SamInTheory

I hela mitt liv har jag varit totalt bohemisk i nästan alla lägen. Planera, ordna för framtiden och ta långsiktiga beslut har aldrig varit mina starkare egenskaper. Det är på senare år jag lärt mig att förbättra dessa brister. Visst är det trevligt med spontanitet då och då. Alla ser det som en jättefin egenskap och det kan det ju vara för det mesta. Men personligen verkar det mig inte alls särskilt attraktivt med en bättre hälft som är jättespontan. Det vore ju jobbigt. Jag skulle hellre uppskatta någon du kan lita på, i alla lägen. Det blir för tärande att ha en eller att vara en som bara går efter impulser. Sådan har jag varit, kanske på grund av min rädsla att fatta beslut eller min bristande planeringsförmåga.

Som sagt innan. De egenskaper vi inte trivs med, gör vi oss av med. Sagt och gjort. Men än har jag inte kommit hela vägen.

I höstas bestämde Jag tillsammans med Björn att vi skulle åka till Peru på ett stort äventyr. Machu Picchu, Nazca Valley, djungler och bergsleder. I början på året fick vi med Appel som extra reskamrat, vilket känns som ett stort plus. Han är praktiskt taget Bear Grylls.

Själva resan har krävt mycket planering, tid och pengar att gå igenom och vi är inte riktigt klara än. Nu i helgen som kommer, först, ska vi boka boendet i Lima. Resten är lite av en backpacking extreme och många mil i kängor. Även om vi vet vilka mål vi har på resan går dessa inte helt att boka i förväg. Speciellt med tanke på att vi inte kan förutse vädret riktigt ännu. Men rätt så ont om regn lär det vara, högsäsongen till ära.

En sådan här sak hade mitt förra jag aldrig kunnat planera och backa upp. Det roliga är ju att jag redan i princip har planerat en resa direkt efteråt. Vem fan vill vara hemma på sin semester, egentligen? Jag har varit det flera år. Det suger. Då känns det bara som bortkastade muskler och skrumplever. Det är vad du får. Efter varje semester jag kommit tillbaka ifrån de senaste åren har jag blivit lite svagare väl tillbaka på jobbet. Känns som att det kan bli tvärt om i år. Jag menar inte att man tvunget måste ut. Men hur mycket gör medelsvensson på sin semester? Köper elva flak öl i Tyskland och har två kvar då den är slut. MAX. Då har han legat i lä.

Vad fan för ett liv är det? Been there, done that.

Just det där har jag tänkt mycket på. "Vad fan för ett liv är det?"
Vart vill jag? Vem vill jag vara och hur tar jag mig dit, mentalt?
När jag satt på planet ner från Luleå och var högt över molnen i det bullrande propellerplanet började jag tänka massa på framtiden. Solen slog mig som ett hammarslag i ansiktet. Jag var lycklig. Mitt sinne var öppet. Perfekt för lite djupa tankar. Vad som slog mig var hur otroligt många möjligheter som visar sig bara du är öppen, nyfiken och har balls. Det sistnämnda equals mycket viktigt. De flesta gånger jag har satsat stort har jag kraschat stenhårt, men de gånger jag vunnit på att blotta mig och offra mer av mig själv har vinsten ett fåtal gånger varit tiofaldig. Den väger upp all skit som kommit ur det andra spåret. Vissa gånger har målet också varit en förlust på ett eller annat sätt. Jag har gallrat ut en hel del på senare dagar. Men det är en annan tråd.

Vad som nu ligger framför mig är självförverkligandet. Min inre resa. Nu kör vi!