SamInTheory

Dagarna innan semestern drog igång var hektiska.
Massor av specialjobb var inpressade på det redan pressade schemat. Med en man mindre innebar det slit som ett djur. Det började med det helpolerade hjärtat i svart diabas. Jag sågade, slipade och polerade framsidan och NinjaLeif gjorde sidorna. I all hast och med fast polertrissa blev resultatet på kanterna kanske inte det bästa, men för min del var jag rätt nöjd. Är jag rätt nöjd är kunden jävligt nöjd. Det är en bra givare.


När den väl var gjuten och klar skickade vi in den för textning. Hyffsat blank.
Slutresultatet.



Jag och Dan monterade den och stenen finns att beskåda på Gullabo kyrkogård.
Fotot är taget veckan efter och ägaren tyckte tydligen att en tomte kändes okej såhär till sommaren...

Under tiden har jag haft min jungfrufärd med pelare. 10st närmare bestämt.
"Ah! Det klarar du!" sade Leif. -Ja...h... visst mumlade jag och satte upp dem.
Det jobbiga är att lutningen måste vara precis rak, eller så rak som det går. De får absolut inte se vågiga ut. Vilket kan vara nog så jobbigt då jag var tvungen att hänga mig på en träbalk och svarva med diamantbrynen för att jämna ut ämnena till att börja med. Men det gick till slut.


Grovslipad fot och finslipad krona (Svart Diabas)

De andra i Impala-granit skulle poleras. Tog nästan 3ggr så lång tid.

Också hyffsat blank, och mörk!
Såhär såg de ut tillsammans

2 par pelare till 2 gravstenar.
Sammanlagt 6st impala och två diabas

De ser nästan identiska ut. Men vid varje krage måste det spela några millimeter. Annars är det inte hantverk längre. Även två i Röd Vånga-granit fanns med. Ingen favoritsort direkt. Massa hål och så brukar de bli bleka. Dessa blev ovanligt mörka dock. Tack vare en extra vattenpolering kanske.

Chefen var nöjd iallafall. Trots att de tog mig nästan en dag extra att färdigställa dem.
Här ligger nog ca 60.000:- (de två svarta inräknade) i kostnad för kunden.
Vi säljer dem till ett annat huggeri som sedan tar ut en ganska kraftig höjning.

Jag maskinpolerade vidare på en liggare och handpolerade, med handbrynen, kanterna på en gravsten. Det var ett fasligt gnuggande. Ni som haft kul med er själva med sådär bra resultat ett par gånger kanske vet vad jag talar om. Gnugg, gnugg, gnugg och knappt något som händer, men sedan jävlar! Då är det blankt överallt! Det var jävligt drygt. Men fint blev det.
Liggarens yta blev bara halvklar tills jag gick på semester. Jag hatar att lämna saker oavklarade.

Maskinen som ligger till höger är lite av min bästis på jobbet. Men den har en tendens att tjura och ge våldsamma elektiska stötar om du startar den och inte håller stenhårt i handtagen. (600 små stötar i sekunden typ) Antagligen har det att göra med att den går på elektricitet och vatten passerar igenom... Obehagligt är det hur som helst. Men det killar skönt i fingrarna.
Är det att vara masocist? Att gilla när det gör obehagligt ont? Att vända det obehagliga till en lätt pervers förvridning. Eller är det så att jag bara biter ihop och tar skiten för att jag är man?

För nästan exakt en vecka sedan hängde Jag och Björn med Olofsson, Henke och Danne till Sonispherefestivalen för att se Metallica m.fl. Scenen var ett väl intrampat Hultsfred. Mulet, regnigt och trångt. Men det gjorde inget. Vi plöjde oss igenom tiden med några öl var. Åbro. Fy fan. Värre öl finns knappt. Skulle kanske vara de farsan köpte på ÖB härom sommaren... Det fanns inte så mycket att välja på. Det var Åbro, eller... Åbro. De var åtminstone kalla. Om Metallica var bäst på festivalen så var Åbro sämst. Det är som utspätt vatten med euroshoppers kolsyra och kemiskt framställt aromämne. Blask!

Mer blask väntade i tid till Meshuggah skulle spela på Scen 2. Fast det kom från ovan.
Vi hade redan diggat till Lamb of God som enligt mig var festivalens tidiga uppåttjack.
Väl till Machine Head var regnet mer ett vattenfall än ett skyfall. Då stod jag med Jens i kö till klätterväggen. Inte kunde jag tro att det gick bra att klättra i 14håls stålhättakängor, men det gjorde det! Kom upp på ett kick! När vi klättrat där bröt helvetet löst på riktigt- Jens skulle rida på den mekaniska tjuren och ja, jag filmade allt! 30 sekunder stod han ut, dumjäveln! Sedan ner i en något fuktg luftmadrass.

Björn, som varit och handlat käk, mötte upp mig lååångt senare där bredvid och vi begav oss mot Jimmy och C/o's tält för att invänta kvällens höjdpunkt. Det var inte helt lätt att ta sig dit med den vägbeskrivning vi fått, eftersom de gjorde en spegelvänd beskrivning av vart vi skulle. Jag gissar på att det kostade oss ca en timme i onödigt vandrande.
När vi väl fick syn på dem hade vädret lugnat ner sig och vi fick till och med varsin stol att sitta i. Lyx! Där satt vi i några timmar å drack grogg med Jimmy & Helena, Ulrik, Emelie och Tobbe och givetvis Danne, the Mailman och Sara. Det kändes väldigt bra att dissa The Hives och tiden gick rätt så fort fram till 23:45.

Spelningen inleddes med bra gung direkt och "Battery" slamrade ned över oss. Men när de tände igång "One" kändes eldarna hela vägen bak till oss. Marken skakade och himlen brann. Det var kärlek rakt igenom!



De spelade mycket nytt från Death Magnetic bl.a "The Day That Never Comes" som var ruskigt bra live, ett skönt solo av Kirk och lite från Black album. "Sad But True" och "Enter Sandman" varav den förstnämnda var mycket, mycket bra. Allt var egentligen jävligt bra! Till och med "Cyanide" som jag tycker är lite enformig...



Det är svårt att säga vilken låt som var bäst. Det går nog inte. Upplevelsen var allt. Nu har jag gjort det. Fan att det skulle ta mig så många år innan jag fick tummen ur arslet och åkte med. Det är det enda jag ångrar. Att jag inte sett dem tidigare...

I helvete jag ger mig så lätt. Men tid tog det.
Ångest, skrivimpotens och en karatefylla senare så är jag tillbaka!

Denna gången tog det lite väl lång tid. Dumburken, som jag kallar den, datorn, har varit stående hos Nisse hur länge som helst och nu, härom dagen var jag på besök. Nisse visade som vanligt upp sina bländande datorfixarskills och jag nickade lite. Mmm... BIOS, BIOS. en hel del av alltihopa fattar jag ju, men en annan har ju inte riktigt samma erfarenhet som "Strikah" tyvärr. Det känns hur som helst härligt att ha datorn omformaterad. Att installera om program är faktiskt jävligt kul. Alla har ju nya, fräscha uppdaterade versioner med nya tillägg m.m. Det enda jag riktigt, riktigt ogillar så är det nya msn. Ful design, idiotiska nya funktioner jag aldrig kommer använda och så har de flyttat visningsbilden till vänster. Varför då?! Den var väl bra där den var? Äsch! Ska ni ändra något, gör det bättre, inte sämre eller obefintligt.

Nåväl. Det är lite svårt för mig att börja när jag har så jävla mycket som har hänt. Massor med bra. En hel koffert med bra faktiskt. (Lyssnade på just den låten idag. "En koffert med bra", framförd av gamla hederliga "Cocos Palme", rekommenderas INTE. Du kommer inte gilla den iallafall) Så har det hänt lite halvbittra saker, men det är små bagateller så de skiter jag i.

Idag har jag varit iväg i Karlshamn med Chrille och Bias för att handla fiskeutrustning. Fiske är en avsevärt dyr sport med tanke på att en wobbler (vilket är typ det enda roliga att fiska med enligt mig) kostar 100 - 300:- st. Dra det mot en golfboll, snobbjävel. Nu är jag inte en sådan klantig fiskare att jag luffar bort en massa drag i parti och minut. Men att bunkra upp är lite a och o. Ha många olika sorter. Så kom det sig att vi tillsammans köpte utrustning för runt 3000:- och det var i princip bara wobblers. Suget på att dra ut är enormt just nu.