? Här märks det verkligen att det ligger stora pengar bakom skapandet. Och ett bra skapande är det. Men... That´s not the point.

The point is... att, häromveckan såg vi ett avsnitt, "jungles" och där var det en växt som snurrade sin stjälk runt, runt, runt... tills den fick tag i en närliggande växt, då den slutligen snirklade sig hela vägen upp för att få mer av solljuset. Detta var ju extremt snabbspolat, och det är lite där min teori börjar gro fram.
Jag tror nämligen att växter upplever vårt liv (vi som rör oss omkring) som att vi gör allt i fast motion och att vi upplever deras som slow motion, när det i själva verket går lika fort. Det är bara en betraktelse.
Tänk dig när du tappar den där splirrans nya laptopen i golvet. Visst ser du den i ultrarapid dala ner, nästan viktlös mot golvet, för att i sista ögonblicket fara i parketten med en splittrande smäll som gör dig ekonomiskt och känslomässigt förkrossad. Din materiella lycka är rubbad.
Det är sådana ögonblick man får delad tidsuppfattning med växterna. Så... Varje gång du tappar nåt som står dig kärt, i golvet, blir du en krukväxt.

En ofta återkommande sak.
Varför ska jag vara ärlig mot folk, när ingen är det mot mig?
Bibeln har kommit med en bra regel. Den gyllene regeln. "Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig"
Något som jag upplever väldigt många glömmer. Även jag. det är ju lätt att tänka som min första tanke, och jag vet att jag är en sån person som vill vara så rak, ärlig och rätt jag behöver vara för att själv må bra utan att det bekostar andra människors mentala hälsa allt för negativt. Lite skit kan de ta. Ibland är det bra att vara brutalt ärlig. Som när man har fått den här frågan 300 ggr: "Får de här jeansen mig att se fet ut"? Då vill man gärna vräka ur sig: Nej. Men faktumet att du vräker i dig alldels för mycket glass och choklad får dig att se fet ut i, i princip alla kläder du äger. Fast det är ju lite elakt. Men vad kul det vore att göra så. Jag får ibland lust att vara genuint elak mot folk, bara för att jag så sällan är just elak och brutalt ärlig mot individer i min omgivning. Det är så olikt mig, och tanken på att göra sådana utstickare är nästan erotisk. Jag blev nästan kåt nu. Fast det är för kallt för att min penis, som har fått för lite fet lax, blåbär och frisk luft och sexuell stimulans, ska kunna resa sig i kylan. Satte ju ner elementen utav satan då det började bli varmt. Så sjönk temperaturen med 14 grader på 32 timmar. Otippat... Jag får klä på mig en sova-T-shirt och hålla händerna på täcket ännu en kväll. Kanske filosofera lite kring ett av tidernas största mysterium: Momsen.

Snö. Finns det något mer ångestframkallande än snö och slask när man för två dagar sedan gick utan jacka och gassade i solen? Fy fan vad jag hatar Sveriges jävla äckliga väder. Är inte så värst förtjust i landet överhuvud taget för den delen. Eller rättare sagt, det samhället vi lever i. Men det är en längre, argare och i princip ändlös ilska som jag går och bär på, och för tillfället bespar jag min natts sömn ifrån att printa ner mina politiskt inkorrekta åsikter till en annan dag. Till den dagen då jag brister. Lite som när jag inte kunde sova på 3 nätter efter att ha läst en bok av Per Ström. Så lång tid tog det för mig att bara acceptera att såhär är det, och det är inte mycket jag kan göra åt saken.
Men skit samma. SNÖ var ordet.
Det var tur att jag inte hann lägga på sommardäcken, tvätta, rubba, vaxa och polera bilen, som jag tänkte gjort i helgen. Då hade jag nog fått psykbryt totalt. Då hade individen Sam varit ett minne blott, med tanke på hastigheten han vanligtvis håller om mornarna. Det är inte 90, men heller inte 70.
Jag finner det fruktansvärt typiskt att så fort man hinner bli euforisk över hur fint vädret är så blir man pissad i ansiktet av de äckliga molnen som tar sig fram likt stora, svettiga och gråa blomkålshuven över zenith på en. I detta fallet blev vi dock mjällade av all snö, men det är inte bättre heller. Då kommer saltbilen och saltar vägarna så min rostiga bil blir ännu rostigare och ännu skitigare, samt ännu svårare att få ren.
De senaste gångerna rengjorde jag bilen med stentvätt. Närmare bestämt unicum 100. Ett starkt lösningsmedel vi använder på jobbet för att rengöra gravstenar med. De blir, från att ha varit grönsvarta av mossa och tidens tand, alldeles blanka, rena och fan vet, renare än de från början har varit. Ska du tvätta bilen bör du späda ut det med ganska kratig mängd vatten. Det gjorde jag också. Förhindrade det faktumet att jag löste upp lite av lacken? Nej. Bryr jag mig om hur illa bilen ser ut längre? Nej. Så skit samma. Mazdan är så oerhört ful om vintrarna att jag nästan gråter så fort jag stiger in och ut ur den. 13" vinterfälgar i rostig plåt och "ballongdäck" är ingen vacker syn då den vanligtvis pryds av 17" lättmetallfälgar och lågprofilsgummin. En ofantlig skillnad. Från katastrolf-ful till charmig bara genom att byta 4 däck + fälgar. Otroligt. Jag vill ha sommarväder, NU!

Är du glad att du kan åka skidor på elljusspåret? ja, SKIT NER DIG DÅ! Jävla romantikdödare! Jag vill ha mysig värme, en eld att grilla korv över och sommarskymning. Inte slask, kyla och trafikolyckor. Död åt svenskt väder!

Jag hatar tisdagar.

Det är dagen efter måndag och man inser att: Fan. Det är ju iallafall ett bra tag tills det är helg...
På måndagen går allt så fort att man knappt reagerar. men tisdagar. De är sega! Men av någon anledning var jag på riktigt gott humör hela dagen igenom. Gick och visslade på "Samling Vid Pumpen" och skojjade lite med Hasse. Vi slog vad förra veckan Hans och jag.
Hasse: Jag ska inte äta glass på en vecka.
Sam - Det tror jag så mycket jag vill på!
Hans: Ja okej då! Jag åt ju 1½ liter till frukost idag... (Detta är sant. Han sa så. Han är sån...)
Sam - Jo, men det räknas inte. Inte om du börjar nu. Men jag slår vad om att du misslyckas!
Hasse: Jag tror inte heller att jag lyckas. :) Vad ska vi slå vad om då?
Sam - Ett paket glass naturligtvis!
Hans: Deal!

Idag fick jag inte glass, för den hade nog smält inne i fabriken, men jag fick glasspengar, å de SKA jag handla glass för, ungefär NU. Vaniljglass med jordgubbsrippel eller chokladkross? Varför inte båda!? Fantastiskt gott!

För övrigt så fick jag en hel del klart på jobbet. Jag gjöt tre gravstenar, gradade klart en spetsformad sten efter en mall jag ritat ut, Torrslipade lite på en natursten, lagade tryckluftsmunstycket, lyfte ner och lyfte upp en jävla massa och tappade den otympliga jävla naturstenen på foten så att skon sprack. Precis en liten bit ifrån där stålhettan börjar. Det gjorde ont. En stund iallafall. Men nu är det bra. En bra dag kort sammanfattat.
Imorgon ska jag lära mig efterhuggning. Kan inte vara så svårt då jag gradar bättre yta än de vi beställer in färdiggradade från andra huggerier, enligt NinjaLeif iallafall... Det är dock lite vanskligt eftersom man ska in med spetsjärn mellan upphöjda bokstäver och siffror på stenarna. Ett enda misstag och man får göra om eller slänga hela stenen...

När jag kom hem sprang jag förbi bokhandeln en runda. Hittade en bok om mineraler och metaller som var halvintressant. Den var lite liten bara. Jag behöver nåt mastigare. Därför letade jag upp en massa böcker på Adlibris.se som jag var intresserad av. Men så kom jag på att jag beställde ju 4 böcker i förrgår. Någon måtta får det vara!
Hela grejjen som låg bakom var att jag såg en bok inne vid ritbordet som handlade om porfyr och dess användningsområden. Porfyr är en av de hårdaste stensorter som finns. Den har en hårdhetsskala på 8. Diamant ligger på 10, och är det hårdaste vi känner till. Men Leif kan göra arbeten i porfyr. Det ser jävligt mäktigt ut ihop med guld. Färgen är varierande lilagrå/röd/svart och gulprickig. Lätt obestämbar färg, men fruktansvärt hårt. Tar evigheter att såga igenom. Nästan som Zack!
Det ligger en massa skivor som chefen sågade åt geologiska institutet en gång i tiden. Det hade jag velat vara med på. Då fick de ner en massa stensorter från Norrland som de skulle se ifall det gick att svarva i. Lila, gröna, rödskimrande, kristalliserade ämnen och allt mellan himmel och jord. Det är kul jobb! När man får experimentera lite!

Rent kroppsligt är jag kortare än de flesta, men längre än många. Närmare bestämt 175 nånting. 
Min kropp är bland det mest oproportionerliga du bara kan tänka dig. Vad säger man inte om de med stora fötter? Stora skor. Min kropp framifrån kan liknas vid ett timglas (om jag inte slår ihop fötterna raskt och militärt i en absurd nazihälsning förstås...) Smal midja, abs, bred rygg och tjock hals med tydlig käklinje. På senare tid har jag börjat smygodla en liten soul patch. Men med universums sämsta skäggväxt lär den aldrig se bra ut, hur jag än gör. Håret är en typ av halvorganiserad röra med längre lugg och lite att dra i där bak i nacken när jag har varit stygg. Komunalgrått skulle någon kalla det som jag känner, men jag väljer det mer exklusiva "Rått-brunt" En obestämbar blandning av mörkblont och lätt brun finish. En tidigare flickvän förklarade att "färgen", om man nu kan kalla den det, hette "Sandré" Vilket förmodligen var något av det mest bögiga uttryck jag nånsin hört ang. färger. Men skit i det! Blågrågröna ögon, om man nu kan ha det. Obestämbar färg sisådär.. Långa ögonfransar och nästan alltid ett självbelåtet leende på läpparna. I annat fall bara ett glatt leende.
I övrigt är jag blekvit 40% av året som de flesta svenska solstollar som aldrig reser utomlands i princip, är.
Min förnedrande låga vikt (62kg) håller jag med en svängning på ca +/- 3 beroende på ifall det är tävlingssäsong eller ej. Jag intalar mig det iallafall... En bra bortföklaring när man inte kan gå upp i vikt. Men det finns ju muskler, och alla vet att det är roligare att ha lite mer muskler och lite mindre kroppsfett.
På senare år, tack vare träning är jag smidig, snabb och stark för min låga flugvikt. Kondition har heller aldrig varit en svag sida.
(Styrkan har jag iofs. också ett tungt industrijobb att tacka för)

Mentalt sätt är jag fan inte riktigt klok. Men vem kan definera ett sånt begrepp utan att ha en doktorsavhandlig? So ,fuck off! Dock har jag en rejält skruvad humor, oändlig fantasi och en förmåga att kunna gå fram till vem som helst och prata om i princip vad som helst. Jag är samtidigt ifrågasättande, överanalytisk teoretiker med självdistans och är det något som gått fel försöker jag lösa det så gott det går. Eller så skiter jag fullständigt i det.
Många skulle nog beskriva Sam som en snäll, rolig, lite knäpp, glad, social och utåtriktad person, och min självbild säger mig att de har ju fan rätt. Men det första ordet där känns negativt laddat... Snäll... Som i meningen: "Tjaa... Han är.... snäll...." Med andra ord har jag tendens att vara lite väl snäll ibland. Och det får man ju lida alla helvetes kval för. Något som jag lärde mig efter att ha gått från en "Mr. Nice Guy" till den lite mer Säga-ifrån-och-ifrågasätta-attityden jag allt oftare tillämpar. Jag trivs med den.

Och för att göra ett skolexemplar av det här så tillägges följande.
Huvudintressen i individen Sam´s liv.
Människor. Dels att träffa dem, men även att analysera och skaffa sig fördomar om dem. En elak hobby jag har :) Böcker är ett intresse som jag har haft, blivit av med och skaffat igen. Fast nuförtiden har de inte titlar som "Bellmanhistorier", "GummiTarzan" eller "Sagan om Ringen"
Nuförtiden har de titlar som "Sperm Wars", "21 Steg till Självstjälp", "Moment 22"
eller "The Encyclopaedia of Stupidity"
Film är ett av mina huvudintressen. Filmer och serier. Sam är en stor filmälskare, i alla kategorier, utom Chick Flicks. Det finns en anledning att de kallas just så. Ingen (straight) kille vill se dem. Men serier ser Sam på. Främst Scrubs, Family Guy och Californication. Men ja; jag kollar också på Simpsons. Humor är temat!
Musik. Så jävla originellt va? Synth eller Rock föredrar jag. Men det finns inte mycket som slår R.E.M. Om ens något... Fast "Money For Nothing" med Dire Straits är ju en jävla skön låt...
Mat och matlagning är ju också kul. En blodig oxfilé som ligger gråtandes på tallriken med en kryddig rödvinsås och nån glad potatisbit till- Vad mer kan man begära? En sallad utan salladsblad med en massa olja och balsamico + salt och peppar. Men let´s not get carried away here...
Träning. Börjar tyvär glida ner sedan Danne ryckte in i NBG, då han var roligast att slåss med. Nu har det reducerats till Brazilian Jiu Jitsu 2ggr/vecka och Sport-jujutsu någon gång ibland. Men det ska jag ta tag i snart igen.


Ja! (eller Jååå! Som Jörgen Karmapolis skulle ha sagt)... Det var allt för den här gången.