SamInTheory

Egentligen var jag inte hungrig... Men där låg den ju. Putsad, upptinad och klar för tillagning.
Jag plockade upp köttbiten härom dagen för jag tänkte ha den till en middag åt mig och Emelie. Satte igång ugn och plattor. Sedan ringde jag ner.
Är du hungrig?
"Näe. Jag har ätit."
-Bra. Då äter jag själv då. (mindre disk och mer kött till mig)
Potatis är överskattat. En riktigt mör köttbit behöver bara en sak. En öppen mun.
Så jag brynde biten, la den i ugnen på en kvart med salt, peppar och ett stänk rött, tog ut den, lät honom/henne vila ett slag och hällde upp ett glas rött. 10 minuter senare öppnade jag mitt foliepack för att där inuti skåda mat som både badade i vätska samt skrek: Ät mig!

Jag gjorde som köttet befallde och högg in. Det smälter så fint i munnen. Mmmm...

Egentligen äter jag för lite kött. Då blir jag lite slö i huvet. Så jag kompenserade med ett halvt kilo filé ikväll. Det är vad jag kallar en karlakarlsportion kött. Ingen j*vla quarter pounder. No Sir.

Som jag har letat efter denna bok.
Ulrike tipsade mig om den, sedan Leif. De läser mycket böcker.
Jag läser mycket böcker. Vi pratar ofta om det på rasterna.
Denna hade dock båda läst och pratat mycket väl om. Så jag var nyfiken.

Nu när jag väl fått tag i den 1100 sidor långa boken har jag på mycket kort tid läst 500 sidor och den blir bara bättre och bättre för varje blad. Hög sträckläsningsfaktor!

Men jag fick leta. Slutsåld överallt, förutom i pocket. Jag avskyr pocket av så många skäl att det är nästan löjligt. Så det var inget alternativ över huvud taget. Särskilt inte med tanke på tjockleken. Osmidigt? Nääähääää?

Jag bad boklådorna kolla upp om den fanns att beställa. Den hade inte tryckts i fler exemplar och var otroligt slutsåld. Kom inga fler. Alls. Vid detta laget hade jag redan köpt fortsättningen på ca 1200 sidor. Tanken på att inte få tag i första boken kändes som ägg vilka stått litet för länge i kylskåpet och du tappar dem på golvet. Hyffsat otillfredställande.

Så jag gav upp. Skaffade bibliotekskort och hade boken efter 27 minuter, i min soffa, med en kopp kaffe. Tur att det finns något literaturetablissemang du kan lita på!

Varje gång jag ska skriva vad böcker handlar om känns det som ett jävla skolarbete. Vilket i sin tur leder tankarna till min tråkiga feminist-svenskalärarinna på gymnasiet; GunZilla. Så ni får jobba lite för det. Jag kan vara så god att bidra er en länk och en bild på omslaget.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100120413
(Tror du inte den kommit in nu bara för att jag gav upp och skaffade bibliotekskort? Jävla skitvärld.)

Mitt i mellandagshandeln stötte jag på Tom och hans äldre bror Tim. Jag hälsade bara på Tom för personen bredvid kände jag inte igen. Han var skäggig, lång, smal och oerhört ovårdad. Tom tillade till mitt "Hej Tom!" orden: "...och Tim...". Genast hajade jag till och insåg att visst fan var det han. Bakom allt skägg och hår. "Hur fan skulle jag se att det var du? Du ser ju ut som sångaren i System of a Down!" Värsta irakskägget!
Eftersom jag inte hade något bättre för mig (mitt tåg ämnade inte lämna Kalmar förrän tidigast om en timme) hängde jag med dem till McDonalds. Köpte nån alldeles för dyr juice, skrattade lite åt slumpen att stöta på de båda samtidigt vid larmtorget. Tim. En av världens kanske roligaste och mest missförstådda människor.
Tim sa: "Men vadå!? Vi ser väl pålitliga ut!? :)" -Det gör de.... INTE. Vilket gör saken ännu roligare.
Du ser tredje minst pålitlig ut av alla människor jag har sett i hela mitt liv svarade jag honom. Det kunde han acceptera. Vi har ju faktiskt vuxit upp i Emmaboda. Nära folk som Clas.

Vi kom genast in på gamla minnen. Min pappa i rosa mysdress, när vi jagade deras lillebror Max med saltgurkor, åkte baklänges på min moppe och lärde oss 15 ord för "bög" på engelska av Jamie (typ arsehole jockey), som då dejtade Tims morsa. Men mer till på köpet berättade de om sitt nya intresse. Fiskgubbe-metal.
Tänk dig ett band i blodiga fiskarkläder och sydväst med en trummis som har en krok till hand, där han kan sätta in en trumpinne. Alla röker pipa, konstant. "Jag andas inte. Jag röker!" och så fort de tar en nypa frisk luft börjar de hosta. Låtar som går i stil med "Blodröda vågor slår på svart hav", "Kill Sill!", "Skepp o'hoj, DESTROY". Allt med growlande, skrovlig röst. Jag skrattade så jag fick svåra host-attacker. Vi drog några hårda fiskgubbe-metal-citat till som typ: "Under vattnet kan ingen höra dig skrika" och "Det finns inga fingeravtryck i havet" medan jag sökte upp närmsta öppna pub.
Till slut kom vi fram till O'learys där jag beordrade in 3 fishmans shot åt oss. Vi svepte dem och hostan var över. inte helt förbluffad var jag att de inte smakat det innan, då de helst dricker mäsk eller hembränt. Lyckades även tuta i Tim en Murphys stout. Sedan var vi fiskegubbar allihopa en stund och brainstormade fiskgubbemetal tills tåget skulle gå. Jag hoppade på tillsammans med tom och mötte upp Emelie. Hon var inte lika entusiastisk som vi var över hela genren men ganska road trots allt.
Tim hade som idé att anställa Captain Morgan och ha honom som galjonsfigur med sitt ena ben evigt upplyft på ett belåtet sätt. Att på alla spelningar ha en polsk fiskare, fastbunden nära trumsetet, som inte hade en aning om var han var, eller varför, eller om han skulle få leva.

Jag har skrattat flera gånger för mig själv åt den bisarra synen som målas upp i mitt huvud varje gång jag ser det här "bandet" där inne. Helt jävla underbart!

It's a mystery to me
we have a greed
with which we have agreed

You think you have to want
more than you need
until you have it all you won't be free

Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely without me

When you want more than you have
you think you need
and when you think more than you want
your thoughts begin to bleed

I think I need to find a bigger place
'cos when you have more than you think
you need more space

Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely without me
Society, crazy and deep
I hope you're not lonely without me

There's those thinking more or less less is more
but if less is more how you're keeping score?
Means for every point you make
your level drops
kinda like it's starting from the top
you can't do that...

Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely without me
Society, crazy and deep
I hope you're not lonely without me

Society, have mercy on me
I hope you're not angry if I disagree
Society, crazy and deep
I hope you're not lonely without me

Men hallå. Vad håller jag på med?
Jag försöker maila till Granitslöjd och berätta att deras mail inte fungerar. FAIL.

Åh fy fan. "Jesus är en svulstig polare" - Det står så, på mitt kylskåp.
Jag får så jävla mycket lustiga idéer. Fick för mig att börja ta upp gitarrspelandet igen, efter sex- sju års paus vilket resulterade i en monumental okunskap gällande både ackord, noter och förhållningssätt till intrumentet i sig. Så jag köpte en akustisk gitarr av nya pappan Emil. Tror jag har klirrat FEM minuter på den eller nåt. Jaha. Så kul var det. HockeyPär har för helvete lirat mer på den än vad jag har och honom umgås jag inte ens med längre. Stört!

Men sådan är jag. Nya idéer kläcks hela tiden. Fick för mig att jag skulle spela saxofon bara för alla underbara saxofonsolon i 80talslåtar är så jävla sköna. Tänker speciellt på Sledgehammer av Peter Gabriel. Men så tänkte jag efter. Då lär jag fan bara hamna i nåt lodigt dansband och spela på Eringsboda Brunn. Näe tack. Inte min idé av ett intressant leverne; icke. Så fick jag för mig (å vi har bara kommit till instrumentdelen här, anteckna det.) att jag skulle lära mig spela fiol. Ett också ganska underskattat instrument. Varför jag gillar de här två så mycket har jag inte någon aning om. Jag gillar inte dansband eller klassisk musik särskilt mycket; det förstnämnda inte alls. Säckpipa har jag funderat på. Glömmer aldrig när Karin kom ner till träningen ena dagen med en nyckelharpa och andra med en säckpipa och blåste ur sig Amazing grace efter jujutsupasset. Det var... annorlunda.

Jag fick för mig att gå med i frimurarna bara för att ta reda på vad det var som var så jävla hemligt med dem. Å andra sidan... Vill jag lägga ner ca 15 år på att bli frimurare i tionde graden och så var det bara tomt snack? Kanske inte. Men det skulle passa min titel. Stenhuggare och Frimurare. Hitta något med den pondusen. Jag satt en hel dag och tokläste om och försökte komma fram till vad vitsen var med det. Fick en liten aning men inte tillräckligt stor trots allt. Och vad är grejen med skon i glasmontern i Bååtska kapellet? Glöm att jag skulle berätta ifall jag hade fått vänta typ 10år på att få veta.
En annan sak jag bara kom att hux flux tänka på var att gå en kurs i bergsprängning. Den hålls i Lönsboda i Februari (ska kolla upp lite mer om det framöver) bara för skojs skull. Häng med om du är intresserad. Skulle ta en vecka. De spränger visst med svartkrut fortfarande, eller har jag fått det om bakfoten?

Vi människor gör så himla mycket bara för show off. Jag kör minsann miljöbil. Se så fin jag är. Sedan dricker jag mitt rättvisemärkta kaffe i soffan och vilar fötterna på en matta som slavarbetare fått binda under piskans rapp! Haha! Så himla fin jag är. Se på mig. Samhällets beskyddare. Falsk in i ryggmärgen.
Det är ingen idé att slänga ner nån tid och möda på nåt så befängt som att kalla koldioxid för gift. Sluta dra in på växternas mat säger jag. Köp en V8 med både turbo och kompressor sedan gasar du som apokalysens riddare för både kungen och silvias älskarinna. Å lägg ner med att försöka skära ner på hyckleriet med hjälp av nytt hyckleri. Det blir bara ännu mer glasklart att du är ospeciell, precis som alla andra.

Jag är så bitter idag. Men ändå ganska nöjd med det. En av mina konstiga idéer är ju att bara sätta mig ner och skriva nonsens. Som det här. Helt poänglöst. Måste väl vara därför skrivformen har fått ett så löjligt, flottigt ord: Blogg. Låter som en klump med gelé; och inte den fina sorten. Utan den gjord på grisfötter och späck. Valarna ska ha sitt straff med; att få förknippas med den här sopcontainern. Bloggen. Fenomenet äcklar mig. Men nu kan jag visa alla precis hurdan ospeciell hycklare även jag är och göra er dag lite bättre. Få er att känna er litet lyckligare på min bekostnad. Det har jag ingenting emot. Faktum är att det roar mig. Oerhört. Och se. Nu är han på bra humör. Appel är i Kalmar och tar hem IKEA-batterier åt mig. Sedan ska vi fika. Fruktansvärt trevligt, ännu en härlig dag.


Arga lappen, my love. Du gör min dag