SamInTheory

Datorn har kraschat. Troligtvis för gott denna gången. Så. Vi ses om ett par månader. Eller om ett par dagar. Whatever.

Driftstopp tills vidare.

/Management

Idag satte jag tänderna i en rikitg otäcking till dokumentär.
Det hela började med att jag som vanligt tittade på Niklas Mat i SVT Play. Det var lite väl pretentiöst i detta avsnittet som var inriktat på klimatsmart mat. Men väl intressanta recept och en underhållande show.
För att komma till saken. Niklas nämnde något om en dokumentär på youtube, som skulle vara sevärd. Det var den.

"Unser täglischer brot" börjar med en kille som spolar golvet i en köttfabrik och slutar i en annan köttfabrik.
Från gris, till ko. Just de två var mest intressanta, och upprörande att se. Inte för att jag hade någon naiv illusion om att grisar eller kor fick en "human" behandling innan jag såg denna. Men wow! Det var som fan! De har maskiner till allt. Vad sägs om en maskin som slungar iväg 5-7st levande kycklingar/sekund ned i plastbackar för transport. Ett jävla kacklande må jag lova! (Hela den processen var rätt tragikomisk att se faktiskt) Eller "trädkramaren" (den var faktiskt jävla finurlig!). En stor hävarm som är kopplad på en traktor, tar tag i ett fruktbärande träd, i detta fallet olivträd, och skakar till det så pass kraftigt att alla de små oliverna trillar ner på marken. Färdigt! Nu ska bara någon plocka upp dem också. : )

(Sök gärna upp dokumentären "Our daily Bread" på tuben redan nu)

Grönsaker är ju rätt kul. Och bekämpningsmedeln som de besprutar med är säkra, eller? Kommer in en snubbe i skyddsdräkt, handskar och andningsmask och besprutar ett par tusen plantor med paprika. Nästa scen har vi en baltisk lågavlönad snubbe som mekaniskt plockar av de vita paprikorna från rankorna, i bar överkropp! HA! (Nu vet jag ju att de inte kanske är så farliga ämnen och att de har skyddsdräkter för att inte andas in en överdriven dos av skiten, jag är inte dum i huvet. Men det ser ju rätt komiskt ut...) Men jag är inte avundsjuk på någon av de arbetare som dokumentären visar upp. Den mest komiska, på ett bisarrt och vedervärdigt vis måste nog varit bruden som satt på en stol, tuggandes tuggummi klippte hon av grisfötterna med en stor mekanisk plåtsax ifrån de grishalvor transportbandet förde med sig. Mer robotliknande människa har jag inte sett sedan de där två systrarna var och tränade jujutsu med oss på NKC. " La la la laaa... En grisfot, två grisfötter.... ettusenetthundratrettiosju grisfötter... Undrar vad jag ska ha till lunch idag..."  Och där kommer ironin tillbaka. De har en lunchrestaurang. Vad äter de där? Jo, KÖTT! HA! Härdade jävlar de där slakteriarbetarna måste jag säga. Farsans käring jobbade på KLS, Kalmar Läns slakteri innan. Sedan dess äter hon till exempel inte korv. Hmmm... Referenser?

(Åh, jag är så arg just nu. Denna jävla skitsida skickade mig tillbaka till startsidan efter att jag tryckt "Spara som utkast" så att en sjuhelvetes massa brödig text försvann. Ingen möjlighet att gå tillbaka fanns heller. Glöm ALDRIG att kopiera! Gärna en 17, 18 ggr. Nu är i princip hela min slutkläm förstörd, bortglömd... och resultatet blir som följer...)

Näe. Jag orkar inte. När jag väl är "In the zone" blir allt bara en improviserande åsiktsbesprutning och det kommer direkt från hjärnan, rakt ner till tangentbordet, in i bloggen, med ettusentrehundra kilometers fart och det är äkta. Fast med tanke på dagens intag av media kanske det passar med lite halvmesyrer.

Kliché kliché ifall jag hade sagt: Vart är vårt samhälle.... *KRASCH STOP OCH AVBRYT!*
Näe. Vi är inte på väg någonstans. Detta har pågått i flera decennier. Och vi människor har en talang. Vi kan blunda för det mesta. Vi ser inte för vi vill inte se. Men denna dokumentären var som en riktigt bra skräckfilm ska vara. Så pass psykiskt besvärande att du vill stänga av, men så fängslande att det inte går att stänga av. Ingen bakgrundsmusik, inga kommentarer, bara film och ljud. That's it. 9 delar á 10 minuter.

Detta är vad som händer när producenter bli för stora. De vill förstås skära ner på varenda kostnad. Inte för att vi kunder ska få en billigare slutprodukt. Så dum är du väl inte att du gått på det gamla beprövade argumentet? Nej. Blott för att tjäna mer pengar på mindre produkt, snabbare.

Å så alla dessa tillsatser. Suck!
I över en månads tid har jag hållit på att handla lite annorlunda. Det är faktiskt ganska roande att gå ut i butiken på E-nummerjakt och E-nummerslakt. Jag brukar vara lite diplomatisk med vissa varor då jag tänker konserveringsmedel schmonserveringsmedel, men det är förbryllande svårt att hitta tillsatsfri mat. Jag läste i en bok häromdagen en bra fråga. "Varför tillåts dessa smakförstärkare och andra tillsatsämnen i vår mat men inte i våra husdjurs?" Svaret, var lika enkelt som självklart. Vi har ett val. Vi kan välja vad vi stoppar i oss.
Så tänk på det när du köper en skagenröra till din grillkväll med 22 E-nummer i som inte ens din gamla kemilärare kan uttala utan att klia sig kraftigt i skalpen mumlandes: "p-hydroxibensoesyramtylesterns natriumsalt, betylhydroxitoulen, say whaaaat!?"

Frågan är bara om vi verkligen behöver ha såhär låga priser för att människor ska ha råd att leva? 
Det vet i fan om jag går på. Vi ägnar mindre tid på att handla vår mat, mindre tid på att laga vår mat än någonsin och framför allt så lägger vi ner mycket mindre av vår totala inkomst på matvaror än vad vi människor gjorde förr. Fast jag ska vara ärlig och påstå att det svider i min småländska själ ibland och KRAVmärkt kött anser jag mig inte ha råd att köpa. Fast egentligen har jag ju det, om jag vill. Alla är vi hycklare, så även jag. Men ett steg är taget och snart kanske f.d lyckliga kor skriker i min stekplåt när jag gör en mycket lättstekt oxfilé eller kokar en gryta av ordentligt hängmörat nötkött.

Vem lagar maten på din tallrik? Personligen lagar jag min mat själv, för det mesta.
Det händer ju att en gästkock dyker upp titt som tätt...