SamInTheory

Full skandal är det ju verkligen inte. Över lag var det en jävla bra helg när jag tänker efter.
Bilder och en historia lär dyka upp framöver. Tills dess.
Håll till godo med den här. Den beskriver min helg perfekt!

"En bild säger mer än tusen ord"

Det är rätt så fel att skriva deppiga saker när du egentligen inte är nedstämd.
Många är de saker jag vill förändra med mig själv. Jag tycker om mitt jobb, trivs med min chef, arbetskamrater (trots de bara är två, varav chefen, NinjaLeif är en) Vännerna står mig nära och ni ställer ju för det mesta upp utan minsta betänklighet. *Tackar och bockar* Jag är frisk och hel för det mesta. Mitt immunförsvar har jag återbyggt ur spillrorna som var, fågel fenix reinkarnerad. Stark och hård för det mesta, åtminstone fysiskt. Det är den mentala biten som säckar ihop titt som tätt.

Vad är lycka? Ren och skär lycka?

En gång i tiden visste jag precis vad det var. 16 år gammal. Ett oskyldigt barn med drömmar.
Nu har allt med pengar att göra. Vända på varannan krona har aldrig varit min stil.
Det tog mig nästan 23 år att lära mig spara pengar. Hur fan ser det ut egentligen?
Bilen ska ut till nästa vecka. Får se hur länge det fungerar. Det funkade ju innan, men det var knapert.
Med ett extraknäck som inte ger mycket smörgåsar på bordet. Förresten. Det är ju skitsamma. Är ändå bara vatten, luft skräp, fusk och kemikalier i brödet vi äter iallafall, vårt sorgliga bröd. Det kan dra åt helvete. Tillsammans med reklamradio, vår odemokratiska demokrati och surkålsjuice.
Om jag hade pengar...
"Ge mig kraft att orka leva" skrev Jonas Gardell om den där gången Juha's pappa kom ner till frukostbordet med sin ena, håriga pungkula hängandes utanför kalsongerna. "En enda morgon utan hårig pung till frukost!". Den boken har nog många läst. Det känns lite så nu. Morgonarna, en hårig, utstickande pungkula från en senapsgul Y-front placerad i ansiktshöjd snett över flingskålen.

Nej. Jag tror jag behöver en riktig tjej som kan röra upp lite blåa känslor igen. Det var ett tag sedan nu.
Jag vet ju åtminstone var jag inte ska leta! Än har inte hela min självbild raserat iallfall!
Det är lätt att bli besviken men ack så mycket värre att ständigt bli det på sig själv. Trots en fantastisk helg svek jag ändå mig själv för en kort stund och red demonerna än en gång. Felet är mitt, min kropp och själ är mitt ansvar. Mitt tempel. Min röra ska ingen annan behöva städa upp.
Fast en knuff i rätt riktning hade inte skadat.

Nu har jag fått klartecken av NinjaLeif att göra min första skulpterade stentavla.
Motivet i fråga är en klassisk form. En etruskisk krigshäst med.
Jag har valt att göra bogen och käkpartiet kraftigare för att få en mer dominant form.
Manen skall vara rest som på en centurion och mejslade skåror i.
Hästen kommer inte bli lika lång som en traditionell sådan, men nog så majestätisk.
Hur detaljerad den kommer bli, har jag ännu inte bestämt. Men här gäller snarare minimalistiskt tänk än små detaljer. Dessutom kommer den se lite mer råare ut på så vis.

Själva processen har jag redan arbetat ut i huvudet.
Formen skulpteras fram med hjälp av mejslar så att motivet buktas ut. Ca 1 - 1,5cm (Så hög som möjligt för en mer levande design), varpå jag slipar och rundar till formen. Plattan den vilar på kommer bli försänkt. Den ytan ska pikas ner. Här är valet av material av stor vikt. Ett hårdare material som svart granit kommer ta mycket lång tid att formge och arbeta ned, medan ett mjukare kommer att kräva stor precision och försiktighet. Jag har redan ett 55x28x21,5cm stort marmorblock som jag räddade från skrotbacken innan stenbilen hann stjäla det ifrån mig och göra det till menlöst marmorkross. Den skulle kunna funka. Trots att det är en rätt brutal rand igenom. En spricka. Men det ämnet behöver jag inte betala för. Det har jag ju faktiskt tagit från skrothögen. Så NinjaLeif godkände det och vi är game. Han ville jag skulle börja på det redan idag, men det hann jag ju såklart inte. Kanske gör jag en mindre tavla till att börja med. Bättre att gå på det svåra först och lära sig det, så blir enklare ting per automatik. Så har det varit för mig tidigare, och kommer säkert förbli på så vis.

Det är en jävligt fin marmorsort den där. Carrara blanca från Italien. Den vitaste som pengar kan köpa.
Men jag vill ha en mer antik look, så i så fall måste jag förstöra den lite.
Tanken är att skapa en brytning. Hästen ska vara finslipad, eller polerad, medan ytan bakom ska vara rå, efterhuggen, krysshammrad eller kilad. Ska experimentera med det vidare då jag bestämmer djupet.

Kan ju bli ett passande konstverk för mig, med tanke på min hästreferens. *Njiiiiiiiiihaaaaaaa!!*

Alltså. Kalla mig gärna okänslig, kräsen och elak ifall du vill... men... allvarligt talat!
Om det här är det utbud som ni har att erbjuda mig, behåll det i så fall! Jag lämnar er! Jag gör slut.



VARFÖR i HELVETE... skulle jag vilja vara intresserad av en lazy-eyed, grovt överviktig tjej som ser ut som Don Vito!?
Jag är har betalat för den här tjänsten och ska inte behöva ta den här skiten! Förlåt på förhand ensam raggartjej med random namn, men... jag är verkligen inte intresserad, inte ens av att se den här bilden i humorsyfte, vilket jag hade självdistans nog att kunna göra. Jag känner mig både kränkt, kastrerad och illamående på samma gång som en guttural skrattimpuls exploderar rakt över både tangentbord och skärm.
Det har dykt upp troll och träskpaddor tidigare, men nu... Nu har de gått för långt!
Jag bryter mina band med er och gör slut! Ni är den sämsta betaltjänsten sedan SJ.
Efter denna skräckupplevelse känns singellivet jääävligt trivsamt faktiskt.

Fan vad folk är bra på att dra sig ur eller förstöra min planering precis åt helvete, utan vare sig minsta tillstymmelse till ångest, eftertanke eller folkvett, just i sista sekund. I lördags t.ex så skulle jag laga mat med en tjej. Det var hennes idé att träffas. Så jag tänkte. Jaha, men då tar vi och gör lasagne för det är jag riktigt sugen på. Givetvis hör person i fråga inte av sig den dagen det gäller. Så jag sket i vilket. Fick bli småkäk, öl och måla påskägg. Jag kan fan ha trevligt på egen hand! Hennes förlust hur jag än vrider på det, trots allt. : )
Dagen D flyttades tills idag. Efter att Emil varit här och putsat mina fönster å fikat lite så hade grytan kokat i över 2 timmar. Efter 2½ timmes kokning till inkl. gratinering kom Anna och Jenna hit och åt med mig. Lasagnen blev perfekt. Inte sådär blöt och blaskig som den brukar bli första dagen. Precis lagom matig och bra. Toppbetyg av tjejerna. Vad annars? Personligen har jag inte smakat godare lasagne än min egen och jag har ätit mycket lasagne i mina dar...
Allt avnjöts till Ace Ventura dessutom. Kanonbra. En mycket bra dag sammanfattningsvis. Bra sällskap och god underhållning hela dagen.

Köttfärsen har nu kokat i mer än 8½ timmar. Det som blev kvar av den, vilket inte blev lasagne, vill säga. Säkert 2 liter bolognese där i fortfarande, står och kyler av nu. Jag stängde nyss av plattan. Imorgon blir det rest-lasagne. Det godaste som finns. Och av resten gör jag portioner, sparar en liten del för en lasagne till och ja, lever gott helt enkelt! Fan vad härligt!

Å så har jag rattat en 307a också. En '04a. Lite tröttare än min 206 GTi, ganska mycket tråkigare inredning och betydligt mindre sportbetonad, men den hade körglädje i sig den också.
Nu saknar jag min bil mer och mer. Måste vänta tills alla räkningar är betalda för denna månaden och så ställer jag på den 1:a maj. Då blir det åka! Inte åka av! Det har jag redan gjort och önskar inget hellre än att undvika det scenariot, tack!

Still looking great!

Idag har jag fan varit duktig. Städningen är klar. Nu är bara fönsterna klara. Vilka Emil kommer hit och putsar åt mig imorgon. Jag har till och med hunnit med att måla påskägg, lyssna på två ljudböcker (WOW vad bra de var) och en hel del. Här är min kärleksfulla konst i dess renaste form.
De elaka äggen.



Personligen tycker jag de är mycket trevligt målade.

Och tänk dig själv hur underbart det känns att öppna kylskåpet varje dag
till synen av det här! Jag skrattade konstant under tiden de gjordes.


Här är de allihopa i sin fulla prakt. Fransmannen med läpparna blev lite
misslyckad kan tyckas. Men han gör sin roll i bilden han med.

"Oh no! They killed Rooster! You bastards!!!"

Svammel svammel svammel. Ibland skriver jag fan bara svammel. Ungefär som när jag är bitter. Igår var jag jävligt bitter. Då skriver jag mest utan att reflektera så värst. Det blir mycket spridda skurar. När du talar i spridda skurar kallas det för "Multiple Threading". Lite sån är jag med alla jag pratar med. Halkar in på ett sidospår, för att sedan gå tillbaka igen. Så angående gårdagens brde det nog ha varit bland svammel. Eftersom jag har en halvt oklar bild över vad jag skrev. Får väl kolla det sen. Tycker mest det är konstigt det där med vad alla ska vara så försiktiga med vad de tycker hela tiden. Speciellt dagens killar. Egentligen går de och bär på så mycket bitterhet som vem fan som helst. Alla
är lika och alla är olika. Zen.
Jag skriver så mycket konstiga saker...
Roligast av allt är att kolla vad jag har skrivit på fyllan. T.ex messet jag skickade iväg till Linda då jag var på fest hos Nisse.

Jag: Vad fan är det som låter?
Nisse: Musiken... Eller den! *pekar på kylskåpet*

Jag är en svammlare till och från. Det är ganska så händigt. Kul också för den delen. Jag är till exempel väldigt bra på liknelser. Som idag, på jobbet. Lillemor ville att vi skulle ha lite nya jobbarjackor, så vi syntes bättre. Hon hade kollat på ett par väldigt bra reflexjackor vilka du kunde vrida upp kragen så de blev liksom en mössa utav den. "De är jättebra". Leif var inte så het på den idén, eftersom han inte gillar att vara självlysande då vi gräver på kyrkogården. Min kommentar var. "Nähe du! Såna kan vi ju inte ha på oss! Då ser vi ju ut som ett ryskt åttiotalsdisco på två ben!"

Usch. Jag vill fan inte leva som jag gör nu. Jag gillar båda mina jobb, men jag gillar inte min lön någondera stans. Har blivit oengagerad, lite mer lat än nödvändigt och det börjar synas. Städningen är inte så bra som den brukar vara. Emil sa, när jag berättade att jag inte städar ifall jag är deprimerad, att "Det är väl värre om du bara städar när du är deprimerad?" Fast kanske inte. Då hade det varit ren lägenhet utav helvete vid detta laget. Eftersom foten knycklat fram och tillbaka har jag i princip hoppat ut och in ifrån jujutsun mellan stukningarna. Sedan ett par sträckningar, en knakande, krokig rygg då och då. Men just ryggen rättar alltid till sig efter några dagar, så den är i regel jävligt bra. Jag lyfter förvisso mycket tunga lyft dagligen, fast jag gör dem rätt.

Nu var det där exemplet på discokläderna långt ifrån mitt mest skruvade. Tro mig. Det finns mer att hämta där den kom ifrån. Men det svammlar jag vidare om en annan dag.

Alltså kära nån. När ska kvinnorna i Svergie sluta försöka vara sådana jävla martyrer?
Män går det att skämta om precis hur som helst. Inte en jävel bryr sig. Inte vi heller. Varför skulle vi? Det är ju på skämt.
För fem år sedan började det här skitsnacket bli katastrofalt löjligt. "Argumenten" och de befängda anklagelserna om mäns våld mot kvinnor och "de visar oss ingen respekt" bla bla bla var ju rena dagisnivån. Men hör på. Respekt gör du dig förtjänt utav! Det är inget du kan kräva. Vare sig du är en columbiansk knark-kung eller partiledare för vänsterpartiet. Dina val och din väg i livet, ditt sätt att bete dig mot andra, den bild du ger utav dig själv. De sakerna är byggstenarna för andra människors respekt gentemot dig.
Så fråga er själva, unga feminister... Ifall jag gnäller hela tiden om hur synd det är om mig och hur mycket det är alla andras fel, utom mitt eget... vad för typ av människa framstår jag som då? Svaret kommer automatiskt och du kan inte förneka det. Så du går med i en kvasiorganisation, sekt, eller ung vänster och börjar hata alla andra eftersom det uppenbarligen måste vara deras fel att du är missnöjd med dig själv. Inte för att du valde att gå någon flummlinje på gymnasiet som du inte blir något på hur du än gör och åker in i ledet likt det icketänkande får du är. Fast det är ju så bekvämt att slippa ta egna beslut. Att sikta högt kräver ju att jag satsar. Att jag riskerar något. Lägger ner tid. Och... det är ju farligt... BULL SHIT! Det som gör att så många fler män (detta hemska, föraktade släkte) lyckas är för att de har balls. De vågar satsa. Jag vet ingenting som har en sådan drivkraft som en engagerad man. Han är en 1000HK V12 med 4 turboaggregat och 10 kylare. Ska du ha det drivet blir du tvungen att tumma på andra kvalitéter i livet. Den sociala biten i viss mån, fritid, familj och din hobby. Såvida du inte väger allt och verkligen tar dig tid åt mer än ditt jobb.
Kontentan på det är att satsar du inte, kan du aldrig vinna.

Jag är sedan en tid tillbaka medlem i facebook-gruppen "Är hon mer än 10meter från spisen har hon rymt" och har redan sagt att hon har inte i köket att göra alls egentligen. För nu för tiden kan hon ju inte ens laga mat. Eller städa. Så vart fan ska hon gå? Jo. Till pappa staten och få bidrag. Eller börjar hon blogga om skitfula modekläder och handväskor som kostar 18.000:- vilka hennes pappa har betalat med sina stureplanspengar. Jesus christ svenska tjej. Skaffa lite klass nån gång. Och sluta sänka ner er själva lägre varje jävla dag. Jag trodde faktiskt mer om er.
Det är inte lustigt att jag aldrig blir kär. Nu är det tjejer som är players för att de tror att grejen med att ligga runt är en statussak, för dem. Det är inte en statussak för oss. Bara för oss killar, bland oss killar, i våra egna huvuden. Det är biologiskt. "Nature always wins" Ni kan inte tämja oss. Vi är inga hundar. Vi är män. Och vi kommer lägga vår sats i någonting vad ni än säger.
Titta på djuren till exempel. Varför knullar de så mycket?
För att det är inprogrammerat i deras hjärnor att de SKA föröka sig. Annars dör de ju ut. Vad fan tror ni? Att de är uttråkade? Likadant är det med oss människor. Är du kille som läser det här har du svaret mellan dina ben. Klä av dig byxorna, därefter kalsongerna, ta ett fast grepp om pungen och där inuti ligger svaret på din fråga. 30 gånger överproduktion av spermier. TRETTIO GÅNGER! Varför då? (newsflash, girls) För att du ska föra dina gener vidare. Till så många olika partners som möjligt, för att säkra din avkomma. Förr dog ju barn i rätt mycket större omfattning. Men den inprogrammeringen ligger kvar i hjärnan lika väl som det ligger i kvinnans hjärna att säka sig till den mest lämpliga partnern för att få den bästa uppsättning gener och därigenom få en stark och sexig avkomma som kan föra generationen vidare.
Det ÄR skillnad på män och kvinnor. Så sluta att kräva jämställdhet. Själv vill jag bara ha rättvisa, och sex då och då.
Ingen vill ha jämställdhet. Särskilt inte feminister. (jag återkommer till just den här punkten vid ett tillfälle då jag inte ska sova, eftersom jag har en mans jobb att sköta och därför går upp klockan 5 på morgonen. Dra åt helvete.)