SamInTheory

Det finns få saker som får mig på så skönt, groovy humör som en redigt bra, gungig hårdrocksdänga.
Jag står och stryker mina svarta byxor, svarta skjorta för kvällen i baren. På rätt sida av disken är mitt revir.
Om du tror det är något ironiskt mot min manliga sida att jag står och stryker, go fuck yourself. Det finns inget manligare än ordning och stil. Men nog om det. Låten till ära är den gamla sköningen "Space Lord" av Monster Magnet. Mycket avslappnande och samtidigt uppiggande låt som river upp lite i sömmarna. Inte sömmarna på mina polyesterjeans av skrotig kvalité från H&M som sitter alldels gjutet mot benen dock. Det vore skandal.

Så nu står jag här med ett lila strykjärn och sjunger med:

" The time has come for me to kill this game
   Now open wide and say my name
  Space Lord Motherfucker! "

Jag har ont, lite här och var. Inte alls farligt faktiskt. Känns rätt så bra att ha lite småont, då vet jag att min kropp fungerar korrekt. Foten stukades i torsdags utav själva satan. Tur väl så fanns fotledsskyddet med i träningsväskan och tack vare det har Sam kunnat gå som vanligt redan kvällen efter träningen. Var sjukskriven från jobbet, eller ja, båda jobben, så det blir en fattig månad framöver. Särskilt med tanke på att varannan människa jag känner och bryr mig om fyller år denna och nästa månad. Har jag tur får jag ut 14 efter skatt. (Något du inte får berätta i Sverige, hur mycket du har i lön)

Jag var hos Lasermannen (Uffe) på morgonen idag och gick igenom ryggen. Hade bara hört en massa ont om hur brutal han var från Emil, så jag väntade mig en rätt bufflig, grov man som gillade att knyckla ihop folk som paket. Inte mig emot iofs, men... Att döma av min förvåning var det en mycket sympatisk och trevlig man som tog emot mig klockan 05:45 på morgonen. Inte alls som jag föreställt mig. Lite småprat, massage och mer prat sedan "KRASK!" ryckte han till i nacken så det lät likt ett decimetertjockt stycke pasta bröts mellan två kraftiga manshänder. "KRASK!" på andra sidan och lägg dig på sidan. Samma ljud, fast från ryggen, vända sig och likadan procedur där. Pang! Knak och krask! Min rygg är som en samling oregelbundna legobitar. Men fan vad skönt det kändes. Stående med armarna i kors, handflator på axlarna och andas ut. "RITSCH!" En karusell av kotor placeras om med en välbelåten min från min sida och behandlingen är klar.

300:- för att gå snett? Iallafall kändes det som att jag gick snett efteråt. Men det måste varit p.g.a jag var sned innan.

Han tyckte jag hade en macho jobb och det måste ju erkännas att Ulf inte är den första som säger.
Väl tillbaka på Granitslöjd mötte jag min halte chef, NinjaLeif. Vi tog genast tag i dagens rutin. Såga storsten med "precision". D.v.s. den absolut värsta såg-sömmen vi någonsin lagt. Något vajsing med klingan gjorde att den blev en centimeter fel och sågade genom det stora blogget mer som ett S än en rak, fin sömm. En hel centimeter! Vad fan!? När jag sågar med ögonmått så brukar det fela på kanske max 1 millimeter! "This shit is fucked up" Vad göra? En bit som skulle ta en dag att såga har tagit oss tre dagar p.g.a detta. Nu måste vi turas om att fräsa ner skivorna som blivit, manuellt... 85cm, 4mm åt gången. Varje spår tar 1 minut. You do the math. Tråkigare jobb kan du inte ha.

Allt var inte skandal iallafall.
Vi lyfte en enorm sten också. Det var precis vad jag klarade av. Hade någon lagt dit en golfboll hade den inte åkt upp en millimeter till. Väl vägd räknade vi ut den till ca 365kg. Så strax över 180kgs lyft per man. Tur att jag bara behövde lyfta den mer än några centimeter. Här är rätt handtag, fattning, och hur du håller ryggen inte bara A och O, utan leva med eller utan diskbrock. Så noggrannhet är ett krav. Blev lite sur på Leif som lyfte trots att han har skitont i benet. Men det är ju hans val. Egenföretagare har inga krav så sätt. Han kan ju stå och torrslipa utan vare sig skyddsglasögon eller andningsmask. Finns ändå ingen försäkring som skyddar honom. Jag hade varit mer försiktig.

Nog om det.
Smärta är en viss form av njutning och en sorts obehag på samma sätt som livet är kort och kärlek alltid är överskattad.
Ja just det. Fan också! Min katt har dött. I lördags. Linus Pinus. Han var döv, smal och knotig mot slutet. Svart och vit som en fågelskit, men han var min, han var vår och trots att han hårade av sig som en platinablonderad 40åring så var den katten en fin vän under min uppväxt. En och annan luftfärd genom storebrors fönster, en ifrån mitt med möjligtvis. Men nu är hans nio liv förbi. Farväl Linus, världens skyggaste lilla katt.

He said, 
"Son, Have you seen the world?
Well, what would you say If I said that you could?
Just carry this gun and you'll even get paid"
I said, "That sounds pretty good"

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust

He said, 
"Son, have you seen the world"? 
"Well what would you say, if I said that you could?"

Du skulle kunna tro att en bok som heter "Men are better than women" borde ge dig, som skrattkvävd, flinande, läsande kille onda ögat ifrån allt vad kvinnlig närvaro heter. Men icke sa Nicke! Det var på tågstationen i Emmaboda allt började. Eftersom tåget är försenat mellan Nybro oftare än en tjock tjej inte tar på sig lämpliga kläder så slängde jag fram boken och började läsa. Jag gjorde framsidan och bokryggen lite extra tydlig då det befann sig enbart kvinnor/tjejer där inne, förutom den dagliga mängden alkisar (2st) som sitter där varje dag. De kunde inte se mig därifrån iallafall.

Hur som helst. 
Då jag suttit en stund blev jag nyfiken på reaktionerna. Tjejerna bredvid mig läste Liza Marklunds böcker. (Suck...) Men den närmre av dem sneglade ned mot min då och då. Hon som satt framför mig log lite diskret och gav mig "ögat". Game on. Men boken fångade mig för mycket. Var helt förtrollad av all humor. Gjorde inte ens något att tåget var försenat. Det hade jag ju för den delen redan räknat med.

När det väl kom och jag gick in i det gamla slitna tåget, vilket jag faktiskt älskar, såg jag en tom kupé! Vad fan? Ingen har fått den strålande idén att sätta sig här? Väljer folk verkligen att sätta sig bredvid, 15cm ifrån främlingar istället för att ha en hel jävla flådig kupé för sig själva? Idioter.
En som inte var idiot var antagligen tjejen som fick samma idé som jag och slog sig ner där inne.
Tänkte säga precis det där om hur dumma alla andra resenärer är som ignorerar denna lyx, men samtidigt kände jag suget efter humor svalla över mig.
Efter ett par minuters leenden och kvävda asgarv frågar hon mig: "Är boken givande?"
Ett stort, brett, skitstövligt leende tog fart och mitt svar blev: "Haha. Jaa.. du. Mycket! Men du skulle nog inte gilla den alls!" (Det är förresten en sak som tänder nån slags lampa i tjejer att de måste göra tvärtom, när du säger såna saker. T.ex "Näe. Det är nog ingenting för dig, du vet det är 60% i den där jäveln.. -Ge hit! ...Ni fattar?)
Så berättade jag vad den hette och vad den handlade om och var jag fick tag i den. Sedan berättade jag att den uttryckligen var förbjuden för tjejer att läsa. Fast jag var så nyfiken på hennes reaktion att jag lät henne ögna igenom ett stycke. Hon fnittrade till och log flera gånger. Varpå jag frågade: Känner du igen dig? ;) -Nej sa hon. Hennes ögon sade något annat. Jag var nöjd.

Vi pratade vidare och bestämde att ta kontakten via facebook. Sam 1, Dramaten 0.


Men are better than women

Hittills har jag bara kommit en liten liten bit på vägen.
Men den lilla biten gjorde jävligt mycket. Fick börja lära mig webdesign från scratch igen.
Lite jobbigt med tanke på att jag hade MVG i det när jag gick ut gymnasiet...
Men trots allt. Det blev lite snyggare nu!

Har suttit hela tiden och lyssnat på Yello dessutom.
Lyssna på "Oh Yeah" och koda om sin blogg med newbieskills is the shit.



"OOOH YEEEEAH..."

Det här är så hemskt så att det blir roligt.



Jag hittade bilden på en Facebook-grupp jag gick med i bara för att jävlas.
"Är hon mer än 10 meter ifrån spisen har hon rymt"
Egentligen tycker jag inte kvinnan har att göra i köket alls. Iallafall inte dagens "kvinna".
Kan du laga mat? -Nej. Städar du regelbundet? -Inte egentligen. Tvätta? -Det gör mamma.
Jaha. Vad lärde din mamma dig egentligen?
Min mamma lärde mig tycka om att laga mat.
Dagens kvinna, eller rättare sagt, tjej, verkar inte ha en susning om någon hushålls-syssla.
Ifall ni inte vill bli behandlade som barn. Ändra ert beteende. Uppför er som vuxna och självständiga individer.
Staten är inte er pappa, polisen är inte er pappa. Ingen myndighet alls för den delen.
Men de kommer behandla er som barn. Med plåstrande bidrag från bittra skattebetalare.

Fast åter till bilden. Fy FAN vad rolig den är. Jag skickade den till Johanna, en tjej som har lite självdistans. Vi skrattade unisont i streck i 5 minuter. Den är så inkorrekt det bara går att få en bild så det är nästan falskt. Först när jag såg den höll jag på att skita ner mig av skratt. Och det bästa är att jag kan spara den och ta fram den efter en dag eller så; sedan är den som ny igen!

(notera hur ambitiöst detaljerad bilden är för den delen...)

Charlie Crews.
Huvudkaraktären i den mycket egendomliga deckarserien Life.
Såg avsnitt 13 nyss, som släpptes idag. I förra avsnittet öppnade han dörren till sitt hus och blev skjuten i bröstet. Pang! Föll ner och allt blir ljust. Serien har uppehåll. Jag minns mig själv ställa mig upp ur soffan och säga: "Men vad fan!? Så får det ju inte hända!" Sedan var jag arg i tre dagar, innan det övergick till försäkran om en bra fortsättning.

Fortsättningen.
Charlie besöker sjukhuset och ber att få kulan som skjöt honom.
"It's an unusual request detective. Most people wouldn't want to have the bullet that shot them"
Crews svarar lugnt.
- Well. Someone gave it to me. It'd be rude just to throw it away.

Senare tar han kulan med sig hem. Slår på sitt kasettband "The path to Zen" och börjar smälta ner kulan.
Stöper sedan en ny patron av kulan, en tom hylsa och svartkrut. Guess why?
Precis. Han skjuter snubben som sköt honom. Det är manligt. En bra hämnd.


(Jag började lyssna på Alan Watts för ett tag sedan. "An introduction to Zen". Rena öron/hjärnpornografin för en äkta teoretiker som mig. Väldigt avslappnande och upplyftande "läsning" sprängfylld med AHA-upplevelser. Tips!)

Det är en sån tid. En bra tid. Den tiden på dygnet då du rycker till och fattar vad det handlar om. Då musiken är som bäst, då du dansar för dig själv och luktar svett, sjunger illa och trummar med händerna. Vid detta tillfälle slår det mig.
Nu är det skönt att leva. Söndag och jag gillar det. Isabelle kommer ner från Stockholm för att besöka mig. Vem gör sånt?
Ja, okej. Jag är skyldig. Åkte nån gång upp för att träffa en tjejkompis som jag snackat med på internet i FEM jävla år och jag hade skitkul. Inga Dirty Trix, bara en sjuhelvetes trevlig vistelse. Synd att hon bor i London nu bara, Hella. En av de coolaste människor jag vet. Respect.

Tillbaka till ämnet.
Det snurrar mycket i mitt huvud och det är halva inne lite varstans. Trevliga tjejer allihop. Inga jävla fredagsligg. Skär ner på den skiten nu Sam. Vi har haft denna diskussionen förut. (Mitt alter ego och jag alltså.) I denna stund är det mycket svårt att skriva för jag diggar skiten ur Mike Oldfield's sampling på sin egna låt. Denna heter "Man in the rain". Hör på den och känn efter. Nog hör du vilken låt det är ganska snabbt. Underskattad artist. Konstanta avbrott med trummande, kastande med huvudet och en fot som stampar till musiken. Jag sittdansar och skriver samtidigt.
Den största inspirationen till skrivande kommer då du gör lite skumma saker. Som t.ex att försöka trycka ner tangenterna i takt till musikens beat. En. Tangent. Åt. Gången. (avbrott med intensivt diggande och dubbeltramp)



Stängning var vår sak vid 2 och gästerna lämnar ju i princip aldrig stället. Det står ett par vid disken framför mig. En mörkhårig donna och den där trevliga snubben jag känner igen som ser lite bad ass ut. Hur som helst. Jag har gjort mitt vid min sida av baren och börjat hjälpa Tina. Så går jag fram och snackar med vår croupier. Minns inte vad hon heter...
"Fan vad du måste tjänat pengar ikväll! Det är fan inte 2000:- i marker hos oss..."
- Du, det är mindre än så. Säkert inte ens 1500:-, svarade hon.
Då kommer bad ass fram till mig och knackar mig på axeln.
"Tjena. Du, jag skulle bara säga att min kompis tyckte du var porrig"
-Eh. Jaha. Tack. :) (Bad ass ger mig en klapp på axeln och en menande nick)
Så den porrige begav sig mot baren och gjorde en 1500tals-nigning de gör när de hälsar: My lady, och sa med mitt mest välsmorda leende: Tackar. Hon var inte fel alls med rätt längd, fin hy, blygsamt leende och stora ögon på en smal, fast figur. Så jag tog upp ett kvitto. Hade varit kul att hitta ett som det hade sålts en "orgasm" för 76:- på, men vad fan? Det är lite väl try hard. tog nåt random kvitto, skrev ner mitt nummer, utan namn, lämnade det framför hennes hand samtidigt som jag såg henne i ögonen, log lekfullt och gick in i köket för att höra reaktionen. Ett stormförtjust *iiiiiiiiiiiih* och såhääär många smileys.
"Men jag vet ju inte vad han heter... :("
-Sam heter han, sa Bad ass.

Efter att ha hållt inne en massa fniss och tårar i köket och ett par djupa andetag, kom jag ut igen och log stoltserande, hälsade på Bad ass och tjejen. "Hoppas ni haft trevligt ikväll, nu ska jag hem! Adjö!"

Vaknade morgonen efter och var på skitbra humör. Messade lite med donnan fram och tillbaka, plus tjejerna från förra helgen jag mötte på Palace. De satte verkligen ett bra intryck med mig. Trevliga, roliga och spontana.
HockeyPär fick med mig till Thomas, f.d VD för systembolaget Nybro, numera VD för samma spritkök i Lessebo. En mycket trevlig prick. Det var bara Han, Pär & Luffe + Jag där, men det gjorde inget. Jag drack mina Corona lugnt och metodiskt. Avlsappnat, chips, spotify, Mike Oldfield. Kärlek.
Hehe. Var förresten en kille som beställde en Corona, en Budweiser och en Staropramen i baren. Så såg han när jag öppnade kapsylen på Coronan och det pysande ljudet trädde fram. Reaktionen var vulkanartad. "Woa woa woa! Byt ut den där budweisern mot en Corona till!" Hade han sagt det en sekund senare hade han fått nöja sig med amerikanskt skräpöl. Fick en enorm high five och en näve dricks av snubben som var lyckligare än ett barn på julafton.



Det händer mycket med Corona. Verkar som att de flesta inte fattar att vi vet hur den ska drickas.
Blir så jävla irriterad när någon kommenterar att det ska vara lime i. Klart som fan jag vet det! Jag är kung i baren, inte du.
En annan kille beställde in tre Corona. Jag hann öppna alla kapsylerna och han skulle precis gapa på mig för att det inte var lime i, då jag smällde ner tre fina gröna klyftor av brasiliens bästa i trattarna. Ny high five, ny näve dricks. Han bad om ursäkt för att han hade tänkt säga till om det också.

Nu är det ett par timmar kvar tills Morr morr kommer hit och jag behöver städa lite, fixa ordning på min tvätt och kanske diska lite. Mest för framkomlighetens skull. Allt till tonerna av Starships låt: "We Built This City"
Just nu är en bra tid. Jag gillar att vara mig igen.